tjo!i fredags medans martin kämpade i snö och is körde jag och madde i racingfart upp till norska sidan av grövelsjön.
vid midnatt slog vi upp tältet vid en sjö uppe på fjällhöjden, en bra bit från bilen. myggen anföll i stora svärmar och vi gömde oss tacksamt bakom den skyddande tältduken.
på lördagen vaknade jag tidigt av bastuvärmen och en varm hund som flämtade mig i örat. kravlade mej ut, plaskade lite i sjön och njöt av tystnaden, stillheten, tänk att få vara i fjällen en vindstilla solig dag, helt otroligt.
efter frukost dök vi ner en snabbis i sjön i ett försök att svalka oss, och knatade sen iväg mot Elgåhågna. Packningen fick stanna vid den underbara sjön. Elgåhågna är den högsta toppen i området med sina blygsamma 1460 m. kallas lokalt för drottningen, då den från grövelsjö-hållet ser ut som ett drottninghuvud med krona.
vi nådde svettiga toppen lagom till lunch, utsikten åt alla håll var magnifik. åskmolnen började dock hopa sig en bit bort, ruskigt svarta med blixtar muller och knallar. bäst att ta sig ner tänkte vi, och hoppade från sten till sten, hela berget var som en stenhög. halvvägs ner rann en liten fjällbäck direkt från det lilla snöfältet som fortfarande låg kvar. vattnet var iskallt och härligt att dricka och doppa tårna i. regnet droppade ner över oss, men det var bara skönt i värmen. tillbaka vid tältet åt vi middag, och somnade dåsiga en stund. när vi vaknade vid 19-tiden hade det svalnat lite ute, och solen var på väg ner. vi bestämde oss för att klättra upp på den närmre toppen med, Storslåga 1344 m. nu gick vi mer rakt uppåt, och fick klättra över sten och stenhällar med både händer och fötter. inget för den höjdrädde. härligt ändå, speciellt att se gucci som lätt tog sig fram både uppåt och nedåt. människan känns ibland så klumpig och opraktiskt byggd. många renar träffade vi på, renkalvarna ropade efter sina mammor när de fick syn på oss, och sprang nyfiket fram för att titta.
vi kom upp på toppen lagom till solnedgången och satt länge och filosoferade över den vackra världen omkring oss, som kändes så avlägsen vardagen. nedvägen gick fort, och vi sov gott ihopkurade i det lilla tältet.
söndag morgon packade vi ihop oss, kändes sorgligt att lämna fjällen. hejdå friheten.
vi stannade till vid fulufjällets nationalpark för att äta lunch, en av mina favoritplatser på jorden. där finns njupeskärsfallet, sveriges högsta vattenfall, och nedanför det en av våra få bevarade svenska urskogar med tall och gran. respekt!
sent på kvällen var vi åter hemma, redo för en ny arbetsvecka..
lite stressigt blir det ju, att köra så långt och vandra bara över en helg. men det ger mycket, känns som att man varit iväg mycket längre än så.
norska sidan av grövelsjön var långt över förväntan. lättgånget både på och utanför lederna, väldigt nära från parkeringen upp till kalfjället. vackra storslagna vyer åt alla håll. kändes tryggt och lätt att hitta. första gången i sommarfjällen för madde, som blev sugen på mer. nästa år kanske vi går kungsleden från abisko till nikkaloukta, med en sväng upp på kebnekaise om vädret är fint.
pusspuss ///moa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar