Havet.

Det är något med havet. Något som gör att man känner frid, bara sittandes ensam på en klippa blickandes ut mot horisonten. På kullen kan man dessutom klättra och vandra i vackra bokskogar. I helgen hade vi GGHs fjärde mentala klätterträff. Orkar inte skriva så mycket mer om det, mer än att det var sjukt fint på kullen. Längtar redan tillbaka. (Det tar mindre än 6 timmar att köra ner, nån som vill hänga med?)

Marie leker på Kullamannens Dörr

Klippan och havet..

Loka var också med förstås.

Aidträning på Yosemite, Kullamannens Dörr. Tokfint!

Utanför Kvibille hittade vi en fin klippa också, hade ingen förare med så jag började leda upp en av de självklara fina linjerna men.. kruxet i toppen var 6+.. fick fira av och köra topprep. Hittade leden på sverigeföraren sen. Rekommenderas!

Eggiweggs

En lycklig fullrackad Sofia som nyss testat på tradklättring

Också hann jag med ett besök i Mölle hos Ellens pappa (och Vildas farfar) Här spanas det på segelbåtar från balkongen :)

Tjoflöjt!

Sikta högre

Årjängs Climb In bjöd på samma fina väder som i Utby.
Jag gav mig på Laybacken, en vacker 20 meter lång grad6-spricka med laybackmoves och små crimpar och steg på nästan vertikalt sva. Det svåraste är pumpen. Vaderna, armarna, fötterna, fingrarna. Efter en omgång på topprep rackade jag på, kände att psyket var med mig och att jag var stark som faan. Starten gick fint, jag smög runt sprickan och fick in hyfsade säkringar. På mittenpartiet började vaderna protestera, jag sköt i blindo in friends i sprickan som nu låg långt till vänster så jag inte såg in, konstaterade att de var kassa när jag gick vidare, och funderade över om det här verkligen var så snällt mot mina vänner nere på backen. Jag menar, att de skulle få forsla in min sargade kropp i ambulansen.. jaja, det var ju nära till vägen iallafall, de skulle inte behöva bära mig så långt. Jag tycker såhär i efterhand att det är lite underligt att jag i de tankarna inte var rädd för smärtan eller döden eller något annat relevant, utan bara kände mig oansvarig som gick på när jag visste att jag var sjukt slut i musklerna och riskerade markfall. Fingrarna ville nu inte längre hålla i greppen. mera krita, håll i nu! Viljestyrka Moa! Du FÅR INTE falla. Jag ställde in överlevnads-mode i hjärnan, försökte förgäves få in en bra säkring, gav upp, gick vidare uppåt till ännu sämre grepp, höll andan, balanserade, försökte ignorera pumpen, försökte beordra kroppen att den fixar det här, att den bara var inbillnings-trött, inbillnings-slut, att det inte fanns några val mer än att fortsätta uppåt. Efter ytterligare någon meter fick jag iallafall in en röd camalot som satt sådär skiiiitbra så man bara vet ända in i ryggmärgen att faran är över. Jag körde vidare uppåt, men tror att jag slappnade av lite för mycket, för plötsligt hängde jag i repet några meter ner. Ett rent fall, totalt oförberedd, och SÅ lycklig över att jag hade fått in den röda camaloten innan.
Jaja, jag firade ner till backen, satte mig ner, funderade över om jag skulle kunna stå upp eller hålla i några fler grepp idag efter den pärsen, glad över att jag vågade gå upp, frustrerad över att jag var så nära toppen och nu skulle behöva göra om alltihop..

Dagen efter ledde jag med topprep som backup, och satte den hela vägen upp utan fall eller häng. Psyket var dock inte med mig, så med några dåliga ursäkter sköt jag fram nästa skarpa försök. Men jag vet att jag kan, jag vet att det går, det är bara att GÖRA. Just Do It. Hur svårt kan det va?

Idag är det måndag, trött som ett as. Elinor kom på besök kl 23 igår kväll, blev inte mycket sovet. Kroppen är stel och mör, jag känner hur musklerna har högljudda diskussioner innanför skinnet, och hoppas de beslutar sig för att bli uthålligare, starkare, mer explosiva och kraftiga, allt på samma gång.

Nästa helg blir det mental klätterträff med GGH på Kullen, tyvärr verkar det bli regnigt, men det ska ändå bli kul att träffa modiga och fega brudar, dricka öl och grilla korv, fallträna på slippriga hällar och gå paraplypromenader vid havet och drömma om kommande projekt.

Säsongen är igång på riktigt, och djävlar i min själ vad jag är lycklig för det! LIVET!

Solsken i fjällen

YEAH!!!

Årets sylträff med Girls Get Higher bjöd på 5 dagar solsken!

Fina Annika lånade ut sin hund Simba som drog runt mig över de snötäckta vidderna. Som ett surrealistiskt månlandskap, vi kämpade oss fram i vinden för att sen flyga nerför backarna. Jag, Simba och Kristina skidade till Gåsenstugan, och sen tillbaka på sydsidan dagen därpå. Ren njutning för kropp och själ. Fjällvind i lungorna som ger energi, solsken som ger lycka, snö som ger en känsla av oövervinnerlighet och drömmar.

På lördagen var jag med på workshops i stegjärn och isyx-teknik och grunderna i glaciärvandring. Anna Malou gjorde sitt bästa för att lära oss en tredagarskurs på några timmar, och lyckades med att inspirera till nya drömmar om toppturer i Norge och alperna. Tack Malou för en superbra dag!

Jag tror alla 30 brudarna åkte hem med nya fräknar och ett solskensleende på läpparna. Nu närmar sig våren med stormsteg, på onsdag blir årets första press på Lynnie Diamond :))

Fan vad livet är gött!

Räddning och träning

Kamraträddningsträff i Tanto, Stockholm med Girls Get Higher, tränar hissar. Satan vad tungt! Med en 5:1 hiss med Petzl mini traxion lyckades jag till sist få upp min vid det laget halvt ihjälfrusna kompis. Frågan är nu om man ska införskaffa en traxion och släpa med den på selen alla långturer.. Eller om man ska räkna med att vid en riktig nödsituation så blir man sjukt mycket starkare. Det här känns oavsett som något jag borde träna mer på. Hoppas på ett träningspass på söndag på Ställverket.

Min packning för Stockholmsresan.. vadå? Brukar inte alla ha med liggunderlag, thermos, täckbyxor och pannlampa när de ska till storstan?

Kikade på K2, gillar skarpt strukturväggen! Funderar över hur grym man skulle bli om man hade tillgång till en sån här hall hela vintern.. En eloge till ledbyggarna, både jag och David kom efter varje ny led ner med ett leende på läpparna och ett - Ja, den var också fin! Nästan nästan som att klättra ute, med fin friktion i layback. Tack David för sällskapet, och tack Anna och David för den supergoda middagen efteråt!

Loka hälsade också på en kompis, Jacko. Vårsolen lyste och ingav hopp om framtiden.

Uppvärmning inför Sardinernas land

På stand i solskenet.

Crack 7+. En så klockren linje, ett så omöjligt crux.

Finaste höstdagen på simonsberget.

Min egen oas i värmlandsskogen.

Höstljus på min stuga.

Jag är lite trött på att berätta. Trött på mig själv, på mina försök att hävda mig. Kanske mest för att det gör att jag sätter lite extra press på mig själv att prestera. Men är det inte därför jag skriver? Hmm. Kanske allt bara är som det ska.

Hösten är här på riktigt. Sticket är otroligt. Färgerna gör mig berusad. Syret i luften får mig att må så himla bra.

Helgen bjöd på mental träning vid simonsberget och bistaberget. Klättringen flöt, kändes naturlig. Fallträning, ledträning, prat om mål och visualisering har stärkt mig. Det känns som en nystart. Ledde en 6a+ på bistaberget utan häng med kalkstensliknande klippkvalité och tänkte att såhär, precis såhär ska jag klättra på Sardinien. Nya mål är satta, gamla är utvärderade. Men bäst var att träffa "gänget". Det finns ingenting som är så inspirerande som att kämpa, var och en för sig, åt samma håll, med samma engagemang.

Nedräkning till Sardinien: 12 dagar kvar.

Mental klätterträff

Fallträning på bilden. Jag lovar, det har aldrig varit så många tjejer där samtidigt någonsin förr!

Hur dum får man vara egentligen, lägga en klätterträff i Arvika samtidigt som Arvikafestivalen?
Det förstår väl vem som helst att det kommer regna då!

Jag kunde inte riktigt smälta det när 15 klätterbrudar från hela Sverige plötsligt trängdes i mitt lilla kök för att fixa käk. Facebook har sina ljusa stunder, som när de uppfann rubrikerna "grupp" och "evenemang". Jag kände hur leendet smög sig mot öronen och jag kunde inte släppa tanken -Ni kan få bo här allihopa så kan vi bara klättra och klättra jämt!

Denna gången handlade det om det mentala. Irrationella rädslor och hur vi hanterar dem. Risker och hur vi undviker dem. Visioner och hur vi når dem med välformulerade mål och uppföljning. Intresset var stort och diskussionerna många.

Vi började dagen med ett besök i Byn. Blött. Blött. Blött. Istället åkte vi till Falleberget. Ja just det ja, det var ju festival. Vi körde visslandes förbi bilförbuds-skylten, förbi alla husvagnar och dräggigt folk som satt på asfalten och ölade, och in till lilla berget. Där möttes vi av bajs och toapapper. Ja just det ja, vår klippa agerar ju toalett såhär års. Jaja, tre leder var någorlunda torra och någorlunda långt bort från bajset. En tidningsreporter från VF var med, vad han skrev kan ni läsa här: http://www.vf.se/nyheter/arvika/tjejer-nar-hogre-i-natverk

Sen åkte vi till Gylterud för mera klättring och grottkrypning. Ni som inte varit inne i grottan, ta med pannlampan nästa gång! 50m kan man åla/krypa rakt in under berget, en mental upplevelse som heter duga!

Lördagen bjöd på regn, vi körde järnet inne på Ställis med fallträning, teknikträning och diskussioner om rädslor, visioner och meningen med livet / klättringen.

Söndagen for vi ut till Sveafallen i solskenet där vi började beta av våra 3-månades-mål. Fin klippa!

Och ja, kort sagt, en toppenhelg! Trots kasst väder var det idel glada miner, bad, grillning, peppning och jag tror alla åkte hem taggade för stordåd.

Min vision:
Klättra storväggar fritt, tex Grönland och Patagonien.

2års-mål:
Mot Sola / Haegar, Nissedal (ta mig upp)
Presten, Lofoten (ta mig upp)
Kraft, Byn (redpoint)
Hassan chop, Skälefjäll (redpoint)
Trygg på att leda 5+ onsight
Auktoriserad klätterinstruktör med allt vad det innebär

3månaders-mål:
Leda 3 st 6or fritt (redpoint, trad)
Leda 3 st leder med enbart kilar
Träna kamraträddning en helg

Nästa mentala klätterträff blir i Oktober, troligtvis vid Tunaberg / Bistaberget. Kom dit du också! (även killar välkomna)

Jag har tråkigt.

Och jag inser samtidigt hur sjukt sällan jag har tråkigt. Inte många timmar om året. Så jag borde egentligen bara njuta av tråkigheten och ladda upp batterierna inför kalashelgen. Istället slösurfar jag runt på bloggar och facebook utan att finna något av intresse.

Om man ger sig upp groundup trad på tillräckligt många välsäkrade sexor, så borde väl 5+ ganska snart börja kännas enkelt? Klättergradering är så otroligt vidrigt överskattat, och samtidigt är jag så fast i träsket. Just det där med att kunna mäta sin prestation, den där känslan av att idag, idag var jag bättre än jag någonsin varit tidigare.

I helgen tickades Blåbärssnårigt på Skälefjäll av, något av det finaste jag klättrat. Ihållande klättring helt översållad med perfekta fingerjams, som just när pumpen börjar bita övergår i en fin layback.

Så när jag sitter på mitt hotellrum och väntar på att det ska bli sovdags, så kan jag leva mig tillbaka till känslan efter laybacken, när jag står på den lilla lilla hyllan och skakar ur pumpen. Glädjeruset som fyller kroppen till bredden, ingenting annat finns i hela världen, bara jag, berget och segern. Det finns inga förlorare, bara vinnare.

Till helgen är alla klätterbrudar välkomna hem till mig i Värmland. En klätterträff med fokus på mental klättring. Grottkrypning. Fallträning. Rädslor ska övervinnas, grader och säkringar ska försvinna vid våra fötter. Välkomna!

Nu ska jag ta en kvällspromenad i Drammen och sen är det förhoppningsvis sovdags.

Obsession

Obsession = besatthet, hemsökelse, tvångsföreställning, fix idé, fixering.
R U obsessed?

Jag åkte ner till bohus med två måsten;
Bagatell på Galgeberget & Vilskudd på Välseröd.
Jag åkte hem med ytterligare två;
Priesmaster på Hallinden & Chapman på Häller.

Årets GirlsGetHigher-träff i bohus bjöd liksom i fjol på en hel del regn, trots detta tror jag att jag räknade till 12 klätterbrudar + några grabbar.

Sjukt glad på stand i hällregnet efter att ha kämpat mig uppför kaminen i Häller.

Anna & Marre fick energi över för andra lekar

och mysigare kvällshäng än ladan vid klättertorpet är nog svårt att finna.

Här börjar regnet försiktigt strila.. Jag på väg upp till kaminen, Katrin snart uppe på kruxet på Mallorol och en okänd engelsman njuter av Chapman.

Mallorol blev min första trad 6-, otroligt fin!

Hanna visade bildspel och lite film från storväggsklättringen på Grönland, en inspirerande historia om kamratskap, kämparglöd och lyx/slit-semester i ofantligt vackra miljöer. Tänk tänk om man en dag blir så grym att man kan åka dit..


Nu börjar laddningen på allvar inför lofoten, två veckor kvar!!! Sprillans nya dubbelrep från Tyskland ska hämtas ut på posten ikväll, ka-ching!

och Tack Marre för klockrena bilderna :)

En bra dag.

Gaudí bygger pepparkakshus

Stadsklättring

Maria flashar

Moa klättrar, Kathinka säkrar.. nån annan?

Såhär fint kan man bo. Bäst var nog hängmattorna.

Jag

Vacker utsikt under klippan

Bara 100 meter kvar

Full fart mot klipporna

Idag är det en bra dag.
Jag försöker greppa vardagens återkomst i livet genom att boka flygbiljett till Lofoten i sommar.
Så länge jag har en fast klätterpunkt i framtiden så kan jag slappna av och andas när väckarklockan ringer på morgonen. Jag måste vara galen.

Montserrat:

Sällan har jag åkt på en så lyxig semester. När jag kom ner på måndagen var allt fix och färdigt. Tidernas skönaste klättergäng välkomnade mig med mat och öl, en brasa i öppna spisen i ett gudomligt vackert gammalt stenhus långt ut i ödemarken med utsikt över pyrenéerna.

Vi fick mycket klättrat, med ambitionen att höja oss ett gradsteg om dagen. Solen sken och jag tror alla njöt av himmelriket. En dag kalksten där varje led var finare än den förra. En dag multipitch där jag följde mitt flow högt över bultarna och helt glömde bort att vara rädd.

Sista dagen var den tyngsta och jobbigaste, då jag och Maria gav oss i kast med Staden. Ni vet, tusen människor, tusen steg att gå, tusen byggnader att titta på och tusen affärer att kika runt i. Men det var lite kul det med. Jag kan rekommendera Gaudí´s park för den som åker dit. (Barcelona)

Väl hemma välkomnade det värmländska kollektivet för ensamvargar med mera sol, god mat och mys på källarn och tegen. Snödropparna blommar framför husväggen och hundarna dansar runt i våryran. I skogen bakom stugan behöver man inte längre vara rädd för att drunkna i snön, nästa gång ska stålborsten och skorna med för småbumlingarna börjar torka.

Livet är bra, vill du med ut och klättra?

Vem klättrar i -30?

Inte jag iallafall! Däremot är jag gärna ute i vintern.

...och det är Ellen Vilda och Gucci också. Även på natten.

Ibland tror jag att jag flyttat till den vackraste platsen på jorden. Här; jag och brorsan på en av broarna i Åmot County

Allra bäst är nära vänner, här frukost med älskade Ellen och Lars

Lite skidåkning har det blivit också, här med Larsa och Gucci på sjön Mangen

Men det jag egentligen ville skriva var att jag precis köpt flygbiljetter!
Vart?

Jo HIT!!! Montserrat utanför Barcelona! Gudarnas landskap där ett gäng från Girls Get Higher ska leka järnet hela påsken. Alla är välkomna att följa med, kika på facebook-forumet för mer info, eller mejla mig på skogsflicka@gmail.com

WOHOOOO!!!! Nu ska jag och Gucci skida långt upp i skogen, elda och grilla korv och ha de gött :)

Simonsbergets blåsning

Det blidde inget kolsrudsflaget, utan istället en spontan roadtrip österut till Tunabergsträffen. Berget var snällt och fint, kluvet av ljuvliga spricklinjer och med behaglig lutning.

Vädret var perfekt, men jag blåste nästan bort några gånger när vinden tog i.

Jag klättrade med Sara, en maratonlöperska från Stockholm som fick intensiv träning i sprickklättringstekniker då hon tidigare mest klättrat sport på kalksten. Det var kul att känna att utmaningen var lika stor för oss båda när jag ledde upp femmor, och jag kände att jag fick in lite vana på att leda, ledde upp 12 replängder av 13 under helgen. Wohoo!

------------------

Finaste lederna under helgen:

Kamarina 5+, helt perfekta fingerjam och härlig klättring.

Evas spricka 5, blåsigt och exponerat högst upp på berget.

Direttissiman 5+, djävlar vad jag fick kämpa här, men upp kom vi!

Pelaren 5+, tre replängder varierad häftig klättring.

Stålfinger 7-, (topprep) sjukt fint!

------------------

Middagen på kvällen var.. tja vad ska man säga. En tredjedels kaffekopp soppa till förrätt med lite småtugg till. Innan huvudrätten börjar serveras är all dricka slut. När jag 1,5h senare äntligen ska få ta mat.. så är den slut. De började koka pulvermos och varmkorv, vilket inte riktigt levde upp till förväntningarna på brakmiddagen jag gått och längtat efter hela dagen, så jag gick tillbaka till tältet utan mat. Som tur var satt några goa grabbar och grillade vid tältplatsen och bjussade på potatissallad och grillat kött. Smaskens! Där var min kväll räddad.

Tunabergsträffen. Många tält. Många klättrare.

Jag står och laddar på tredje replängden av Pelaren.

Friska vindar på Evas spricka, kanonfin!

Sara nöjd, glad och något sliten på Graviditetsleden, en fin avslutning på helgen.

Varning för julskinka, till helgen kommer första frosten.

Bohus Rocks

Jahapp. Då var semestern slut då. Imorgon börjar vardagen igen. Två ljuvliga klätterveckor har jag iallafall haft.

Bästa med Bohus

Långa långa leder så alla friends är slut när man ska bygga stand..

Underbart estetiska spricklinjer

Och vilken superklippkvalité!!!

Första soliga helg vill jag dit igen!

Sämsta med Bohus

Spöregn vid led onsight

Stormbyar som hotar att blåsa av en från klippan

Sniglar som slemmar ner tältduken

Vattenpölar i tältet som dödar mobiltelefoner som ligger på strategiskt dåliga ställen..

Och Ja, jag vill dit igen!

Moa topprepar grymt fin 6+/7- vid Galgeberget. Namn? Nästa år leder jag upp den! Fick sånt flow, bara flöt upp! En ny favoritled tillsammans med Vilskudd i Välseröd, Desperate Reality i Ågelsjön och Ulriks kamin på Ringkallen.

Klätterkompisarna Helena och Anna under Vilskuddväggen, Välseröd.

Helena taggad till tusen på att leda Återkomsten 4+ på Galgeberget som "nästan torkat" sen jag ledde den dagen innan..

Helena leder upp Big Ben 5 på Brappersberget. Coolt! Grönland nästa!

Min första repsolo! Diagonalen 40m? 4- på Ävja. Tungt och djävligt att mata ut rep ur grigrin, förstår inte hur man lyckas när leden blir hårdare..