torsdag 31 december 2009

Borta bra men hemma bäst

Min stuga och jag tycker om vintern



Peta gör sig redo för ännu en tunn slab



En dag regnade det. Hela dagen. Men det gjorde inte så mycket.



Jag älskar kalksten! (nästan lika mycket som jag älskar granit..)



Här inne bor bergsgetterna och Moa


Så, hur var Mallorca? Jodå, över förväntan. Vilken vacker ö! Fyra klättringsdagar av fem, mycket väder hit och dit, mycket mod och is i magen. Underbart att få klättra ute!

onsdag 30 december 2009

GBG standard 6a


Efter en kvällsrensning utrustad med en nersliten lapisborste och firningsrep , kunde jag nästa kväll äntligen börja jobba på denna läckerbit. Move efter move gav med sig och till slut stod jag där under kanten redo att sända.
Men icke , flög neråt och gjorde fina kullerbyttor i gyttjelöven , minst sagt lycklig över en så delikat avslutning .
Tredje kvällen , fick värma upp några gånger på "sjukhustider" 5a bredvid , en grymt fin catch, sedan var det dax , efter lite kassa försök , varav ett där startgreppet gick sönder precis när jag skulle skicka upp till kanten, kom då äntligen det rätta försöket , stod under kanten och skrek högt geronimo och anföll som en kobra mot kanten , fick handen att stanna kvar och bumpade snabbt vidare tills jag nådde gbg-juggen , nu var det överlevnad som gällde. Det här sändet skulle fullbordas, jag skulle upp , så var det bara och sekunder senare stod jag uppe bland blöta löv och bara log . Jag hade äntligen blivit vän med GBG-standard 6a.

söndag 27 december 2009

o sole dio


bara några meter kvar nu Sören, sen är du hemma ...

lördag 19 december 2009

Jösse Julboulder

Karlstadklättrarna kör hårt!


Jennie tillsammans med ett av klubbens nya tillskott


Underbart att få träffa alla fina klättrare i en gemensam klätterorgie på de 28 nya problem som nu pryder väggarna i jössarnas boulderrum. Länge leve jösse julboulder!

På måndag går flyget mot Mallis, yr.no lovar både regn och sol, längtar! Har hittat en tjej från Australien att åka med, spännande.. Än så länge har jag aldrig stött på någon otrevlig klättrare så jag känner mig lugn, hoppas på att hon klättrar något bättre än mig så vi kan köra järnet.

Annars då? Jo då, livet i stugan är fint. Vintern är äntligen här och snön ger ljus och livslust. Heja livet!

fredag 18 december 2009

Jag har blivit pappa, firar med leksaker och bouldertävling

Det var länge sen jag gjorde något inlägg.

Vad har hänt sedan sist?

Jag har investerat lite inför vintersäsongen.

En Moon fingerboard pryder numera ingången till köket. En djävulsk konstruktion. Första dagen var friktionen helt ok och jag lyckades göra fantastiska två (haha) pullups i de dåliga sloparna innan jag förvånat föll platt på ryggen i trägolvet. 3:e dagen drog jag illa ett finger på brädans bästa(!) grepp. Inser att jag måste lägga upp träningen något om jag inte ska förstöra mig. Uppvärmning är säkert bra t.ex. Undrar när jag ens kommer orka hänga i de små crimparna. satan vad elaka de är.


Ett nytt blad till ena yxan är på väg på posten. Tänk vilka ockerpriser man kan ta ut för lite metall när det ska användas i ett specifikt syfte. Försöker inte tänka på det för att hålla humöret uppe. Blir de inte bra så blir jag tokig.

Ett par handskar är på väg i samma försändelse. Hoppas dessa fungerar bra att isklättra med.

Jag har också ropat in en auktion på tradera med lite godis där den största behållningen är 8 isskruvar. Under dessa kyliga dagar hoppas jag att det har bildats lite is i de värmländska skogarna. Ska undersöka de närliggande fälten så fort jag får lite tid över.

Tid är dock en bristvara nu för tiden. För 9 ½ månad sen gjorde jag nämligen sambon Hanna på tjocken. Igår hände det och en ny crimpvänlig klätterprins såg dagens ljus. En bebisvåg sköljer just nu över Jösse Klättersällskap och det verkar som att den framtida klättergenerationen är räddad. Jag är i alla fall stolt. Både över lille Herman och stålkvinnan Hanna. Kommer kanske mer bilder på junior längre fram. Om några veckor när han campuserar på fingerboarden kanske.

För att fira kommer jag med största sannolikhet delta på Jösse Klättersällskaps klassiska julboulder som går av stapeln lördag den 19/12. Klockan 15 börjar festligheterna. fika, totalt ombyggd boulderarena med problem i alla svårigheter, massa klättersugna deltagare och allmänt myshäng är på agendan. Är du i Värmland med omnejd, så tveka inte att svänga förbi med klätterskorna och myshänga med oss.

För att ni ska få en uppfattning om tävlingsformen och dess opretantiösa inriktning så titta gärna på följande video som jag av en slump hittade på nätet. Den tycker jag återspeglas med glädje och klubbgemenskapen i fokus. Sen kan jag inte annat än älska deras boulderavdelning, vilka urtoppningar och möjligheter. Som Fountainbleau fast inne. Vill ha!!



Appropå Fountainebleau så bifogar jag några videos av skiftande kvalitet på ett par problem som gjordes under v.42.







tisdag 15 december 2009

fredag 11 december 2009

Life is Life

Efter mycket oro, velande, ångest, tankar, känslor, sorg och besvikelse har jag och Gucci nu flyttat till ett alldeles eget litet torp ute i Brunskog. Välkomna hit på en kopp te anytime!

November har varit regn och mörker, med något enstaka klätterpass på ställverket.
Över jul ska jag till Mallorca, hoppas på soliga dagar med torr kalksten.
Någon som har tips på billigt (helst gratis) boende?

Annars längtar jag efter snön. Längtar efter ljuden från skidorna mot skaren, längtar efter tystnaden i skogen när granarna är täckta av ett tjockt vitt täcke.

lördag 21 november 2009

Som man letar hittar man.



Idag var det blött ute så det fick bli letande efter nya kärlekar.
Fann en värmlandskompis till klassklyftan , tre meter tak klyvt av en spricka !!
Till veckan ska jag borsta värma blåsa torka och klänga på den.
Men dagens stora glädje var en snygg arete som jag måste rensa med rep men körde starten på den och den är delikat ! Som en av de där lite lyxigare bakelserna i disken som man aldrig vågar köpa.
Men jag vågar ...
Nu ett härligt inomhuspass , dock utan energi för all min energi är sänd till kassaskåpsdyrkarna , go for it !
/m

onsdag 18 november 2009

träningsperiod

En och en halv vecka kvar till göteborg, träningen är nu intensivt smärtsam. Moon-brädan blir mer och mer min vän , vi har börjat prata med varandra litegrann. Rct's lokaler har genomgått en mindre ombyggnation, mer väntas 2010. Jag har fått sparken , så glädjen att kunna träna två gånger om dagen vet inga gränser !
Mitt sinne är vitt som en indiankvinnas hår vid 90. Röd är luften som ett uppvärmt stycke järn precis när det är lagom att börja bankas på . Nu kanske jag tar i men jag tror att bouldersäsongen börjar närma sig . Kom ihåg var ni läste det först.
video

fredag 6 november 2009

fredagsgodis

Under uppsala/sthlm besöket insåg jag att jag är så jävla svag , måste bara bli starkare i nypet för att eventuellt kunna bli bättre . Lite deppig efter denna insikt kände jag att det bästa kanske inte är att tröstäta men ibland känner man sig bara så jävla kass , jag gick in på kiosken och köpte lördagsgodis:







och jag fattar inte att jag har stått ut med min förbannade metolius bräda i alla år , moon is da shit . Ja just det viktväst köpte jag förra månaden , nu är bara frågan : har jag det ?


/m
(edit; kiosken i det här specifika fallet är addnature som kan om dom bara vill )

måndag 2 november 2009

Klassklyftan



Jag betalade 1000 spänn för att få klättra Tvärånas "klassklyftan" i bärsta,
det var värt varenda öre !
/m

aldrig mera regn-depp!

Helena kämpar på Oskars led, Sulvik.

Trött lycklig tjej vinkar från toppen av Vänstersprickan, Årjäng.

Javisst kan man aida Hölstret i Sulvik!



I helgen kom Helena på besök från Stockholm. Nyfrälsta på aid-klättring klev vi kvickt i stegarna och kröp uppför bergväggarna i snigelfart tills det var så mörkt att vi inte såg handen framför oss. Vi räknade ut att en storvägg a la 1000 meter skulle ta oss 15 dagar.. så vi får nog jobba upp lite högre tempo. ;-)

Men djäklarns vad skoj vi hade! Vad helt otroligt underbart att kunna klättra när det är kallt och blött ute! Jag känner mig fylld av ny energi och höst-deppet är som bortblåst.

Jag känner mig också väldigt nyfiken på den här delen av klättringen som jag aldrig riktigt kommit i kontakt med förr. Hur många aidare finns det där ute? Satsar alla på att klättra hårt och farligt? eller finns det massa mys-aidare som bara trivs med att hänga ute på klipporna på senhöstarna med stora termosar te?

torsdag 29 oktober 2009

Le Font du fantastique

Varför flyger inte Ryanair till Orly istället för Beauvais? Att landa norr om Paris istället för söder om är lite väl omständigt och nästa gång flyger jag nog med Norwegian av just denna anledning. Priset med Ryanair är dock svårt att slå. Speciellt om man åker sista minuten som jag och min homie Robin aka 'Sick Dude' gjorde. 84 NOK ToR inkl skatter.

Vi rundande Paris i hög fart och forcerade yttre delarna fontanskogen i 130 km/h. Jag är mycket medveten om hastigheten då sträckan var skyltad med 90 km/h och en blixtförsedd stolpe förevigade min tunga högerfot. Fuck!

Visste sedan mitt första besök i våras att parkeringen vid Franchard Isatis var avsides och packad med övriga klätterturister. Blyfoten ledde oss dit på rekordtid och ivrigt spurtade vi in i skogen alltmedan solen sjönk. Folk var på väg tillbaka från dagens sessioner och deras blickar återspeglade tankar som "Jaha, nyanlända puckon som är ivrga på att nöta hud" eller "Hallå, det är dags att retirera mot hemmet nu för att dricka rödvin och suga på baguetter. Vad håller ni på med?". Vi hade inte tagit med någon padda från Sverige så med endast ett par klätterskor i en hand och en kritpåse i andra halvjoggade vi in mellan blocken iförda pannlampor.
Vi provhängde på några roliga problem och på en pannlampebelyst (dock kolsvart) film lyckades jag nypa mig uppför vad jag tror var Faux Baquet droite 7a.

Varken jag eller Sick Dude är särskilt planerande av oss.
Hyrbil i förväg. näh, varför då? Boende? njae, det löser sig nog. Vi kan väl ta med ett tält utifall att. Dusch då? Äh, vi smiter in på någon camping någonstans?
Vårt lyxiga boende denna vecka blev således framsätet på vår VW Touran. Denna bil var för övrigt den enda som de 7 olika uthyrarna vid flygplatsen hade att erbjuda. Tur att vi fick tag på någon överhuvudtaget. Bilen var dock väldigt bra. Gott om utrymme i bagaget att lasta öl, vin och baguetter, soppasnål och bevisligen snabb.

Den andra dagen mötte vi upp Petter och Joanna, som fastnat i fontanskogen under sin roadtrip. Trevligt då de är bra människor och därtill padd-ägare.

Under några utmärkta dagar utan nederbörd lyckades vi med att besöka områdena Cul de chien, Roche aux sabots, J.A Martin och Bas Cuvier.
Jag var på jakt efter klassiker och fina bestigningar. Tacksamt att befinna sig i fontanskogen då.
Hittade några klassiker, men framförallt en hel del fint i det blygsamma register vi verkar inom.

Det är ganska otroligt hur ett ställe kan producera så mycket kvalité inom ett sånt begränsat område som därtill tilltalar alla. Man kan se en stackare desperat balansera på en 5-slabb. 2 meter bredvid laddar någon för en 7b dyno och strax bakom står en grupp och ropar allez! allez! åt sin polare som naglat sig fast grensle på en vertikal arete i 6-registret. Jag blir glad av att bara vistas i denna lekstuga av sten.

När jag var i fontanskogen tidigare i år, såg jag det patrask som strök omkring i alldeles för mycket smink och korta kjolar. De vinkade lite förstrött med höften på sned och plutade överdrivet med sina knallröda läppar. Jag har aldrig förstått om det är boulderturisterna som är klientelet eller om det är vanliga fransmän som lägger bud på deras kött. Kulturen är olika har jag tänkt och som mest gett dem en tanke av medlidande. Den här gången såg jag dem på samma ställe som sist. Mellan Fontainebleau och Bas Cuvier där vi tredje kvällen svängde in med vårt rullande boende för att sova. Så fort vi parkerat på Bas Cuviers parkering genomförde vi samma rutin som varje kväll. Tände belysningen i kupén, drog på stereon och öppnade en flaska vin och knäckte var sin öl. Semester.
Trafiken var livlig på parkeringen. Bilar kom och gick och konstigt nog verkade det inte vara bouldertomtar redo att angripa sandsten tidigt nästa morgon. Ska det vara sån här trafik hela natten tänkte vi?
Sick Dude började dra historier om vägrånare samtidigt som en vit skåpbil åkte förbi oss saaaakta saaaakta för tredje gången. Plötsligt stannar den och backar tillbaka och svänger in bredvid oss. Två killar i 25-års åldern frågar något på franska varpå jag endast kan svara, pardon, parle vo anglä? De säger något annat på franska, som vi heller inte förstod, och drog därifrån med en besviken rivstart. Jag och Robin kollade på varandra med frågande uttryck.

Oron börjar gnaga lite i oss. Vad är det här för ett ställe egentligen? Horor längs vägen, bilar som glider förbi läskigt sakta, Robins vägrånarhistorier och här sitter vi berusade och oförmögna till transport.
Gay parking scenen från filmen "Den där Mary" spelas upp för mitt inre och jag inser att vi kanske befinner oss i en ormgrop av sexuellt utsvultna män på en etablerad fransk pitstop för dylika rendevouz. Det finns ingen annan förklaring än att de bilar som sakta glider omkring innehåller delar av den franska bögeliten som är ute efter våra rövar.
Vi stoppar tillbaka korken i vinflaskan och glider olagligt bort mot Apremont. Apremont ligger i slutet på en enslig väg som slutar i en dunkel parkering och bom över vägen. Vi är helt ensamma och pustar ut. Det tar 3 minuter innan den vita skåpbilen(!) sakta glider förbi, svänger in på parkeringen och ställer sig bakom oss så att vi inte kan komma därifrån. Va faen. En dryg minut av nervös väntan passerar. Så startar de bilen och glider sakta bort. Troligtvis besvikna på utebliven brun kärlek.
GAH! Vad jobbigt. Vi drog direkt till Franchard Isatis. Husbussar, paddor, små eldar, historier om skickade problem, dunjackor, pannlampor... uteslutande bouldertomtar. Vi var säkra och firade med att sänka resten av vinet. Petter berättade dagen efter att förra gången han var vid Bas Cuvier fick han hoppa fram mellan kondomer och papperstussar. Lovely.

En resa till Font är tydligen populärt bland svenska klättrare i oktober månad. Många kända ansikten bland blocken. Det är en märklig känsla att åka 200 mil hemifrån och stöta på de man hänger med i gymet på hemmaplan. Då ska ni komma ihåg att de jag hänger med är få till antalet. Jag pratar inte om något stort kommersiellt gym i Stockholm. Det kan också vara så att klättervärlden är löjligt liten.
David Sjöqvist hade åkt ner en vecka innan mig och jag hade utmanat honom på kottkrig. När jag stod och vattnade ormbunkarna smög han sig fram och pepprade mig.
Om du läser detta: Lycka till på den fortsatta roadtripen. Jag hoppas du kan vara borta länge, men samtidigt inte. Inspirerande med tekniska kraftpaket på hemmaplan. Men jag tror din bror kommer axla den manteln utan problem. Det är nyp i familjen Sjöqvist.

Både jag och Sick Dude har delikta fingertoppar som nöttes oväntat fort. Därför åkte jag och Sick Dude söderut till staden Dijon och vindistriktet Bourgogne för att sippa vin på någon av många vingårdar. Sagt och gjort. På vägen såg vi dessutom några kalkstensklippor uppe bland kullarna. En vacker promenad i lummig trollskog senare var vi framme och hittade tursamt nog bultar och ankare. Bisarrt och otippat att sportklättra på en resa till Fontan. Vi hann endast med ett fåtal leder innan en park-ranger hittade till vår klippavsats (hur kom han dit?) och upplyste oss om att klättringen var förbjuden och sparkade ut oss ur reservatet. Jaja, vi slapp böter i alla fall.

Nej om man skulle bli klar med det här milslånga inlägget någon gång.

Sammanfattningsvis kan man säga att fontan var bra och vi fick en del fint klättrat.
Bästa problemen var förmodligen: le couer 7a, la marie rose 6a och Helicopter 7a.

Flesta av bilderna nedan är från Petter och Joannas digitalkamera. Ni hittar fler bilder på följande länk




Tejpad för att hans ena hund tog fel på hans finger och en prinskorv precis innan resan. ouch.


Petter på det något psykologiska utsteget på Vol a vue, 6a i Cul de chien


crackoholic.


Robin på okänt utsteg


Molnet till trots... inget regn.


Okänt, men väldigt fint problem i Cul de chien


samma problem som ovan.


Robin


Ser ut som att jag sparkar Joanna i pendeln, men jag tror det gick bra. Problemet är Penchant Fatal 7a i området J.A Martin


Närmar sig slutet på Penchant Fatal


there's a trick my friend. you have to make love to the rock.


Trollskogen utanför Dijon


vindruvs-meditation.


Grytkryp


12 000 järnbalkar och 2,5 miljoner nitar. Gustave Eiffel, vilken briljant dåre


Ringaren, jo det är jag det. Bruden till vänster skulle direkt ha autograf.


Dottevik Evil Foot Clan var representerade i form av Robin aka Smokie aka Sick Dude


Joanna fokuserar




Mr Offwidth har svårt att hålla sig borta från stora som små sprickor


Robin biter hål på underläppen.



Kändispackat i skogen. Anja Hodann på Carnage 7b(+)? Fick det att se väl enkelt ut :)


Ett av många försök på Helicopter 7a. Andreas Klarström har uppmärksammat mina tidigare luftfärder av och på mattorna och står redo.

Orkade inte hålla kvar den gången heller.


weeee... har lyckad bestigning på film som kanske kommer längre fram.