onsdag 26 augusti 2009

---gladihäggsta---

Stockholmsrapport:

Fredag natt: Kräftfiske
Lördag: Äta kräftor och umgås med Darling
Söndag: Klättring i Ryssgraven
Måndag: Klättring i Häggsta
Tisdag: Kurs PLC-programmering Kista
Onsdag: Kurs forts och sen hemresa

Puh. Ska man vara utvilad nu eller?

Ryssgraven var trevligt. Snällt berg men långt mellan bultarna ibland. Hittade en ny go klättertjej, Sofia. Hoppas vi ses igen!

Häggsta var muchos fint. Vill tillbaka dit!


Starten av Direttissima, Häggsta. Fin led!



Sofia!





måndag 24 augusti 2009

Att vara



Jag lyckades hamna vid ågelsjön i söndags. Ett tillfälle att få träffa min gamle vapendragare Ume-anders dök upp och ett sådant tillfälle missar man inte . Vi klättrade , njöt och tittade på cafe-climbs årliga morgonrock-träff ! Gamla bekanta ansikten syntes och känslan av nostalgi drog igenom luften . Klättermässigt en lugn dag, dock kul att jag fick göra årets andra led med det geniala namnet crack , nästa på tur, som jag vet, ligger i tunaberg , finns det fler ?

Rent tekniskt behöver man väl aldrig någonsin göra någonting men varför inte .
Är hjärnans volym lika med hur smart man är.
Canyon = Kan John .
maskinerna
kommer
nu

end.

söndag 23 augusti 2009

Sälen , Dye


Om ungefär 1 sekund kommer Sören inse att man kan gå runt !

torsdag 20 augusti 2009

Pisa







´Today is the day´´
Pisa 5+ i Sulvik *kaching* idag satt den som ett smäck. Gött mos!
Imorn bär det av te storstan för lite klättring i häggsta och ryssgraven samt en kurs i plc-programmering sponsrad av jobbet. Ska även hinna med bad och kräftfiske och kräftkalas hemma hos Tess-darlingen. Fett me najs!
Nu: sova.

Fegline




Gjorde en ny led i sulvik idag , otroligt fin klättring , hoppas någon vill klättra den nån gång, topp 5 helt klart .
Luftig , teknisk och med lagom mental koncentration , tjobang !

onsdag 19 augusti 2009

Ränkesnipa by the not normal way





Ränkesnipa 2009






-Men går det nån led här?



-Näej



-Men har någon gått här förut?



-Tror inte det



-Jag försöker ta mej upp till tallen där uppe då, så får vi se sen hur det ser ut sen



-Okej, kör hårt






and of we went.






Lätt klättring först. Borsta av lite mossa från stora bra grepp. Yuck, blött. Drar mig åt höger och får i en säkring. Halvgodkänt, mellan klippan och ett block. Vidare upp på väggen, lite tunnare. Fan nu kan jag få markfall, måste lägga nåt. Gul camalot. Kass. Röd camalot. Kass. Röd alien. Kass. Jaja, tre kassa är väl bättre än en? Drar mig uppåt åt höger igen, får fast en liten kil under ett stort flak. Sen kom beslutsångesten. Tak ovanför mig. Får in en liten blå metolius i sprickan under taket. Pust. Vänsteralternativet: Knöcklig vägg utan sprickor med massa lav. Högeralternativet: Brant, bra grepp, kanske en spricka längre upp längre bort i ett litet dieder. Martin hojtar från backen, vänster ser lättast ut! Joo, men säkringar då? Jag tittar uppåt åt vänster, där uppe står den ju, tallen jag pratade om. Om jag bara.. inte. faller. Jag balanserar mig bort åt vänster under taket. Puttar med tån bort den tjocka laven från små fotlister, ställer tån på lavdammet och andas djupt. Stanna, beordrar jag foten. lägger försiktigt över tyngden, ett litet steg i taget, rör mig sakta bortåt ut på väggen. Ser tillbaka på säkringen. Håller den för ett fall? ingen aning. Jag tittar ner åt höger mot kilen jag la tidigare. Fan, den har hoppat ur och hänger och slänger på repet. Och sen, längre ner, de tre kassa.. Hm. Några meter till traverserar jag åt vänster, ända ut på kanten av väggen, där ett nytt litet tak går ut. Där får jag äntligen in en ny säkring, den sitter bra! Härligt! Ut på väggen igen och uppåt, uppåt, nu känns det bra, det här kommer funka! I med Cam 3 i en stor grop, ruckar på greppen, sitter dem fast? Inte alla, blockigt, mera mossa, gräs, mera gräs, snart uppe vid tallen! Rör mig försiktigt och försöker att inte dra ner sten på Martin som tålmodigt säkrar nere på backen. Kramar tallen, hej tall, välkommen upp säger tallen, se så fint jag bor här ovanför trädtopparna med utsikt över Ränken. Lovely, just lovely.






Andra repan leder Martin, lite klättring, mest gräs. Enar. Barr. Lite blött. Inge vidare skoj. Kommer upp som andreman och undrar, vad kommer nu?






Tredje repan. Jag trevar mig uppåt åt höger upp på ett stort block som Martin har standplats under. Ser mig omkring. Ovanför har jag en stor svaplatta. Inga sprickor. Ovanför den ett litet, litet tak med en liten spricka under. Men det är tio meter dit. Alltså minst 20 meters fall. Nej, säjer min hjärna. Nej. Så jag backar. klättrar försiktigt ner runt blocket, smyger runt på barrkanten och säkrar mig i standplatsen. Puh. Hej Martin vill du leda? Ja! Martin klättrar lekande lätt uppför svaplattan. Sen blir han lite villrådig. Vänster? Höger? Han bestämmer sig för en travers under taket åt vänster. Sen nedåtklättrar han några meter och tassar runt ett hörn upp i ett fint dieder. Han ser lycklig ut, och gör stand ovanför diedret i en tall. Välkommen uppför den finaste repan på hela Ränkesnipa! hojtar han. Svaplattan är fin, teknisk klättring lite hit och dit och så upp. Vid traversen får jag ta flera djupa andetag. Jag försöker övertyga mig själv. Oh ja jag älskar traverser. Oh tänk vilken härlig känsla att pendla ner.. ner.. ner dit. Nejnej inte tänka på det, tänk oh vad lätt det ser ut, titta vilka fina fotsteg jag kommer ha att stå på. Försöker försiktigt borsta bort lite lav från det närmsta. För händerna är det värre. Det enda som finns är kanten på det lilla taket, som hamnar strax ovanför midjan i förhållande till fötterna. Ovanför det är det helt blankt på grepp. Nada. Ett försiktigt steg åt vänster. Puh foten står kvar. Ett steg till. Och ett till. För varje steg blir pendeln mindre, tänker jag, och får nästan lust att bara kasta mig ut åt vänster och se vad som händer. Eller inte! tänker min mer förnuftiga sida (som dessutom gett sig faan på att klara det här.) så jag trippar vidare, förbi taket, ut med säkringen, försiktigt försiktigt nedåt, layback mot en finfin spricka inne i hörnet, runt hörnet, och så upp i diedret, här är stora lösa flak staplade på varandra, jag knackar försiktigt på dem, hu, låter inge vidare. Hoppas bara att de inte får för sig att flyga iväg idag. För några år sen var det ett stort ras längre till höger på klippan, som lämnade ett stort sår mitt på väggen. Men inte inte idag. Jag klämmer mig uppåt, uppåt, och, hej martin! scramblar förbi honom upp till toppen och känner mig rusig av lycka. Fram med saft och kakor, av med trånga skor, borstar bort lav från kläderna och njuter av utsikten och solen som snart går ner. Tänk vad livet är underbart!

Ps. Tredje repan är gudomlig och heter Heartexploding Pitch 6-, rekommenderas!


















Starten av första repan anas mellan träden.












Moa har precis börjat på tredje repan.









Snart uppe!

lördag 15 augusti 2009

Onsightfestival




Om.. Bara om.. vi skulle bjuda in till en liten Onsightfestival i Sulvik..

Då skulle vi välja Oktober månad

Då skulle det vara trad

Då skulle det vara hårt

Riktigt hårt

1 p redpoint

2 p flash

3 p onsight

4 p ambulans

5 p död...

Skulle du komma?

Skulle NÅN komma?

???


torsdag 13 augusti 2009

Frankenjura



Shorts, nacktofs och tryggt bultat sportklättring !

onsdag 12 augusti 2009

Övre Koppom

Inspirerade av Sörens värmlandsinventering gav sig Moa och Linnea ut på uppdrag: Vart tog övre koppomsberget vägen?



Efter en del bilvimsande och mossklättring hittade vi berget ovanifrån. Det bjöd på en solig harmonisk kväll med nytursanda. Även om det klättrats på berget tidigare var det svårt att se, mossan har täckt över mycket. Fin klippkvalité, 20-40m högt, brant på sina håll, spricklinjer och väggar, ja lite av varje finns för den som är nyfiken. Leden vi klättrade startade med en härlig blöt kamin som övergick i handsprickor, offwidths, goa juggar, stora block och små lister i en fin dans. Lätt välsäkrad klättring, någon (jag?) borde borsta av den och göra lite reklam på sverigeföraren ifall nån tok har vägarna förbi Koppom..
Den stora frågan är ju: Är det någon vits? Jösse Härad har torka på klättrare just nu, tveksamt att någon endaste skulle våga sig ut till Koppomklippan närmsta åren. Tyvärr.

Men.. sen är det ju den där fina 6+-sprickan också som jag vill göra.. och vilka fina aid-leder! och.. ja, kanske jag lite egoistiskt borstar upp delar av berget bara för mitt eget höga nöjes skull. Bara för att få hänga på en vacker plats i livet på sena sommarkvällar, bara för att ge hundpromenaderna lite mera stuns och innehåll. Bara för att.. för att jag älskar klättring. (och ja, jag älskar även lav i håret lav i halsen lav i ögonen som blir till svarta skratt-tår-streck över kinderna.)




Lite sudd, men det ni ser är alltså jag i den fina kaminen.




Mitt i bild Linnea på väg ner. Kaminen och sprickan uppåt skymtas bakom björkenlöven.
Fin vägg!





Här går turer och projekt, välkommen och lek! Med lite uppfinningsrikedom och mod kan man nog säkra överhänget naturligt.





Gucci vaktar packningen som vanligt.




Linnea skriver in GPS-koordinaterna så nästa gång tar promenaden till klippan en kvart istället för en timme.

tisdag 11 augusti 2009

abstinens kräfva fiks

Igår vankade jag av och an , kände ett tomrum , kände avsaknaden av ett tomrum,
kände att jag behövde en överhängande offwidth , NU.
Då slog det mig att i den djupa finnskogens finrum fanns några överhängande sprickor
att ta itu med.
Blev väl inte den där omutliga offwidht-känslan som vi alla längtar efter men ändock en kraftigt överhängande offwidth ! Grannsprickan ska borstas lite mer men även den bjöd på fin show.
Min kropp hungrar efter fler sprickor eller är det sprickorna som viskar på mig ,
viskar ; jag är h u n g r i g ....

video

söndag 9 augusti 2009

Hemmaklippans 40e led




En fin dag på hemmaklippan i Sulvik. Efter idogt borstande och lite topprepande och lite urpsykningar på lösa block och kassa säkringar körde vi järnet med resultatet Sling it magistern, 6+ och Mental Istid, 5-. Gött mos!

lördag 8 augusti 2009

Recept nr 1.







Sätt ugnen på 30 grader och börja sedan med att röra ihop följande:

1 dl Cordier-pelaren
0,5 dl blatiere
1 dl Le ticket...
1 dl Grand capucin via O sole mio

Rör försiktigt ner

2 dl Mont Blanc

möjligt lite vind kan vara gott.

När allt har blandats luftigt och "fluffigt" vänder du ner

1,5 dl kass dal-sportklättring.

sedan strör du lite lätt aiguille du peigne minus fem meter på som garnityr,
och skjuts in i ugnen i knappa två veckor :

Tada : En härlig mys-cham-kaka

Dryckestips : Mys-cham-kakan avnjutes med ett kasst varmt tältöl och jag lovar att ni blir nöjda.
/m

Mer recept kommer.

onsdag 5 augusti 2009

vardagslyx

Lyx är att komma hem till en glad hund och och en kelen katt en solig eftermiddag efter jobbet.
Att lägga sig på en filt på gräsmattan med en bra bok, en öl och en påse chips till mellanmål.


Att sen packa ihop klätterprylar och glida iväg på cykeln mot sulviksberget.


Att det största problemet på väg till klippan är att inte äta för mycket vildhallon i hallondjungeln.


Att det näst största problemet är att inte äta för mycket blåbär i blåbärsskogen under klippan.


Att vi numera har en japansk stenbro över träsket vid sjöklippan.


Lyx är att klippan har torkat.


Att sprickan jag mindes som lite tungt bökig är en klar fin layback.


Att få ha godispaus med hunden ovanför klippan i sista kvällssolen.


Att lite svettig komma hem och plötsligt minnas att vi har glass i frysen.


Vardagslyx är att vara fri. (åtminstone på kvällarna)




Djävligt tomt här hemma dock. Martin har lämnat Chamonix och klättrar nu lite brant sport i Frankenjura innan han kommer hem på lördag. Huset liksom ekar. Hohooo. Hohoo. Känns som att han varit borta en hel evighet. Eller åtminstone en halv.




Citerat från Lene Gammelgaard:


"Människornas värld tycks mig ofta för hotfull -för fylld av konflikter som beror på andras inre dramer, små krig som inte har något med mig att göra men som kan komma att påverka mitt eget välbefinnande. Då drar jag mig undan världen -bort från människorna och ut i bergens enkelhet -för att få lugn och ro."



Pisa 5+


Den vackra verkligheten går som vanligt inte att fånga på bild.

Base Camp (eller prylhundhög i skogen)





Snart ska vi sova, hejdå solen.

söndag 2 augusti 2009

Bohus Rocks

Jahapp. Då var semestern slut då. Imorgon börjar vardagen igen. Två ljuvliga klätterveckor har jag iallafall haft.
Bästa med Bohus
Långa långa leder så alla friends är slut när man ska bygga stand..
Underbart estetiska spricklinjer
Och vilken superklippkvalité!!!
Första soliga helg vill jag dit igen!
Sämsta med Bohus
Spöregn vid led onsight
Stormbyar som hotar att blåsa av en från klippan
Sniglar som slemmar ner tältduken
Vattenpölar i tältet som dödar mobiltelefoner som ligger på strategiskt dåliga ställen..
Och Ja, jag vill dit igen!



Moa topprepar grymt fin 6+/7- vid Galgeberget. Namn? Nästa år leder jag upp den! Fick sånt flow, bara flöt upp! En ny favoritled tillsammans med Vilskudd i Välseröd, Desperate Reality i Ågelsjön och Ulriks kamin på Ringkallen.


Klätterkompisarna Helena och Anna under Vilskuddväggen, Välseröd.

Helena taggad till tusen på att leda Återkomsten 4+ på Galgeberget som "nästan torkat" sen jag ledde den dagen innan..


Helena leder upp Big Ben 5 på Brappersberget. Coolt! Grönland nästa!


Min första repsolo! Diagonalen 40m? 4- på Ävja. Tungt och djävligt att mata ut rep ur grigrin, förstår inte hur man lyckas när leden blir hårdare..