Som man letar hittar man.

Idag var det blött ute så det fick bli letande efter nya kärlekar.
Fann en värmlandskompis till klassklyftan , tre meter tak klyvt av en spricka !!
Till veckan ska jag borsta värma blåsa torka och klänga på den.
Men dagens stora glädje var en snygg arete som jag måste rensa med rep men körde starten på den och den är delikat ! Som en av de där lite lyxigare bakelserna i disken som man aldrig vågar köpa.
Men jag vågar ...
Nu ett härligt inomhuspass , dock utan energi för all min energi är sänd till kassaskåpsdyrkarna , go for it !
/m

träningsperiod

En och en halv vecka kvar till göteborg, träningen är nu intensivt smärtsam. Moon-brädan blir mer och mer min vän , vi har börjat prata med varandra litegrann. Rct's lokaler har genomgått en mindre ombyggnation, mer väntas 2010. Jag har fått sparken , så glädjen att kunna träna två gånger om dagen vet inga gränser !
Mitt sinne är vitt som en indiankvinnas hår vid 90. Röd är luften som ett uppvärmt stycke järn precis när det är lagom att börja bankas på . Nu kanske jag tar i men jag tror att bouldersäsongen börjar närma sig . Kom ihåg var ni läste det först.

fredagsgodis

Under uppsala/sthlm besöket insåg jag att jag är så jävla svag , måste bara bli starkare i nypet för att eventuellt kunna bli bättre . Lite deppig efter denna insikt kände jag att det bästa kanske inte är att tröstäta men ibland känner man sig bara så jävla kass , jag gick in på kiosken och köpte lördagsgodis:







och jag fattar inte att jag har stått ut med min förbannade metolius bräda i alla år , moon is da shit . Ja just det viktväst köpte jag förra månaden , nu är bara frågan : har jag det ?


/m
(edit; kiosken i det här specifika fallet är addnature som kan om dom bara vill )

Klassklyftan

Jag betalade 1000 spänn för att få klättra Tvärånas "klassklyftan" i bärsta,
det var värt varenda öre !
/m

aldrig mera regn-depp!

Helena kämpar på Oskars led, Sulvik.

Trött lycklig tjej vinkar från toppen av Vänstersprickan, Årjäng.

Javisst kan man aida Hölstret i Sulvik!

I helgen kom Helena på besök från Stockholm. Nyfrälsta på aid-klättring klev vi kvickt i stegarna och kröp uppför bergväggarna i snigelfart tills det var så mörkt att vi inte såg handen framför oss. Vi räknade ut att en storvägg a la 1000 meter skulle ta oss 15 dagar.. så vi får nog jobba upp lite högre tempo. ;-)

Men djäklarns vad skoj vi hade! Vad helt otroligt underbart att kunna klättra när det är kallt och blött ute! Jag känner mig fylld av ny energi och höst-deppet är som bortblåst.

Jag känner mig också väldigt nyfiken på den här delen av klättringen som jag aldrig riktigt kommit i kontakt med förr. Hur många aidare finns det där ute? Satsar alla på att klättra hårt och farligt? eller finns det massa mys-aidare som bara trivs med att hänga ute på klipporna på senhöstarna med stora termosar te?