like a brand new friend I´ll forever know

yoyoyoyyoyoyoyoyoyoyo

Have no fear
For when I'm alone
I'll be better off than I was before

I've got this light
I'll be around to grow
Who I was before
I cannot recall

Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground
Ah...

I'll take this soul that's inside me now
Like a brand new friend
I'll forever know

I've got this light
And the will to show
I will always be better than before

Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground
//Eddie Vedder


Idag var jag så sjukt trött efter jobbet så jag åkte hem och sov. Nu är jag vaken igen, och sommarnatten är vacker. Synd att jag ska upp och jobba imorn, annars kunde jag varit vaken till morgonen. Jag äter gamla skumtomtar och undrar hur mycket konserveringsmedel dom innehåller eftersom dom fortfarande är goda. Undrar även om man kan äta sig mätt på skumtomtar. Dom borde ju fylla upp magsäcken ganska bra? Det är en nästan orange fullmåne ute, och jag har lagat min kanot med plastic padding. Livet är bra.

Men det här är ju en klätterblogg.
Igår var vi i Årjäng, och i förrgår i Koppom.

Koppom; Smulig brant imponerande hög klippa. Definitivt värt flera återbesök! Join me!

Årjäng; är ju alltid Årjäng. Klippa med själ som speglar sig i sjön och återger ett vackert sommarkvällsljus. Jag följde först på en taket-variant. Konstaterade under tiden att fy faan vad svettig klippan var, och jag ska absolut inte leda denna idag. Sen kom jag upp - och ändrade mig.
Rackade på lite grejjor. Kände mej trygg, något har hänt i mitt psyke som gör att jag slappnar av mer, njuter mer. Halvvägs upp spanade jag ner på Anette som satt och säkrade. Funderade på hur mycket slack hon hade ute. Hur långt skulle man falla? Ska jag hojta till henne att jag testar? Efter en sekunds betänketid bestämmer jag att nej, det blir ju inte på riktigt om hon vet om att jag faller, då kommer hon ju automatiskt ta hem mer rep. Så jag bara släppte, lite som att hoppa från ett hopptorn ner i vattnet. Fast jag fångades förstås upp i luften av en förvånad Anette som undrade hur jag kunde falla när jag stod så stabilt på ett så enkelt parti av leden.. Adrenalinet pumpade, jag ville falla igen! Men nej, nu var det ju klättra jag skulle göra. Leden kändes plötsligt oerhört lätt, inga bekymmer att hitta placeringar till säkringar, jag smög smidigt upp till toppen och byggde stand i kvällssolen. Martin kröp hjältemodigt ut i sjön med kameran för att fånga mig på bild. Det är jag som är den klippfärgade cameleonten mitt i bilden.

Sex timmars jobbande kvar nu, sen semester två veckor. Så otroligt gudomligt underbart. Ge mig 15 grader, sol och vind. Lofoten, Bohuslän, here I come!!

Silence ***

Idag var vi uppe i Nedre Koppom , jag klättrade Silence, det är en sådan där tur man ska ha gjort innan man dör , känns det som , vet inte varför , men det är något speciellt med denna led. Rekomenderas varmt !

Det här verkar också vara en sådan där led man ska ha gjort innan man dör :

Övre Koppom

Inspirerade av Sörens värmlandsinventering gav sig Moa och Linnea ut på uppdrag: Vart tog övre koppomsberget vägen?

Efter en del bilvimsande och mossklättring hittade vi berget ovanifrån. Det bjöd på en solig harmonisk kväll med nytursanda. Även om det klättrats på berget tidigare var det svårt att se, mossan har täckt över mycket. Fin klippkvalité, 20-40m högt, brant på sina håll, spricklinjer och väggar, ja lite av varje finns för den som är nyfiken. Leden vi klättrade startade med en härlig blöt kamin som övergick i handsprickor, offwidths, goa juggar, stora block och små lister i en fin dans. Lätt välsäkrad klättring, någon (jag?) borde borsta av den och göra lite reklam på sverigeföraren ifall nån tok har vägarna förbi Koppom..
Den stora frågan är ju: Är det någon vits? Jösse Härad har torka på klättrare just nu, tveksamt att någon endaste skulle våga sig ut till Koppomklippan närmsta åren. Tyvärr.

Men.. sen är det ju den där fina 6+-sprickan också som jag vill göra.. och vilka fina aid-leder! och.. ja, kanske jag lite egoistiskt borstar upp delar av berget bara för mitt eget höga nöjes skull. Bara för att få hänga på en vacker plats i livet på sena sommarkvällar, bara för att ge hundpromenaderna lite mera stuns och innehåll. Bara för att.. för att jag älskar klättring. (och ja, jag älskar även lav i håret lav i halsen lav i ögonen som blir till svarta skratt-tår-streck över kinderna.)




Lite sudd, men det ni ser är alltså jag i den fina kaminen.

Mitt i bild Linnea på väg ner. Kaminen och sprickan uppåt skymtas bakom björkenlöven.
Fin vägg!

Här går turer och projekt, välkommen och lek! Med lite uppfinningsrikedom och mod kan man nog säkra överhänget naturligt.

Gucci vaktar packningen som vanligt.

Linnea skriver in GPS-koordinaterna så nästa gång tar promenaden till klippan en kvart istället för en timme.

Koppom, en värmlandsskatt?

Spenderade mina första sprattlande år några kilometer utanför samhället Koppom. En pittoresk småskalig bruksort för en drömmare. En tragisk håla i förfall för en realist. Någon har beskrivit dalen som går genom samhället som värmlands största dike. Det säger väl det mesta.
Har jag något att hämta här förutom förlorade barndomsminnen?
Svar: JAJAMEN.

I lördags åkte jag hem till mina föräldrar som bor mellan Koppom och Årjäng. Mitt mission? Kicka igång motorcykeln och möta upp Henric vid Koppomsklippan för rekognisering och förhoppningsvis en klättersession.

Vi möttes upp vid nedre Koppom och jag måste erkänna att klippan överraskade mig.
Här finns potential till mycket roligt. De 15-tal leder som gamla medlemmar ur Jösse Klättersällskap satte upp på 90-talet skulle lätt kunna utökas med 2-3 ggr så många leder på helt ok klippsektioner.
Jag ska inspektera stället ytterligare vid tillfälle, men det jag såg... såg lovande ut.
Det fränaste kanske är de överhäng och tak som dyker upp lite här och var. Vid första anblick såg en del faktiskt ut att ha grepp i sig. Detta blir i så fall det brantaste... och hårdaste i nejden.

Nog för att Jösse Klättersällskap genomgick en smärre kris i början på 2000-talet, men att det här stället legat i dvala i 10-15 år är faktiskt märkligt. Har/hade vi verkligen så lite medlemmar att den höga, bultade, soliga, exponerade och fina klättringen inte alls lockat?

Nu är stället lätt mossigt och skulle behöva en rejäl översyn. Kanske tillsammans med etablerandet av fler leder som lockar ut den nya generationen?

Jag har vispat ihop ett utkast på sverigeföraren med lite mer beskrivningar än tidigare. De som har mer information får gärna komplettera.

Vi klättrade endast en led, då värmen nästan dödade oss. Ingen vet grader, namn osv, men mixad var den och höll kanske 5+/6-. Vi begav oss istället till Åmotfors och Åmotfors Sulvik Youth Climbing Camp som Martin och Moa anordnat för våra yngre (och äldre) förmågor. Jag travade direkt bort till MMM-blocket som ni säkert kommer ihåg från inlägg, inlägg, inlägg och inlägg

Borstade upp en kort historia till vänster på blocket som kanske blir "moe, left" 6a-6b
? Moe, left så den inte sabbar det framputsade problemet till höger om detta som kanske kan bli Moe, right? Det är i alla fall en sittstart (kläm ner röven mellan blocken) med match på den låga sluttande hyllan. Det luriga kruxet är att uppfylla kraven med start på låga hyllan, sittstart och lyckas lätta från marken.

Inget superstick direkt, men lyckades ändå sätta Moa (som tydligen korrigerats till 7a+) på första. Revansch från förra gången då hon käkade upp min hud och spottade av mig gång på gång. Det kanske roligaste boulderproblem jag någonsin gjort. Tyvärr inte på video den här gången.
20 cm till vänster börjar Maj 7b som jag också provhängde på. Vilket fränt startmove. ladda ap-indexet, kila fast högerfoten och häng helt i den medan du sträcker dig mot kanten. Måste komma på hur jag ska stoppa pendeln som uppstår när man lossar på fot-kilen. Gör jag inte det kommer Maj lyckas med att skicka mig över kanten till stenröset. Kändes inte omöjlig, så kanske nästa gång.


det utstickande partiet på bilden till höger börjar på ungefär 20 meters höjd. Är större i verkligheten än det ser ut på bilden.


Henric pekar på en bultrad


omöjligt se bultraderna på bilderna. Titta när ni är på plats istället. brant till höger.


boulder eller start på överhängande leder?


märk väl hur liten Henric är till vänster och att inte hela klippans höjd är med.
till höger ses några sport och mixturer. Den vi klättrade var den längst till vänster. bult i början, sedan, fina välsäkrade sprickor.