måndag 31 maj 2010

Inför festivalen

Planering är A o O inför en stor festival , jag har börjat reka lite. Börjat kolla vilka problem sommarens stora festival kan ställas inför.

Snart är det daxs för .

RCT's Grytfestival 2010



/ festivaldirektören

lördag 29 maj 2010

Blablabla blev några fina bilder iallafall.

Yr.no lovade sol hela dagen men vädergudarna levererade regn, hagel, åska och blixtar. Trots det hade vi en finfin dag i Årjäng, med rekordmycket folk från både Göteborg, Arvika & Karlstad. Min ticklist (Klättra allt upp till grad 5+ i Värmland) betas av sakta men säkert. Igår smög jag mig uppför arkeologen i Gylterud och idag försökte jag mig på Bautasprickan i Årjäng. Den bet dock ifrån, så jag lyckades inte undvika ett häng på kruxet. Får bli ett nytt försök nästa gång. Funderar lite över graderingen där, den står som 4+ men känns betydligt hårdare.. Måste öva upp min kamin/offwidth-teknik.

Min nya klätterkompis Jennifer var med och ledde världsvant upp sin andra trad-tur, Trocadero. Även Martin var med och gjorde ett försök på Superfly med dåliga förutsättningar. (Hur var det nu, blött, kallt, ouppvärmd, ingen hud på fingrarna, regn, kallt..) Nästa gång sätter han den!

Jag gjorde ett provfall idag, det kändes bra. Mer fallträning åt folket!


Jennifer på Trocadero

Jag på toppen av bautasprickan




Jag precis under kruxet på Bautasprickan.



fredag 28 maj 2010

Superfredag

Jag slutar aldrig förundras över hur underbart livet är !

torsdag 27 maj 2010

D.A.L.O.F.

Martin njuter av nya fina projektet. Tunt, brant och vackert.

Moa njuter av steg 1 i träningsprogrammet Dax Att Leda Och Falla. Topprepsträning och feghäng förbjudet.



Äntligen klättring!
M&M hann med nyturerna D.A.L.O.F. och Den Branta Offwidthsprickan i finnskogen, lite smygande på nya highballen bredvid Älskar Älskar inte, och en kvällspromenad på höjden i Åmot där vi kikade på framtidens projekt superägget. En avslutning med både pannkakor, plättar, sylt & grädde gjorde detta till en riktig höjdarkväll.




onsdag 26 maj 2010

Nilsbys första

3 saker stod på dagordningen.

1. inventera ett område i Färjestad som enligt en orienterarkollega kanske hyser något att lura sig uppför. Jag hittade några saker, men generellt håller det inte klass. Bättre då att bege sig till närliggande Färjestad, Anneberg, Hästspåret eller Djupdalen.
Området ifråga för er som undrar är mellan Färjestad och Anneberg. Längs fallängsvägen som löper längs skogen.

2. Se om jag kan få till Färjestads testpiece (Nudisten 7b+) uppsatt av David Sjöquist för många år sedan. Jag hittade dit till slut. Gjorde en långemansvariant som sänkte graden massivt. Numera är föraren över stället kraftigt förbättrad.

3. Göra andra problemet på några boulders inte långt från hemmet. Sittstart på oförskämt stor hylla. Ut till fina grepp, sen några crimpar. upp med hälen och gå ut via fingerjams i spricka. Trodde den skulle bli finare än den blev. "Hem till Nilsby, 6-isch"



måndag 24 maj 2010

onsdag 19 maj 2010

Greetings from Arvika 7b




Utan tvekan det finaste problemet i Arvika , tre stjärnor !
Värt 25 mil enkel resa ( 40 om man bor på fel sida av svea)
Jag är glad !


/m

söndag 16 maj 2010

att falla på en kil


Hur svårt ska det va? Att klättra, lägga säkring, falla. Det är ju det dom är till för, alla dessa dyra leksaker som vi med andan i halsen kilar fast i sprickorna. Ändå har jag fortfarande aldrig fallit i någon. Ta hem, Ta hem, jag måste sätta mig ner! Det är slut med det nu. Från och med nu ska jag falla i dom. Klättra. Falla. Aldrig mera sitta, aldrig mera planerat vila. Bara klättra tills jag faller.

Finnskogen 3 är klippan som gäller i sommar om man är en tuff jösseklättrare. Borstade där fram en nästan sjukligt fin spricka igår. Hoppas på sendar-fest till veckan.

H.O.P.Ä.E.K

I min inventering av alla aretes i värmland sprang jag på den här godbiten !



En gullig liten boulder som visar att det inte behöver vara svårt för att vara fint !

fredag 14 maj 2010

Climb-in Utby

Climb-in i tradvänliga Utby och ändå blev det mest bouldrat.
White Russian och Pisque var fina. Dock blöt topp på den senare, så jag tordes inte gå ut. Voodoo förstod jag mig aldrig på och resten var typ okänt.

Det var lite blåsigt på klippväggen och att då tjonga in fingrarna i ännu kallare sprickor, ja det sitter långt inne hos mig som har norra Europas sämsta blodcirkulation. Därför tunt på rep-fronten denna resa.
Fick dock gjort något i snöre. Mirceas led hette en kort läckerbit, Snett åt vänster hette en annan fin och Nosferatu hade fina flytt. Sedan några till som jag glömt namnen på. Hann inte med Tuborg eller Hollywood som jag ville få gjorda, men det får bli nästa gång. Inser oavsett att man borde åka till Göteborg oftare. Det är fint där.


På vägen ner. Bästa bilden på länge. Jag blev stolt ända in i själen.


På vad jag trodde var Skotofobi, 7a, men det var nog Pisque, 6c. Hur som helst ett fint problem som förtjänar återbesök


"Mirceas led", 6?


Henric på "Snett åt vänster", 6


Henric inger respekt i hooden genom att vifta med kniven och hota att cutta allt och alla.


Jonas har fastnat.


Springtime!


Springtime 2


baksidan av voodooblocket. dåliga skor


Söndag bjöd på kalasväder.




onsdag 12 maj 2010

I have finally seen heaven




.... och det är en vacker plats vill jag lova.
Efter tre dagars hårt arbete (i år) satte jag äntligen Show me heaven idag ,
styv 8a+ , om du frågar mig . Vid andra kruxet trodde jag det var kört men lyckades bumpa vidare handen 5mm och precis göra det befriande fotflyttet. Sedan föll jag nästan av av ren glädje men lyckades sansa mig och gå till topps!!!! .

Allt startade efter lördagens lilla besök på Årjängsclimb-in där jag lyckades flasha the way of mr grace 7c, då kände jag att det nog var dags att ta itu med smh igen. Så efter att ha laddat med kakor glass och godis hela söndagen började jag redpointarbetet på måndag .
Mån: Först en timme i årjäng sedan byn på kvällen
Tis: Först en timme i årjäng sedan falleberget på kvällen för att säkra stjärnskottet Emma och sätta "christians led" , ( otroligt fin btw)
Ons : Känner mig sliten , men det är ändå viktigt att åka ner till årjäng , Filip är snäll och säkrar , och för att värma upp misslyckas jag några gånger, men sedan smäller det !



Sedan iväg till åmotfors för att Filipboy skulle sätta förstarep. på gravitationsdans men men nära (som fan) skjuter ingen hare .



Jeg er stolt som en tupp. Tack Peter för en fin tur . och tusen tack Filip för allt säkrande ! Nå ska jeg bli feit og spise egg , di glir rett ned .
Låt det regna ! Låt det regna I don't care !!!

Stjärnskott

Vad är ett blogginlägg utan bilder? Var är min kamera?

Kanske är ingen intresserad av att veta att jag klättrat en bultad 6a.
För vad är egentligen intressant med det?

Ändå vill jag förmedla den där känslan, försöker gång på gång att formulera min relation till klättringen, sätta ord på adrenalinet som rusar genom kroppen, fokuset på de små små formationerna på klippan som för en stund är hela min värld.

Igår hade jag sällskap till Byn av Jennifer, en av jösses nya stjärnor.
Klättringen får ytterligare en ny dimension när man klättrar ungefär lika bra. Jag fuskar kanske lite med mina extra 15 cm, men Jen väger upp det med bättre teknik och balans.

Sonett ger dig ett fint litet crux per bult, försiktigt balansigt vägande på små kristaller och lister med hyllor att vila på imellan.

Första presset kom jag fel på rampen strax innan toppen och fick erkänna mig besegrad.

Inför andra presset stog jag och andades. Inknuten. Krita på fingrarna. perfekt friktion. Nya fina skor. Jag hade absolut ingenting att skylla på. Jen hade precis satt den på sitt andra försök.

Tänk att hat och kärlek alltid ligger varandra så nära, sa jag till Jen, och vi skrattade båda. Sen smög jag mig uppåt, satte varje tå exakt på rätt ställe, vägde över exakt rätt i balans, dansade upp med ett litet glädjetjut på sluthyllan och kände att nu var vi i samma värld, jag och Jen, i samma rusiga lycka med samma spaghettiben.

Idyll!!!

Och ändå bara en bultad 6a.

Sen ett besök på falleberget där klubbens nya stjärnskott Emma 13 år rev av Läraren på TR. Coolt!

Till helgen utlovas regn i hela Sverige, men Finland ska tydligen få 25 grader och solsken. Nån som vill med på färjan?

måndag 10 maj 2010

Jag ser dubbelt

Förra veckan fick jag besök av Filip. Han ville utforska boulderscenen i Karlstad.
Jag tog med honom först till Hästspåret och sedan Dye.
Vi klättrade Grytkryp och Depeche Mode på Arvikafestivalen och gjorde några press på Parasiten men ingen lyckades repetera. Vi valde att spara styrkan för nästa crag istället och åkte ut till Dye för att möta upp Johan Nordling.
Väl där klättrades "Va faen är detta", "novismantlingen" och några okända varianter.
Jag har lovat mig själv att hänga på "Blixt Gordon" vid varje Dye-besök. Denna gång hotades jag med stryk om sändartåget uteblev samtidigt som jag hittade en ny fotlösning. Med detta i ryggen så skickade jag den. Johan anammade samma beta och skickade också i samma... graciösa stil. Personbästa för oss båda :)



söndag 9 maj 2010

Hermans första Climb-in

Det var ju sånt där Climb-in nu igen. Här kommer ett axplock bilder.



solnedgång på barnvagnspromenaden


Jösse Klättersällskaps prisbord :) Jag blev framröstad för årets hustomte och årets prestation. Det första för nya värmeanläggningen i ställverket, det andra för Herman(!)


1 av 2 lånväga gäster


Nöjd Markus Wennerstrand


Herman försöker flörta omkull Alice. Ingen omedelbar framgång.


Klippan i kvällssol. Observera de sista tappra bestigarna vid utsteget.




3 x Petter-rumpbilder på klassiska Laybacken 6-/6


Stephan Szöllös


Jonne Lövkvist


Markus Wennerstrand på sin nygamla kreation T-röd, 7


Elias eller Ellias? Hur som helst bestraffades han med napp efter att ha käkat upp halva mammas pekfinger.


Henric Frisk följer på Sensor, 7

måndag 3 maj 2010

Pi Kuan

Yo MTV Rap,
Climb In i Utby var några grader kallare i år.

Det intressanta var egentligen inte klippan den här gången, utan hur mycket som kan hända under ett år. Klättermässigt står jag kvar ungefär på samma ställe. Min ångest inför att leda på trad har gradvis gått över i en stark kärlek, fortfarande med hjärtat i halsgropen men med ett större fokus, större flow, en slags vakenhet som jag inte finner någon annanstans.

Men det var egentligen inte det jag ville skriva. Det som var skillnaden mot i fjol var att jag kände att jag tagit ett steg in i en gemenskap. Jag kom dit och kände igen många ansikten, vissa vagt och andra med stark kärlek. Det händer något speciellt i en relation mellan två klättrare. Helt vansinnigt egentligen hur man kan lägga sitt liv i en okänd människas händer. Hur man kan öppna sig så, visa sina rädslor, sina begränsningar, sitt ego. Jag kan känna så starka band till andra jag klättrat med, utan att egentligen känna personen bakom klättraren. Aldrig sett hur personen bor, hur personen agerar i sin vardag. Personligen kan jag känna att när jag klättrar är jag verkligen mig själv, där finns inte utrymme för att spela teater. Resten av mitt liv kan jag gå runt och låtsas, försöka vara Bra, försöka vara den samhället vill att jag ska vara, försöka passa in i mallarna. Men inte inom klättringen, klättringen är min egen högst personliga sfär dit jag kan fly från allt. Samtidigt är det svårt att smälta in i sociala sammanhang när man dels inte orkar syssla med smink och mode, tycker att TV är tråkigt, inte hänger med nå värst i samhällsdebatter och vantrivs på krogen. Folk som råkar fråga vad jag jobbar med eller vad jag ska göra i helgen höjer på ögonbrynen och följdfrågorna är sällsynta. Ändå fungerar det, ändå lever jag mitt egenvalda svensson-liv mitt bland alla andras. Försöker skratta samtidigt som di andra, försöker säga något intressant någon gång ibland. Fast så kanske det är för alla. Jag vill ändå slå ett slag för Anna Helena Maria Kathinka och alla ni andra där ute, gemensamma drömmar, gemensamma tankar om hur en perfekt dag kan se ut. Fett värt. Ni äger världen i mina ögon.

Den perfekta dagen i lördags i Utby bjöd bland annat på kärlek i form av ett led-försök på Pi Kuan, en grymt fin 5+ i Gärdsås. Maria, vi får planera in ett återbesök snarast!

Höjdpunkten i fredags var nog det plaskblöta utsteget på La Triviata (hette den så?) där mitt psyke fick kämpa järnet.

Just nu sitter jag på ett hotellrum i Åre och utanför singlar snöflingorna ner. Igår bilade jag upp hit från Göteborg och fy faan vad långt det var. Tackar bilguden att min lilla Colt klarade utmaningen och ber en stilla bön om att hemresan ska gå lika fint. Idag har vi varit runt och dokumenterat badvattenreningar på Åre kommuns bad. Imorn blir det samma sak i Gäddede och Strömsund. Snart dags nu för hundarnas kvällspromenad med utsikt över fjällmassiven.

Till helgen blir det Climb In i Årjäng, alla är välkomna från när och fjärran.

söndag 2 maj 2010

Rosendal ***



Ok jag är glad , gjort många fina problem bla a three nil och Maestro stå men här ligger jag och det enda jag kan tänka på är ... sittstarten ... next time maybe ?



Olov ( vår eminente guide) på Stairway to heaven the new variation ! Fint !!






Jag toppar ur Bloody weekend , ännu ett coolt problem på blocket !