Israpport #3 Värmland

Var ute vid isen i Östanås för en dryg vecka sedan.
Betyget blir "klent, men till viss del klätterbart". Tappen (8-10m?) där jag själv är i bild är tillräckligt stabil för stegjärn och yxor och tjock nog för skruvar. Resten av fältet består mest av "korvig" is och tunna tappar. Se bilder. Vet inte hur mycket mer det kommer bygga heller. Det var tämligen fruset när jag var där. Hojta till om du åker dit, så åker jag med. Har jag tur har jag fått mina nya skor då.
Hittade även några nya boulderproblem som jag ska ge mig på till våren.

Herman fyllde ett år förra veckan. Han fick lite klättergrepp i födelsedagspresent. Han älskar sin lilla vägg och måste dit varje gång vi är i rummet. Detta bådar gott :)

Som avslutning måste jag påminna alla intresserade om att Jösse Klättersällskap återigen kommer genomföra Jösse Julboulder. Annandagen klockan 15 är det som du ska befinna dig i Ställverket, Arvika, Värmland. Glögg, pepparkakor och en uppsättning boulderproblem finnes.

Till er alla...
God Jul och Gott Nytt År

Expedition Lycka

Jag tänker för mycket.
Jag presterar för lite.
Det är dags att ändra på det.
Om 95 % av alla tankar vi har är samma tankar som vi tänkte igår, borde vi då inte istället lägga vår energi på att förverkliga de 5 % tankar som är nya?

Expedition Lycka
Expedition Lycka
Expedition Lycka

Israpport #2 Värmland

Var ute med Stefan och provhögg lite igår. Isen vid Kil var målet.
De långa skruvarna gick i berget, men det fanns en hel del is att ta av. Märkligt att det ser så bra ut redan i November. Rapport från Östanås kanske kommer längre fram.

oj

http://www.flickr.com/photos/kapturer/3936857757/sizes/l/in/photostream/


Var det nån som sökte vägg att träna pump / uthållighet?

I lägereldarnas och sagornas land.

Om du fick välja mellan att aldrig mer sova i en säng, eller aldrig mer sova ute vid en eld, vad skulle du välja då?

Tränar på cruxet på min kära Pepsi, 6b+, Filosofi-väggen i Isili.

Yes! Vi är i paradiset!

-Du borde prova något lite svårare, ta den här, det står ju Moa över hela leden!

Jag tittar skeptiskt upp på den överhängande väggen. Njaa..

Senare på kvällen hänger jag ändå där, -Ta! Hur faan ska jag göra här? Finns ju inga bra grepp!

Under natten försöker jag övertyga mig själv. Det går. Klart det går! Martin berättar att förstabestigningen gjordes av en pepsi-burk. Hopp, hopp!

-Jag tänkte sätta den på första, säger jag morgonen därpå, och försöker få mig själv att tro på det jag säger. Jag pratar tyst med mina muskler. Ingen kallpump, förklarar jag för dom. Bara köra, fokus, koncentrera dig nu, samla dig, som en häst inför ett hinder, samla ihop alla tankar, alla känslor, färga dom i kalksten, som morgonsolen, känn din styrka, den finns ju där! Ett andetag. Jag sluter ögonen. En tanke på övre cruxet som aldrig satt igår kväll. Häng åt vänster, förklarar jag för mig själv. Upp med fötterna, balansera, våga, satsa! En clementin som smakar sol. Händerna badar i kritpåsen. Det är nära nu. Åttan är perfekt. Slingorna hänger redan på plats, hänger ut i luften, viskar åt mig, kom nu, kom!

Jag smyger uppåt, famlar, vart ska jag, hur gjorde jag, hur gör man? Plötsligt är jag förbi cruxet, siktar på juggen, klipper slingan, puh! andas, försöker skaka ur pumpen, ska det gå? Vidare uppåt, kämpar, nära nu, klipper ankaret, WOHOOO!!!

Så svårt att förklara, jag springer upp över kanten, skrattar åt dalen, åt mitt himmelrike, åt min enfaldiga kamp att alltid bli bättre än jag var igår.

Sardinien i mitt hjärta, jag vill aldrig åka någon annanstans. Det vilda, det otämjda, det fria.

Climb-out 2

En behövligt värmande sol


värmländskt aidrack, klyvyxa, skiftnyckel, borrbult och en ny batteri-dewalt


Kompletterar Vägga, 6a med ytterligare en bult till allmänhetens jubel.




Vägga, 6a, med den nya bulten


Jonne

Loka & co


Moa testar popoppitopp, 8


Lotta


Viggo


Martin på Popoppitopp, 8. Skickade på andra dagen. En fail kanske kommer på video. Missade även Johns lyckade bestigning dag 1. Stabila de där två.


Obligatoriska korvgrillarbrasan


Pär och Elias


Karlstad Klätterklubb var också närvarande. I form av Johan.

Climb Out Årjäng

Superfly bet ifrån. Supersvår superlinje.

John på finaste Sensor.


Det blir inte bättre än såhär.




Sol. Kyla. Eld. Måne.

En lätt liten sak var fortfarande lika svår, men jag är glad ändå.

Tack till världen för helger som denna!

Vad blir det??

För 8 dagar sen tog jag bort gipset. Jag trodde att jag skulle vara på banan efter några dagar på balansbräda.
Men... Det var ingen som sa till mig att man inte kommer kunna stå på eländet och därtill vara stel som en stock. Jag hoppar därför fortfarande runt som en stelbensopererad mormor, förföljd av bitterhet och mina hatobjekt krycka 1 och 2.

Jag hade hoppats få en del klättrat i oktober, men det ser inte speciellt ljust ut.
Jösse Klättersällskap anordnar Climb-out vid Årjängsberget till helgen (16-17/10). Hoppas att sjukgymnasten utför något magiskt imorgon, så jag kan åka dit och få något presterat. Annars känns det som att jag får hoppas på vintersäsongen. Tur att det finns inspiration för sådant på tuben. Ueli är en frän jävel.





ooooh, en sak till. Jag har ett par paddor från Alpkit. Jag köpte dessa då de var löjligt billiga och någon i fontan pratade gott om dem. Jag tycker de är toppen och just nu reas de ut med rejäl rabatt. Mina kom på posten inom en vecka och frakten var någon enstaka hundralapp. Besök http://www.alpkit.com/bouldering/offer_a/ för att förgylla boulderhösten.

Uppvärmning inför Sardinernas land

På stand i solskenet.

Crack 7+. En så klockren linje, ett så omöjligt crux.

Finaste höstdagen på simonsberget.

Min egen oas i värmlandsskogen.

Höstljus på min stuga.

Jag är lite trött på att berätta. Trött på mig själv, på mina försök att hävda mig. Kanske mest för att det gör att jag sätter lite extra press på mig själv att prestera. Men är det inte därför jag skriver? Hmm. Kanske allt bara är som det ska.

Hösten är här på riktigt. Sticket är otroligt. Färgerna gör mig berusad. Syret i luften får mig att må så himla bra.

Helgen bjöd på mental träning vid simonsberget och bistaberget. Klättringen flöt, kändes naturlig. Fallträning, ledträning, prat om mål och visualisering har stärkt mig. Det känns som en nystart. Ledde en 6a+ på bistaberget utan häng med kalkstensliknande klippkvalité och tänkte att såhär, precis såhär ska jag klättra på Sardinien. Nya mål är satta, gamla är utvärderade. Men bäst var att träffa "gänget". Det finns ingenting som är så inspirerande som att kämpa, var och en för sig, åt samma håll, med samma engagemang.

Nedräkning till Sardinien: 12 dagar kvar.

Höstljus

Nytt projekt för hösten. En lätt liten sak.

Börjar bli dags att fara hemåt över skogen.

Höstljus i Årjäng

Vakthunden

Fin kväll igår vid Årjängsberget.
I morse skrapade jag rutorna för första gången i år.

Moa

Senaste dagarna har jag skrivit lappar. Jag försöker formulera för mig själv vad som är viktigt. Sen försöker jag bestämma vad som är mest viktigt. Sen försöker jag få ihop verkligheten till något greppbart, och misslyckas gång på gång.

Högt upp på listan hamnar alltid samma saker.
-Loka. Ett litet liv vars lycka och olycka ligger helt i mina händer.
-Klättring. Men varför är jag så trött i kroppen, och varför spöregnar det nu när det äntligen är fredag?
-Jobbet. Kanske inte viktigt för mänsklighetens framtid, men viktigt för att få in pengar på kontot.
-Torpet. Jag vill få allt iordning, men inser att varje projekt bara är början på ett nytt.
-Människor. Ni som står mig nära, ni står högt upp på min lista. Jag vill träffas, umgås, hjälpa till i knepigheter, diskutera livet och döden, leka och kramas.
-Moder Jord. Eller hur man nu ska uttrycka sig. En känsla av nuet, det kan vara en fullmåne, en skalbagge, en älgkalv, en vattendroppe från ett granbarr, dimma över dammen i Åmot, något som får mig att stanna till en sekund.
-Äventyr. Jag vill vara ute på hal is, jag vill att det ska vara lite svårt, jag vill att utgången ska vara lite osäker.
-Kreativt skapande. Keramik, textilt hantverk, teckna, måla och skriva. En punkt som alltid puttas ner av de övriga på listan, men ändå ligger med i bakhuvudet.

De här punkterna gör mig till Moa. Allt annat kan egentligen bara skalas av.

Så vem är du? Är du vad du gör, eller är du vad du vill göra?

Lite som att komma hem

När jag svänger in vid konsum i Brodalen förundras jag över hur hemma det känns. Det har blivit några bohus-turer i år, och en känsla av mixat lugn och pirr sveper över mig när jag spanar över fälten mot Häller i kvällssolen. På klättertorpet är det tomt. Jag inkvarterar mig i ladan och sjunker ner i soffan med boken "Climbing for instructors".

Den här gången ska jag nämligen inte klättra, utan försöka lära ut hur man lägger säkringar och bygger standplats utan att ramla ner och dö.

Kort sagt så gick kursen över förväntan. Ingen ramlade ner och dog. Alla verkade glada och nöjda, inklusive mig själv. Lite träningsvärk lyckades jag t.om. få efter allt repklättrande upp och ner för att titta, rycka, peka och visa hur man kan göra.

Min förkylning verkar inte ha för avsikt att gå över och att-göra-listan bara växer. Time-out?

Slut på ursäkter

Livet handlar om 10% tillfällen och 90% hur du reagerar på dessa tillfällen. Denna inspirationskälla vet vad han pratar om.

*hoppar bort till greppbrädan och initierar ett träningsprogram*

37 meters dyno

Det är tråååååkigt att vara handikappad. Hälften kvar av gipsfängelset och permission först i början av oktober. Sen rehab på det. suck...

Brohopp är dock lite roligt, så det åkte jag och några till iväg på nyligen. Alex imponerade genom att dra en 37 meters dyno. haha, se video.

Regn Mot Sola, Sola Via Lara

---

Idag är det måndag igen. Det känns lite overkligt. Jag är inte säker på att jag vill gå tillbaka till det livet jag levde. Jag är inte säker på att jag vill gå till jobbet. Jag skulle kanske hellre sälja huset, köpa en minibuss och åka tillbaka till helgens destination, Nissedal.

---

Anna kom på torsdagskvällen från Stockholm och vi satte kurs mot Nissedal i mörkret.

---

Fredag.

---

Vi vaknar taggade som faan med utsikt över Haegefjell. Det var dags för Mot Sola.

Vi traverserar ut över svat och startar på tredje repan. Lite blött, inte så farligt. Fjärde repan (fast våran andra) bjuder på fin klättring runt flak som inte riktigt känns pålitliga. Nästa repa är gudomlig. Spricka över till spricka upp i kamin upp på ett vackert sva översållat med smala spricklinjer som över går i en grov offwidth där det största problemet är att inte fastna med fötterna. Njutning. Anna går på upp på nästa repa med bra fart.

---

Ibland blir det dock inte riktigt som man tänkt sig. På stand känner jag stänken mot ansiktet. Vad nu? Det ska vara fint väder idag, det har vi ju läst på nätet? Stänken blir fler. Jag spanar ut över himlen. Mörka moln så långt man ser. Jag försöker avlasta knäna, sen fötterna, sen knäna. Jag lyckas böka fram min jacka ur ryggsäcken. Tre ryck i repet betyder säkring klar. Jag klättrar varsamt uppåt i regnet med säkringsjackan på mig. Uppe på nästa stand har vi öråd. Hur vill vi göra? Jag fryser fortfarande Känner mig trött. Längtar efter min sovsäck nere i tältet. Ovanför rinner det vatten över kruxrepan. Ovanför den ryktas om en taskigt säkrad lite känslig travers. Jag vill upp. Nej jag vill ner. Nej jag vill upp. Vi beslutar oss för att fira av. Snart vräker regnet ner, och det känns på något vis bra, att vi tog rätt beslut. Och ja, sovsäcken var precis så skön som jag trodde när vi kom ner till tältet igen några timmar senare.

---

Lördag.

---

Stor gul sol. Klarblå himmel.

---

Vissa berg känns det som att Gud gjorde specifikt till klättrarna. Hon skulpterade varsamt fram en något slopad jugge, mätte upp det perfekta avståndet, rev upp en spricka som precis rymmer fingerspetsarna, tryckte till en liten list i knähöjd och log lite hemlighetsfullt.

---

När man klättrar Via Lara är det lätt att känna sig lite smått religiös. Vi valde att klättra den löpande, något nytt för oss båda. Hur långt rep ska vi ha? Kanske såhär? Trial and error. Ganska snart flyter det dock på. Jag går på över svat och ser när jag spanar neråt att Anna följer efter. "Håll dig på replängds avstånd" tänker jag och ler åt minnet av min barndomsidol Ronja.

---

Klättringen är lätt, det flyter på, in med en bombersäkring ibland, men mest bara klättring. Så ser vi österrikarna, de springer uppför väggen under oss, jag skärper blicken, inget rep? Snart är de ikapp och förbi, med maniska leenden från öra till öra. Jag ryser lite och har svårt att bestämma mig. Är de oansvariga helt från vettet? Eller är jag bara lite avundsjuk och skulle egentligen vilja göra samma sak?

---

Alldeles för tidigt är vi uppe på toppen. Två timmar och tre standplatser, varav sista stand var nästan uppe. Jag önskar att berget varit 1000 meter högre. Efter den långa promenaden ner sätter vi oss vid bilen och äter. Då kommer österrikarna igen, springer förbi oss med klätterskorna hängandes på ryggsäcken. Mot berget. De skrattar högt åt sig själva, och verkar sikta på ett nytt hastighetsrekord i kvällssolen.

---

Livet kan vara så bra ibland. Så ofantligt bra, så man vill bara att det ska fortsätta så i all evighet. Men nu är det dags att åka till jobbet. Dags att drömma om nästa resa, nästa led, nästa projekt.

---

Ett till bittert inlägg

Ja du Daniel ska vi starta en klubb? Här kommer några namnförslag:
Losers lounge, Höststickets förlorade bröder, fotfolket... som dog ut, rehab kebab eller vad sägs om to boulder or not NOT NOT NOOOOOT to boulder.

Du hade i alla fall äran/turen att decimeras i jakten på en fin send. Jag försökte uppfylla profetiska citat som "kul på hjul" och "skoj på hoj". Misslyckades fatalt och domen blev 6 veckor i vitt fot-fängelse. Någon som vill köpa en billig Suzuki RM 250?

Jag har två greppbrädor i hallen. Om ingen bitter icke-klättrar-klubb så kanske gemensamma distans-styrkepass? Under vilostunderna kan vi dansa enbenta regndanser. INGEN ska få ha roligt i september.

det är missarna man minns

jag knackade in birdbeaken hela vägen in.
klippte i en stege.
bounce bounce. den håller Moa. bounce bounce.
klippte i den andra stegen, svängde ut från det lilla överhänget. höll andan. jag hängde i luften i litelite metall.
nej Moa, sluta nu, gå ner nu.
ge dig inte! du fixar det här!
hjärtat bultar, jag drar loss lite lav och mossa runt den tunna sömmen. nästa placering?
nej Moa gå ner nu!
jag lyssnar plötsligt på den negativa rösten i mitt huvud, kliver försiktigt neråt i stegarna, flyttar över till den lilla frienden, kliver neråt, neråt, snart står jag nere på hyllan igen och känner mig fånig. skakar på huvudet.
samlar ihop repet. dum du e Moa.
går runt klippan och fäster repet ovanför. fegis.
firar ner över kanten. tönt.
spanar efter placeringar. ser ju bra ut, jag är snabbt nere vid birdbeaken. firar helt ner och gör mig redo att aida upp igen, denna gången med topprep.
det känns tryggt, roligt, lätt att bara kliva uppåt, säkringarna sitter kvar sen sist.
bomber hinner jag tänka. de är bomber. lätt. jag svingar ut i birdbeaken igen med nytt självförtroende. rycker lite i den. den rör sig inte. bounce bounce. den rör sig inte. pustar ut. kliver uppåt i stegarna, funderar på nästa placering. knepigt. kliver upp lite till.
Swooosh!
Jag sitter hängandes i repet och undrar vad som hände. Eller, egentligen vet jag ju vad som hände. Den rippade. det händer alla. placeringar rippar ibland, inget konstigt. spec för mig som är nybörjare och bara testar mig fram. jag hänger precis över hyllan och funderar på hur ont det hade gjort om jag hade haft kvar ledrepet istället för topprepet. 3-4 meters fall ner i en hylla utan förvarning. frienden var ju ikopplad, men ganska långt ner. ajaj tänker jag och tackar den skrämda rösten i mitt huvud. det är okej att misslyckas. så länge som man försöker igen. nästa vecka, då går det bättre.

Semester

Att ha semester är att skippa precis alla måsten, både de roliga och de tråkiga. Bästa sättet är att fjällvandra. En kombination av att fysiskt trötta ut kroppen samtidigt som du matar den med syre, vacker vild natur, mycket fika och mycket sömn. Jotunheimen i mitt hjärta, jag kommer snart tillbaka!

Meditativ fors

Frukostutsikt

Kvällssol

Storen

Glaciärgrotta

Fin liten boulder