måndag 22 mars 2010

men gets low

Göteborg är bra , jag kom lite längre på Dg , jag försökte läsa helt normala dikter för John , det gick mindre bra . Jag stukade foten , jag lagade foten .
Jag klättrade fina superproblem . Och njöt av sol och regn .



poesihataren på Dg



Sadisten visar några av sina skillz


också lite film ...

söndag 21 mars 2010

släpp fångarna loss..

Sms Fredag:

"-Är du sugen på att köra till göteborg och tillbaka på lördag? Jag ska hämta vilda och vill inte åka tåg."

Borde jag sucka tungt vid tanken? Neeej då, men jag övertalar lätt Christoffer om att vi absolut inte kan åka fram och tillbaka över dagen, uh så jobbigt, utan måste sova över i götet. (KLÄTTRAAAAA!!!)

Den där känslan ni vet, av att packa ner tradracket, hjälmen, en thermos nyponsoppa, en stor chokladkaka..

Den där känslan av att kliva ur bilen, ta på sig ryggsäcken med tanken, äh den var inte sååå tung, fågelkvitter, solsken, vattnet som forsar i diket, spanar mot Fjällbo som är ömsom torrt ömsom vattenfall.

Den där känslan av att bygga årets första ankare under klippan, spana uppåt och fundera över vart det kommer vara klurigt, vilka friends jag absolut måste ta med mig uppåt, kommer repet räcka?

Känslan av att ställa sig i stegen och bounce-testa (kan aldrig stavas så..?) första kilen, kliva uppåt och tänka NU, det är NU jag lever.

Känslan x antal meter upp att faan det här kommer aldrig funka, där tar sprickan slut, faan jag vill inte ge upp nu!

Känslan att hurra det kommer funka, om jag bara kan, om jag bara gör så, om jag bara..

Känslan att förundras över hur blöta något såriga händer faktiskt inte är kalla, att vintern faktiskt kommer ta slut.

Känslan av att bounce-testa en kil x antal meter ännu högre upp och känna hur hjärtat slår en volt när kilen plötsligt slåt bakut mot kinden och man står kvar ett steg längre ner och glömmer bort att andas.

Känslan när jag till sist kliver upp och ur stegarna, upp över kanten, ler mot solen och känner mig som att jag just vunnit på lotto / segrat över hela världen / blivit kär i klättringen IGEN.

Den där känslan ni vet.. eller är det bara jag?

När vi kör hemåt på söndagkvällen lyser solen på ekarna, på gräset, på oss. I huvudet finns bara en tanke, ett ord; VÅR.

Några timmar senare kör jag in på min grusväg och förundras över en dm nysnö. En suck blandad av dagens lyckorus och bitterhet över vinterns makt i mitt liv.

Några bildbevis blev det inte, men ytterligare ett minne att bära som bara är mitt och ingen annans. Ett förspel på klättersäsongen 2010.

torsdag 11 mars 2010

älskar älskar inte

Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag blev avbruten med ett projekt under höstens älgjakt. Well nu var det dags , brände bort den värsta isen. och:
ja det här är nog det finaste jag gjort , så ren så hård så hög allt stämmer , kärlek . Hoppas många vill repetera. Perfekt break på vägen till norge ... !
I höstas tog det några toppreps-sessions för att överhuvudtaget ta mig upp , hitta en lösning och sedan klara den utan häng . Nu kändes greppen bättre...
Svårt med grader på problem som är långa . Nu är det dags att åka till västkusten och knyta ihop säcken , inshallah.

fredag 5 mars 2010

Man måste bara tänka utanför kartongen.

Med inspiration från Fredrik och Daniel insåg jag att det nog går att knäcka Beavercreek-väggen och ja , det gick . Europeisk stil ?
I övrigt så är jag helt slut i benen för det var 70 cm snö med knäskålsknäckande skare som brast för varje steg på den egentliga fem minuterspromenaden till blocket .
Idag tog det 30 min att komma fram, pust .
Happy friday madafaca

torsdag 4 mars 2010

Dzud


Stefan A lär sig snabbt och kommer att riva av Dzud nästa år ...


Tack underbara snälla fina Stefan för att du ville säkra mig så tålmodigt .
Som sagt var den största svårigheten med att klara en led i Arvika är ju att hitta någon som vill följa med ut !

Så hur gick det då , ja om du frågar mig gick det 85 % bra . På fjärde försöket klarade jag mig äntligen upp över kanten och förbi det svåra , bara WI5 is kvar till toppen , sätter första skruven och lyckas sedan med att skicka en av yxorna åt helvete, när jag var "hemma" ju. Så kopplade in mig på den andra yxan och fick snabbt uppskickat den tappade hackan, och så iväg mot toppen med en sjuk jävla pump i underarmarna , men skruvarna gick i hyfsat lätt och ja, close enough enligt mig . Helt klart sista rycket innan allt är bortsmält . Svårt med grader, det svåraste jag gjort mix , kan bara skotska grader och då är det med all säkerhet 8/9 tekniskt.
Sätter M8 , så får framtiden säga sitt. Längtar redan efter nästa vinter och ett nytt projekt åt vänster , då kan ju alltid Dzud funka som uppvärmning .

Halleluja amen /m



tisdag 2 mars 2010

veckans problem



frågan är om inte afrikansk stil kommer att revolutionera klättringen 2010 ?
Ps kära dagbok , ge mig en säkrare så jag kan köra på mitt projekt . hejdå