Jag lyckades hamna vid ågelsjön i söndags. Ett tillfälle att få träffa min gamle vapendragare Ume-anders dök upp och ett sådant tillfälle missar man inte . Vi klättrade , njöt och tittade på cafe-climbs årliga morgonrock-träff ! Gamla bekanta ansikten syntes och känslan av nostalgi drog igenom luften . Klättermässigt en lugn dag, dock kul att jag fick göra årets andra led med det geniala namnet crack , nästa på tur, som jag vet, ligger i tunaberg , finns det fler ?
Rent tekniskt behöver man väl aldrig någonsin göra någonting men varför inte .
Är hjärnans volym lika med hur smart man är.
Canyon = Kan John .
maskinerna
kommer
nu
end.
