måndag 28 september 2009

Simonsbergets blåsning

Det blidde inget kolsrudsflaget, utan istället en spontan roadtrip österut till Tunabergsträffen. Berget var snällt och fint, kluvet av ljuvliga spricklinjer och med behaglig lutning.
Vädret var perfekt, men jag blåste nästan bort några gånger när vinden tog i.
Jag klättrade med Sara, en maratonlöperska från Stockholm som fick intensiv träning i sprickklättringstekniker då hon tidigare mest klättrat sport på kalksten. Det var kul att känna att utmaningen var lika stor för oss båda när jag ledde upp femmor, och jag kände att jag fick in lite vana på att leda, ledde upp 12 replängder av 13 under helgen. Wohoo!
------------------
Finaste lederna under helgen:
Kamarina 5+, helt perfekta fingerjam och härlig klättring.
Evas spricka 5, blåsigt och exponerat högst upp på berget.
Direttissiman 5+, djävlar vad jag fick kämpa här, men upp kom vi!
Pelaren 5+, tre replängder varierad häftig klättring.
Stålfinger 7-, (topprep) sjukt fint!
------------------
Middagen på kvällen var.. tja vad ska man säga. En tredjedels kaffekopp soppa till förrätt med lite småtugg till. Innan huvudrätten börjar serveras är all dricka slut. När jag 1,5h senare äntligen ska få ta mat.. så är den slut. De började koka pulvermos och varmkorv, vilket inte riktigt levde upp till förväntningarna på brakmiddagen jag gått och längtat efter hela dagen, så jag gick tillbaka till tältet utan mat. Som tur var satt några goa grabbar och grillade vid tältplatsen och bjussade på potatissallad och grillat kött. Smaskens! Där var min kväll räddad.
Tunabergsträffen. Många tält. Många klättrare.

Jag står och laddar på tredje replängden av Pelaren.



Friska vindar på Evas spricka, kanonfin!


Sara nöjd, glad och något sliten på Graviditetsleden, en fin avslutning på helgen.


Varning för julskinka, till helgen kommer första frosten.




söndag 27 september 2009

Nissedal. weeee


Roadtrip!!
Haegefjäll i all sin prakt. Observera att himlen inte är photoshopad utan vi hade så bra väder.

Via Lara. Världens finaste trappstege? Körde löpande och kunde tassa upp i bar överkropp. Hyffsade förhållande för att vara mitten av september.
Undertecknad nöjd med tillvaron.

kom fram sent och somnade 04.00 första natten. 06.30 dimper en helikopter ner bredvid bilen. wtf ! Det skulle tydligen dumpas kalk i närliggande vattendrag från tidig morgon till sen kväll.

Någon stand på "mot Sola"

Stephan på "mot Sola"

Fin utsikt.

Sen retur dag 1

partner in crime Stephan.

När vädret blev sämre i Nissedal, så åkte vi till Oslo och sportklättrade. Detta är från Missingmyr några mil söder om Oslo. Finfin klippa som rekommenderas.

På återseende.

Fontan vecka 42

I fredags bokade jag en ToR Oslo-Paris med Ryanair för löjliga 84kr inkl skatter. Det kostade förvissa 200 att få med en väska så totala priset blev 284kr. Sinnessjukt bra. Mina sista semesterdagar spenderas alltså bland underbar sandsten mellan datumen 11/10-18/10.

Jag skriver detta för att...
1. höra om det finns någon annan där ute som också ska dit då? Vore kul att få lite inspiration av andra som kanske vet mer om området än jag själv.

2. jag behöver tips till en bra förare. De som skrivit Fontainbleau climbs (en lila historia) sägs ha författat något nytt. Någon som vet något om denna och var man kan hitta den? Hur mycket omfattar denna förare det lägre 7-registret?

3. göra alla som inte ska dit avundsjuka.

lördag 26 september 2009

5 betabyte


Om man kan göra alla move , varför är det då så svårt när man ska länka ihop skiten, snart, kära gud snart ...

Nu har "sulvik i mitt hjärta" kastat av fem personer , så jag höjer graden från 5+ till 5+/6- !

onsdag 23 september 2009

Träning är framtidens leder....

Ja alltså , hösten är här , jag ligger i träning inför alla projekt, som nu har hunnit upp i 5 stycken . En god del av dem är inte bara fysiska.
Så i det träningsprogram som jag håller på och uppfinner , ligger tre delar :
* att bli markant starkare
* att lära mig att andas
* att lära mig att inte andas
Jag kommer att lägga upp hela programmet när det är klart , men som det verkar så kommer det vara en jobbig resa jag har framför mig .
Influenser kommer till mig med vinden och flimrande bilder från dåtid.
Allt mixas och blandas och sen får vi se vad resultatet blir , gammal som man är tycker jag det svåraste är att inte skada mig under del ett, men där kommer väl del två och tre att spela en stor roll.
Här har ni en liten film från cordierpelaren eller nåt....


video

tisdag 22 september 2009

Jubileumsveggen


Vi var uppe en sväng i hurrungane för att pröva på jubileums väggen , men ajajaj
det har gått ett stort ras (övre cirkel), vet inte när , men 2 och 3 och 4 repan var helt sönderslagna , (nedre cirkel) , vi körde ungefär 100 meter , men klättringen var helt otroligt suicid , värdelösa säkringar , allt man tog i lossnade och allt täckt med grus och mer sten , hade problem att ens hitta vettiga standplatser , så vi tog beslutet att vända . Vi kunde spendera 1 1/2 timme på en trettiometers repa bara för att klättringen var så fruktansvärt lös och utsatt. Så när beslutet var taget att vända kunde vi ta oss ner på bara två firningar . Det låg en standplats vid insteget som också bekräftade att saker har rört på sig . I övrigt var väggen mörk blöt och mäktig ....

I´ll be back !

söndag 20 september 2009

Yx-göran = ledd led numre förtio

När man vankar runt ensam hemma en hel helg så får man tid att tänka på onödiga saker. När regnet slår mot fönsterrutan kan man tex få för sig att gå tillbaka i minnet och skriva ner allt man lett trad under sommaren. Som jag kanske nämnt har mitt mål den här sommaren varit att leda, leda, leda, att våga gå upp från backen onsight på välsäkrade femmor, att bli av med paniken som lamslår mig när jag inte ser tydligt vart jag ska lägga nästa säkring..

Så: jag få det till att jag lett upp 40 olika leder i sommar i registret 3+ till 5+. Det är väl inte så pjåkigt? Blir värre nästa år när bara dom riktigt lärriga sprickorna återstår..


Nästa helg är det dags för Kolsrudsflaget, jag och Linn var vid sulviksklippan idag för lite uppvärmning och det kändes riktigt riktigt bra! Ledde upp Yx-Göran och toppade två st 5+ i regnet. Sen så får vi se hur kaxiga vi känner oss när vi står på svakruxet på Kolsrudsflaget..

Ingen kamera med idag så ni får istället bild på leden Solkatt 6b i Åmotfors. Leden jag förra hösten sa att jag aldrig aldrig skulle leda igen, men för en vecka sen så.. körde jag upp den igen, utan att ens vara särskilt rädd. Så lite av min ledfobi har nog släppt.

Nu hoppas jag Martin kommer hem snart från Hurrungarne, spännande och få höra hur det gått med fjellklatringen. Och Sören i Nissedal förstås! Ser fram emot inlägg och bilder!




måndag 7 september 2009

It´s all in your head

boysen har kaffepaus

Sofia springer uppåt

Har ni nånsin sett finare sprickor?


Lite höjd under fötterna.


Yes box, i helgen blidde det Nissedal.
Från Falun kom tuffa Sofia och tillsammans bilade vi genom natten. Noterat längs vägen:
1 st rådjur
1 st älg
1 st älgkalv
1 st rådjur
1 st hare
2 st katt
2 st räv
1 st överkörd ekorre
Vi hittade fram och somnade gott under Haegefjell. Fem timmar senare ringde väckarklockan. Det var dags för vår första multipitch. Regnet smattrade mot tältduken och vi drog fram allt säkringsutstyr. Tungt. Vi sorterade bort hälften. Tungt. Vi dissade halva matsäcken. Tungt. Vi tog bort de stora camalotsen. Okej. Det var dags att ge sig ut i blötan.
Via Lara.
Jag gav mig upp på första repan. Plask. Plask. Tjipp. Tjopp. Jag tänkte, vilken fin klättring det här skulle vara.. om det inte var ett vattenfall som forsade över händer och fötter. Men men, vi tog oss stadigt uppåt. 200m högre upp gav jag till ett glädjetjut, -Jag har hittat ett torrt grepp! Wihoo! Efter det blev det bara bättre. Vinden blåste och solen kom fram, klippan torkade upp och visade sig från sin bästa sida. Vi gick omlott med två goa göteborgsgrabbar en bit, också spännande med fyra rep hängandes över varandra.. :) Klockan 18 satt vi trötta och saliga på toppen.
Ner.
Mat.
Sova.
Vaknar på söndagen med en enda tanke i huvudet -har det regnat inatt? öppnar tältduken och tittar upp mot Haegefjell. Klarblå himmel, solen lyser redan mot berget, upp far jag med ett tjut, Sofia Sofia, det är SOL!!!
Sternschnuppe.
Sofia tar första repan idag. Drar sig lite långt åt höger och får en spännande travers tillbaka till leden. Vi går fel lite då och då uppöver, men det gör inget, för vi njuter i fulla drag av finfina spricklinjer, svaplattor och flak, klättrar in lite på Agent Orange och sen tillbaka upp höger, och oj, är vi redan uppe? Vår egna sicksackvariant av leden var alldeles.. alldeles underbar. Vilken dag!
Klockan 20.00 efter en grymt god spenat-ost-ravioli-med-champignoner-och-kikärtor-och-broccolisoppsås kommer vi på den smarta tanken att vi kan köra hemåt inatt för att spara lite tid, så hinner vi klättra i Årjäng på måndag förmiddag innan Sofia åker hemåt mot Falun igen.
Efter några timmars bilkörning somnar Sofia och det känns som en något sämre idé. Men men. Norsk natt-p3, Red Bull, och den roliga leken att hålla andan i alla tunnlar håller mig alert. Jag kör mot Sthlm E18, hamnar ute på små krokiga vägar med massa rondeller och tunnlar. 1,7km-tunnlarna går att hålla andan igenom om man kör fort. Sämre gick det när jag åkte in i en tunnel där jag inte hann läsa vad det var för något. Neråt, neråt, neråt gick det i en väldig fart. Långt långt ner. Till slut gav jag upp och flämtade efter luft. Sakta planade det ut och började gå uppåt igen. Långt långt.. När jag till sist kom upp ur tunneln körde jag in i ytterligare en vägtull där en snäll gammal gubbe förklarade för mig att jag just kört genom Oslofjordstunneln, dryga 7 km lång! Cool man! (Och snälla förklara för mig hur man gör när man bygger en tunnel under en fjord!!!)
Gött trötta smällde vi upp tältet i Årjäng innan det började ljusna och vi fick tamefan klättra lite idag igen, och nu ojoj ska jag snart få sooova. lovely.
Önskelista inför nästa långtur:
Nya skor! Något större önskar sig mina tår..
En reverso för att smidigt kunna säkra uppifrån.
Några stora kil, de vi lånat var helt perfekta!
En lite lite större och smidigare ryggsäck (hade nu 25l)
Tjohej!!!



söndag 6 september 2009

Andersnatten 2000 ... 2009




Var sugen på att klättra Andersnatten och nu var det gjort.
Lyckades lura med mig mor (mamma) på en liten söndagsutflykt till norge , lite orolig för allt regn men en liten väderlucka tycktes ändå finnas på söndagen.
Den hvite snipa skulle uppenbarligen vara blöt så det fick bli Andersnatten 2000 , en lugn bultad tur med fin svaklättring , föraren bestod av minnet av ett foto och lite kass info från Headwall .
Jag körde repsolo hela vägen och det gick smidigt att både klättra fira och jugga upp igen , så efter två timmar stod jag på toppen , lagom till att kära mor kom upp normalvägen. Stilla meditation och insupande av den grymma utsikten å kaffe innan det var dags att gå skilda vägar , hon stigen och jag skullle fira ner igen.

Att lägga på minnet :

Reverson är det absolut bästa soloerings sätt jag prövat .

Retrival-line gjord av 2.8 mm gardinsnöre är inget att rekomendera.(behövdes till en lite längre firning(andra repan ? ) och det slutade med att jag fick jugga upp igen och lägga dubbelt , så långt jag kunde, sedan prussik karbin 1/3 rep tricket för sista biten till ankaret , inget lämnat inget glömt ) men en lärdom rikare !!

Tiblocs var snabba som estradpoesi

Klättringen var fin , tredje repan var cruxet enligt mig , sista var blöt men lätt.

Kärlek är en konstant i mitt liv .

Klättring är .

fredag 4 september 2009

Svart depression

Ja jag lovade visst sendargaranti på det lilla projektet nästa gång och den tidsrymden är nu förbrukad, tyvärr var det mest svart blött geggigt och äckligt idag men jag lovade ju, så här har ni den :
video
Som problem och när det är torrt håller jag ändå fast vid att det är ett superfint problem "in da hood" (som dom de där andra säger) . Nu väntar grammatiskt mer korrekt bergsklättring / Hade / m

5 timmar i bil för 5 timmars klättring

Det tog mig och Jonas 2.5 timme enkel väg att åka från Karlstad till Hauktjern utanför Oslo.
Att jämföra med att åka ner till kusten ungefär. Vi åkte dit över dagen förra helgen för att besöka ett nytt klätterställe. Hauktjern var över förväntan. Förväntade mig inte så lång anmarsch, det var väldigt låååångt och nästa gång åker inte så mycket packning med. Förväntade mig inte så fin klättring, men den var verkligen superfin. 'Olavrisset' och 'Venstre' var kanske de finaste vi körde.
Ska försöka komma dit vid något mer tillfälle under hösten. Då lite längre än över dagen.

I övrigt händer inte så mycket på klätterfronten. Tiden har gått till nya huset, familj och övriga nöjen. Kanske borde planera in en resa senare i höst, så man får en anledning att börja träna på allvar.

Martin lurade iaf med mig till Dye för inte så länge sedan. Han visade fin form genom att onsighta Sälen 7a, nästan skicka Blixt Gordon 7b och började etablera sig på olika projekt. Keep it up strongie och nästa gång vill jag se ett försök på traversen!!

18-21/9 bär det förmodligen av till Nissedal med Stephan S. En sista tur innan han och David S åker på klätter-turné i Europa i höst. Inte alls avundsjuk på dem. grrr. Kanske ska försöka möta upp dem i deras buss när de är i Albarracin? Kanske det som ska bli min klätterresa i höst? Den som lever får se.

onsdag 2 september 2009

Nytt projekt


Idag var vi i skogen igen , närmare bestämt ovanför rackerns blåa böljor.
Två problem gjorda i blötan och ett nytt fint projekt , jah man. Sendargaranti nästa gång, stället består av två block och kommer kanske bjuda på 10 problem .
Med projektet som ohotad etta på snygghetslistan...