En bra dag.

Gaudí bygger pepparkakshus

Stadsklättring

Maria flashar

Moa klättrar, Kathinka säkrar.. nån annan?

Såhär fint kan man bo. Bäst var nog hängmattorna.

Jag

Vacker utsikt under klippan

Bara 100 meter kvar

Full fart mot klipporna

Idag är det en bra dag.
Jag försöker greppa vardagens återkomst i livet genom att boka flygbiljett till Lofoten i sommar.
Så länge jag har en fast klätterpunkt i framtiden så kan jag slappna av och andas när väckarklockan ringer på morgonen. Jag måste vara galen.

Montserrat:

Sällan har jag åkt på en så lyxig semester. När jag kom ner på måndagen var allt fix och färdigt. Tidernas skönaste klättergäng välkomnade mig med mat och öl, en brasa i öppna spisen i ett gudomligt vackert gammalt stenhus långt ut i ödemarken med utsikt över pyrenéerna.

Vi fick mycket klättrat, med ambitionen att höja oss ett gradsteg om dagen. Solen sken och jag tror alla njöt av himmelriket. En dag kalksten där varje led var finare än den förra. En dag multipitch där jag följde mitt flow högt över bultarna och helt glömde bort att vara rädd.

Sista dagen var den tyngsta och jobbigaste, då jag och Maria gav oss i kast med Staden. Ni vet, tusen människor, tusen steg att gå, tusen byggnader att titta på och tusen affärer att kika runt i. Men det var lite kul det med. Jag kan rekommendera Gaudí´s park för den som åker dit. (Barcelona)

Väl hemma välkomnade det värmländska kollektivet för ensamvargar med mera sol, god mat och mys på källarn och tegen. Snödropparna blommar framför husväggen och hundarna dansar runt i våryran. I skogen bakom stugan behöver man inte längre vara rädd för att drunkna i snön, nästa gång ska stålborsten och skorna med för småbumlingarna börjar torka.

Livet är bra, vill du med ut och klättra?