tisdag 2 juni 2009

Koppom, en värmlandsskatt?

Spenderade mina första sprattlande år några kilometer utanför samhället Koppom. En pittoresk småskalig bruksort för en drömmare. En tragisk håla i förfall för en realist. Någon har beskrivit dalen som går genom samhället som värmlands största dike. Det säger väl det mesta.
Har jag något att hämta här förutom förlorade barndomsminnen?
Svar: JAJAMEN.

I lördags åkte jag hem till mina föräldrar som bor mellan Koppom och Årjäng. Mitt mission? Kicka igång motorcykeln och möta upp Henric vid Koppomsklippan för rekognisering och förhoppningsvis en klättersession.

Vi möttes upp vid nedre Koppom och jag måste erkänna att klippan överraskade mig.
Här finns potential till mycket roligt. De 15-tal leder som gamla medlemmar ur Jösse Klättersällskap satte upp på 90-talet skulle lätt kunna utökas med 2-3 ggr så många leder på helt ok klippsektioner.
Jag ska inspektera stället ytterligare vid tillfälle, men det jag såg... såg lovande ut.
Det fränaste kanske är de överhäng och tak som dyker upp lite här och var. Vid första anblick såg en del faktiskt ut att ha grepp i sig. Detta blir i så fall det brantaste... och hårdaste i nejden.

Nog för att Jösse Klättersällskap genomgick en smärre kris i början på 2000-talet, men att det här stället legat i dvala i 10-15 år är faktiskt märkligt. Har/hade vi verkligen så lite medlemmar att den höga, bultade, soliga, exponerade och fina klättringen inte alls lockat?

Nu är stället lätt mossigt och skulle behöva en rejäl översyn. Kanske tillsammans med etablerandet av fler leder som lockar ut den nya generationen?

Jag har vispat ihop ett utkast på sverigeföraren med lite mer beskrivningar än tidigare. De som har mer information får gärna komplettera.

Vi klättrade endast en led, då värmen nästan dödade oss. Ingen vet grader, namn osv, men mixad var den och höll kanske 5+/6-. Vi begav oss istället till Åmotfors och Åmotfors Sulvik Youth Climbing Camp som Martin och Moa anordnat för våra yngre (och äldre) förmågor. Jag travade direkt bort till MMM-blocket som ni säkert kommer ihåg från inlägg, inlägg, inlägg och inlägg

Borstade upp en kort historia till vänster på blocket som kanske blir "moe, left" 6a-6b
? Moe, left så den inte sabbar det framputsade problemet till höger om detta som kanske kan bli Moe, right? Det är i alla fall en sittstart (kläm ner röven mellan blocken) med match på den låga sluttande hyllan. Det luriga kruxet är att uppfylla kraven med start på låga hyllan, sittstart och lyckas lätta från marken.

Inget superstick direkt, men lyckades ändå sätta Moa (som tydligen korrigerats till 7a+) på första. Revansch från förra gången då hon käkade upp min hud och spottade av mig gång på gång. Det kanske roligaste boulderproblem jag någonsin gjort. Tyvärr inte på video den här gången.
20 cm till vänster börjar Maj 7b som jag också provhängde på. Vilket fränt startmove. ladda ap-indexet, kila fast högerfoten och häng helt i den medan du sträcker dig mot kanten. Måste komma på hur jag ska stoppa pendeln som uppstår när man lossar på fot-kilen. Gör jag inte det kommer Maj lyckas med att skicka mig över kanten till stenröset. Kändes inte omöjlig, så kanske nästa gång.


det utstickande partiet på bilden till höger börjar på ungefär 20 meters höjd. Är större i verkligheten än det ser ut på bilden.


Henric pekar på en bultrad


omöjligt se bultraderna på bilderna. Titta när ni är på plats istället. brant till höger.


boulder eller start på överhängande leder?


märk väl hur liten Henric är till vänster och att inte hela klippans höjd är med.
till höger ses några sport och mixturer. Den vi klättrade var den längst till vänster. bult i början, sedan, fina välsäkrade sprickor.

Inga kommentarer: