I år har jag knappt åkt skidor alls. Kanske för att någon lyckas lura med mig att hacka is på helgerna.
Den här perioden har jag i och för sig ingen lust att åka till de stora bergen. Sick-sacka mellan sportlovs-danskar i skidbacken är ingen höjdare. När de åkt hem igen, hoppas jag också få min beskärda del av det vita guldet med breda och långa sulor under fötterna.
Martin på helgens roligaste led. Så tunn, känslig och krampaktigt tung. Hur ska man klara att slappna av? Vi får åka dit igen snart och öva lite till.
Jag har besökt berget/fallet på Finnskogen flera gånger i vinter. Jag har dock aldrig inventerat det ordentligt som ett led i mitt projekt att inventera alla berg i Värmland.
Här kommer rapporten.
Berget ligger på ungefärlig position: 59.659898, 12.313957
Berget saknar namn så vitt jag kan se på kartor. Finnskogen är accepterat, men säger inget om stället. Rörtjärn kanske, då denna pöl ligger alldeles bredvid.
Det är 10-20 meter högt. De flesta isväggarna är 16-17 meter. Kanske ett hundratal meter brett. Förmodligen ganska fuktig sommartid, men ligger på en höjd och borde få sol under nästan hela dagen. Till vänster om isfallen ser det betydligt torrare ut.
Stor nyturspotential som klätterklippa då endast en ordinarie led är gjord. Den engelske aréten av Martin J och Anders B/T för länge sedan. Jag själv hittade åtminstone ett par linjer som jag ska prova i vår.
Ganska rutten stenkvalité med porös rödaktig sten. Dock finns en del stora fina spricklinjer att bomba med säkring. Vertikal till svagt och också ganska kraftigt överhängande. Här finns potential till att göra åtminstone lika branta turer som i Åmotfors som anses ha de brantaste i nejden.
Nedanför berget finns ett antal stenar utplacerade. En del boulderproblem är redan gjorda av ivriga entusiaster, men många fler går att göra. En del kan bli riktigt fina. En riktig statusrapport om detta kommer med våren.
tjockt, vitt och i vägen för alla fina boulderproblem.
Cujo är tillbaka.... utklädd till tacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar