För en gångs skull sken solen när vi vaknade, med skeptiska blickar mot himlen knatade vi över sulviksängen som var blöt och geggig. Solen var kvar!
Tyvärr så nådde inte solen fram till berget, så det mesta var lika blött som de senaste veckorna. Mitt projekt var rättså torrt, satte topprep och stod och försökte lyfta från marken på olika sätt en bra stund. Blev less och bad Martin pröva. Han flöt upp hur lätt som helst, precis som jag hade gissat. Han gjorde starten på ett helt annat sätt, hängde i vänsterhanden på den vertikala kanten och tog stöd med vänsterfoten mot väggen där min fot bara halkade och halkade. Jag provade samma sak, men fick inte kläm på det. Provade igen sättet jag försökt från början, med en liten liten tum-undercling som spjärn för att hålla mej mot väggen, och plötsligt kunde jag resa mej och ta mej uppåt! tjohoo!
leden känns mindre omöjlig nu, ett crux löst av tre :))
och nu över till mmmmmmartin:
Fostrad i jösse klättersällskpas anda har jag lärt mig två saker ;
1. det är fult att träna.
2.man klättrar absolut inte inomhus innan november.
så för att lösa det här s.k. problemet med att det regnar hela jävla tiden , bestämde jag mig för att bygga en bouldervägg hemma i sovrummet , ingen vet att jagtränar jag blir tok-stark och allt är fridens liljor !
Försökte halvt ladda idag för att leda ena projektet men till min glädje fann jag att toppgreppen
var blöta! Körde några gånger på topprep ..... men nästa gång då j-vlar. Snart kan jag nog presentera en ny headpoint åt massan !/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar