ak 2

Stefan kämpar på ak2 , som kanske är ett nytt problem på finnskogen 4.
I övrigt var projektet blött, attans, så jag prövade på ett annat projekt , med trevlig problemlösning på schemat .
Torka , blås , gud , ah
hjälp mig.

/m

antiklimax

I fem nätter låg jag sömnlös , vände och vred på mig, väntade på dagen D , väntade på lördagen, väntade på att pröva mitt projekt.
Undrade hur det känns att bryta foten, hoppades nästan att jag skulle bryta foten , då kan man träna ändå, värre med en hand.
Tänkte igenom flytten om och och om igen , undrade när en boulder övergår i led.
och så kom då lördagen, sa farväl till dom därhemma och åkte sakta men bestämt mot ovissheten...
men icke , ÄLGJAKT , förbannade masslakt . Vände med ett vrål bilen och satte på akutgemigettnyttområde-näsan och började sniffa , näsan vreds mot åmotforshållet och ungefär halvvägs där vart det stopp , näsan hoppade ur och jag fick slita med mig några paddor i farten.
Ut i en ravinaktig dal bar det och plötsligt stod jag där vid grytklättringens födelseplats , borstade upp två problem och kände mig ändock nöjd med dagen trots morgonens besvikelse och avbrutna samlag . Sedan hem för att hinna med lunchpasset inomhus , dagen blev bra ju!
/m

Nytursfrenesi och aid-debut i finnskogen

Today is the day, satte sekvensen på projektet i finnskogen, kom nu och klättra Skräckskolan alla som älskar stora lösa block blandat med smulig klippa och lite kamin-känningar. Känns gött att ha lett den, vissa leder har en tendens att förfölja en både dag och natt.

Aid-skolan med Mad Martin gick över förväntan, ingen skadad ingen död.

Tillsammans med Martins nya led Finn Crisp har vi nu 7 rep-leder på klippan, massa boulders och en isvägg. Kanske dags att dra ihop en liten förare.. Men inte nu. Nu blir det glass, varma hallon och riven vit choklad. Film. Eld. Öl. En riktig toppendag som följs av en riktig toppenkväll.

Tack John för inspiration och trevligt sällskap, mycket imponerande onsight på engelska aretén!

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Martin.

FA på Finn Crisp

John kämpar på LiLiLee

Första repetition av Finn Crisp



Första och sista säkringen på fina Engelska Aretén, strongt jobbat John!


Moas aid-debut

jag har sett ljuset ...

Idag var det boulderinventering på schemat , och ja , vad ska jag säga , aaaaaaaaaaaa hösten är räddad , fann ett nytt grymt område i finnskogen , som ser fantastiskt bra ut, bilder kommer nästa gång. Ska rensa till helgen och kolla på de första linjerna , ja ja ja . Ska också känna på ett av rep-projekten i helgen , spännande !
Funderar på att klä ut mig till älg under promenaden dit , vore grymt kul att bli skjuten av en fanatisk älgjägare , förstår inte hur man kan vara så fanatisk över nåt...

Här är en liten teaser från finnskogen 1 , vem vet vad som kommer i höst , men med det jag fann blir det nog en långfilm, ya , jah , ja !!

Motivation

Motivation.

Kylan är här. Isfingrar. Istår. Mörker. En del av oss säger, äntligen öppnar Ställis! Äntligen klättring! Andra klänger runt i sovrummet med 20 kg extra på ryggen.

Själv tappar jag den. Motivationen. Varför ska jag bli starkare nu, det är ju aslångt till våren?! Och hur mycket hjälper det att trötta ut fingrar och armar på plastgrepp när jag vill upp i en blöt fjäll-kamin?
Jag vet, jag ser ju bevisen överallt omkring mig. Klättra inne = Bli stark = Klättra bättre ute i vår. Kombinera helst med pull-ups och mage-rygg-övningar. Men jag tycker det är så djävla tråkigt! Är min utveckling inom klättringen inte tillräckligt viktig för mig själv? Eller vad hänger det på?

Nån som har motivations-tips?

Just nu längtar jag mest till fjällen. Jag vill skida långt som faan med Gucci, tälta långt ut på vidderna och lyssna till vinden som slår mot tältduken nedkrupen i dunsäcken med en varm kopp te. Men det är långt till mars också.

Jul däremot blir det snart. Då drar M&M till Mallorca för lite hård sportklättring. Ska bli gött.

Finnskogen Offwidth & Kamin

Idag var jag laddad 100% på att klara mitt lilla skräck-projekt i finnskogen. Inte faan kom ja nå längre för de. Tuff välsäkrad klättring leder till lätt osäkrad klättring, hur svårt kan det va? Jag skyller på att jag klättrat för lite och jobbat för mycket sista tiden. Får bli ändring på det.

EFTERLYSNING! Finns det några pannlampsklättrare i Borås? Finns där berg?

Min dåliga dagsform smittade inte av sig på Martin som i rask och smidig stil avverkade två nyturer oborstade onsight. Riktigt cool offwidth och kaminklättring, som ger Arvika-klättringen en ny dimension. Efter mitt misslyckade ledförsök på projektet gav jag mig upp i kaminen för att "åtminstone få NÅGOT gjort idag". Martin lovade mig enkel 4-klättring.. men tji fick jag. upp två meter. ner igen. upp två meter. ner igen. Ajajaj. Teknik. Det handlar om teknik. Så dit vill jag igen. Snarast. Nån apa som vill klättra kaminer med mej?

Skräck-projektet. En självstudie i rädsla, mod, dumdristighet och respekt.

Kaminskolan

Skolleden

Moa skriker på hjälp. Så nära och ändå så långt borta, snart uppslukad av berget.

Gucci Långnos.

skoterleden

Ah , äntligen ... Igår knöt jag in mig i den skarpa ändan för att pröva på projektet skoterleden första försöket fick jag kallpump och tog det läskiga första fallet på säkringarna , ett knippe bestående av en svart alien en blåsvart alien och en grund kil , och de höll ! Nästa fall blev längre och på sista försöket trodde jag verkligen att jag var hemma men tjohoo, det blev ett långt fall som slutade en halvmeter över marken . Besegrad men totalt uppfylld av leden , ägnade jag hela dagen idag åt att försöka få tag i nån i vår klubb som ville säkra , men inte en enda jäkel kunde så till slut frågade jag en kille på jobbet och jag fick napp ... Direkt iväg efter en tung dag fylld med blästring och skrotlyftning , psykade upp och visade henrik hur man gör när man säkrar och så iväg , resultatet blev : Skoterleden , svårgraderad men skulle jag sätta en helhetsgradering skulle det nog bli Fb 7a+ R . Halleluja ! /m

Simonsbergets blåsning

Det blidde inget kolsrudsflaget, utan istället en spontan roadtrip österut till Tunabergsträffen. Berget var snällt och fint, kluvet av ljuvliga spricklinjer och med behaglig lutning.

Vädret var perfekt, men jag blåste nästan bort några gånger när vinden tog i.

Jag klättrade med Sara, en maratonlöperska från Stockholm som fick intensiv träning i sprickklättringstekniker då hon tidigare mest klättrat sport på kalksten. Det var kul att känna att utmaningen var lika stor för oss båda när jag ledde upp femmor, och jag kände att jag fick in lite vana på att leda, ledde upp 12 replängder av 13 under helgen. Wohoo!

------------------

Finaste lederna under helgen:

Kamarina 5+, helt perfekta fingerjam och härlig klättring.

Evas spricka 5, blåsigt och exponerat högst upp på berget.

Direttissiman 5+, djävlar vad jag fick kämpa här, men upp kom vi!

Pelaren 5+, tre replängder varierad häftig klättring.

Stålfinger 7-, (topprep) sjukt fint!

------------------

Middagen på kvällen var.. tja vad ska man säga. En tredjedels kaffekopp soppa till förrätt med lite småtugg till. Innan huvudrätten börjar serveras är all dricka slut. När jag 1,5h senare äntligen ska få ta mat.. så är den slut. De började koka pulvermos och varmkorv, vilket inte riktigt levde upp till förväntningarna på brakmiddagen jag gått och längtat efter hela dagen, så jag gick tillbaka till tältet utan mat. Som tur var satt några goa grabbar och grillade vid tältplatsen och bjussade på potatissallad och grillat kött. Smaskens! Där var min kväll räddad.

Tunabergsträffen. Många tält. Många klättrare.

Jag står och laddar på tredje replängden av Pelaren.

Friska vindar på Evas spricka, kanonfin!

Sara nöjd, glad och något sliten på Graviditetsleden, en fin avslutning på helgen.

Varning för julskinka, till helgen kommer första frosten.

Nissedal. weeee

Roadtrip!!

Haegefjäll i all sin prakt. Observera att himlen inte är photoshopad utan vi hade så bra väder.

Via Lara. Världens finaste trappstege? Körde löpande och kunde tassa upp i bar överkropp. Hyffsade förhållande för att vara mitten av september.

Undertecknad nöjd med tillvaron.

kom fram sent och somnade 04.00 första natten. 06.30 dimper en helikopter ner bredvid bilen. wtf ! Det skulle tydligen dumpas kalk i närliggande vattendrag från tidig morgon till sen kväll.

Någon stand på "mot Sola"

Stephan på "mot Sola"

Fin utsikt.

Sen retur dag 1

partner in crime Stephan.

När vädret blev sämre i Nissedal, så åkte vi till Oslo och sportklättrade. Detta är från Missingmyr några mil söder om Oslo. Finfin klippa som rekommenderas.

På återseende.

Fontan vecka 42

I fredags bokade jag en ToR Oslo-Paris med Ryanair för löjliga 84kr inkl skatter. Det kostade förvissa 200 att få med en väska så totala priset blev 284kr. Sinnessjukt bra. Mina sista semesterdagar spenderas alltså bland underbar sandsten mellan datumen 11/10-18/10.

Jag skriver detta för att...
1. höra om det finns någon annan där ute som också ska dit då? Vore kul att få lite inspiration av andra som kanske vet mer om området än jag själv.

2. jag behöver tips till en bra förare. De som skrivit Fontainbleau climbs (en lila historia) sägs ha författat något nytt. Någon som vet något om denna och var man kan hitta den? Hur mycket omfattar denna förare det lägre 7-registret?

3. göra alla som inte ska dit avundsjuka.