antiklimax

I fem nätter låg jag sömnlös , vände och vred på mig, väntade på dagen D , väntade på lördagen, väntade på att pröva mitt projekt.
Undrade hur det känns att bryta foten, hoppades nästan att jag skulle bryta foten , då kan man träna ändå, värre med en hand.
Tänkte igenom flytten om och och om igen , undrade när en boulder övergår i led.
och så kom då lördagen, sa farväl till dom därhemma och åkte sakta men bestämt mot ovissheten...
men icke , ÄLGJAKT , förbannade masslakt . Vände med ett vrål bilen och satte på akutgemigettnyttområde-näsan och började sniffa , näsan vreds mot åmotforshållet och ungefär halvvägs där vart det stopp , näsan hoppade ur och jag fick slita med mig några paddor i farten.
Ut i en ravinaktig dal bar det och plötsligt stod jag där vid grytklättringens födelseplats , borstade upp två problem och kände mig ändock nöjd med dagen trots morgonens besvikelse och avbrutna samlag . Sedan hem för att hinna med lunchpasset inomhus , dagen blev bra ju!
/m