Medans jag väntar på att febervågorna ska lugna sig och musklerna sluta värka så passar jag på att göra allt jag borde gjort. Planterar om växter. Tvättar kläder. Sorterar papper och deklarerar. Sover en hel del. Hela tiden muttrandes till min kropp att det är dags att skärpa till sig. Dags att bygga muskler, inte förtvina. Dags att bli pigg och modig och det är nu eller aldrig. Men kroppen svarar med att låta smärtan sprida sig genom ryggen upp i nacken. Vad fan är det som händer?
Som tur är finns nästa generation redo att ta över. Tog med 6-åriga Oline till Gylterud för invigning i uteklättringens underbara värld. Vi hann med både klättring, fika, äventyrsvandring och mera fika och hon var inte ens trött när vi kom hem.
Till helgen har jag bestämt mig för att vara frisk igen (Har inte tid med några tre veckors virus) så då blir det roadtrip ner till Utby tillsammans med Maria från Falun och några jösseklättrare. I mitt huvud leder jag lätt upp Spagaten som uppvärmning för att sen satsa på Bananblocket. Vi får väl se vad verkligheten har att bjuda på.
Oline laddar med saft.
Jag tycker om skog.
1 kommentar:
Klättring läker.
/ !
Skicka en kommentar