Helena kämpar på Oskars led, Sulvik.
Trött lycklig tjej vinkar från toppen av Vänstersprickan, Årjäng.
Javisst kan man aida Hölstret i Sulvik!I helgen kom Helena på besök från Stockholm. Nyfrälsta på aid-klättring klev vi kvickt i stegarna och kröp uppför bergväggarna i snigelfart tills det var så mörkt att vi inte såg handen framför oss. Vi räknade ut att en storvägg a la 1000 meter skulle ta oss 15 dagar.. så vi får nog jobba upp lite högre tempo. ;-)
Men djäklarns vad skoj vi hade! Vad helt otroligt underbart att kunna klättra när det är kallt och blött ute! Jag känner mig fylld av ny energi och höst-deppet är som bortblåst.
Jag känner mig också väldigt nyfiken på den här delen av klättringen som jag aldrig riktigt kommit i kontakt med förr. Hur många aidare finns det där ute? Satsar alla på att klättra hårt och farligt? eller finns det massa mys-aidare som bara trivs med att hänga ute på klipporna på senhöstarna med stora termosar te?
4 kommentarer:
jättekul att läsa om era äventyr känner till och med mig lite lockad! för mig har alltid aidning hängt ihop med regn och det gör ju att det inte hamnar på topplistan.
lycka till med aidandet!
För att försöka besvara din fråga så tror jag inte det är särskilt många som aidar idag öht.
Det var ju en "våg" vid millenieskiftet ungefär, nuförtiden bouldrar alla på vintrarna istället.
Och ni ska definitivt inte vara rädda för att klättra "hård och farlig" aid.. det förkommer viss överdrift i hur farligt det verkligen är. Därmed inte sagt att det är en trygg och vettig sysselsättning.
nej aidfolket verkar vara på utdöende.. hittar knappt nånting på nätet mer än rykten om en höstträff i svartgöl.
med dagens friklätternivå, så är det nog inte så populärt att svinga hammaren . Men du kan ju alltid göra första repetition av hjärnsubstans i hälle kyrka , eller lämna aidtjafset till trango och hänga på o bouldra i stället , ryktet säger att fallebergstraversen är gjord i minus tio en tidig januarimorgon på nittiotalet . :) / m
Skicka en kommentar