Brand i byn !

Markus pressar på Kraft
Idag var vi i Byn , retro-borstade anders gamla led Brand och ledde den , herr tväråna har alltid varit långt före sin tid och med brand gav han på ett sätt arvika sin första "riktiga" sport-tur. Brant, stora grepp och sugande klättring ger den här leden all rätt att kalla sig klassiker , hoppas nu den förblir rensad och framförallt klättrad !
Markus kämpade vidare med Kraft, enligt mig snäppet lättare än Brand men vem fan bryr sig . Grader är som dom är, det sägs att en lång basketspelare har dunkat kanten på Deliverence i Peak , för honom 6a , för oss andra .... arrrgh .

Ansvar

Du glömmer väl inte att bilar buller bajs skräp och scorecards inte hör hemma i naturen, gör som de här fina snubbarna istället , and your mountain will shine forever, eller stanna hemma , ingen kan synda vid mental klättring ...

Debaeredret

Här kommer lite bilder från debaeredret i byn , den är hårdare än sexplus i alla fall, sedan får vi se var alla sommarbestigningar lägger den slutliga graden.
Nu ska jag börja jobba på Räveld ordentligt....

portaledge-test på Ringkallen

jag tog med mig klubbens portaledge till ringkallen, och efter en del skratt och krångel med att försöka vika ut den utochiinbakochframuppochner så fick vi upp den en bit upp på fikaväggen. Kändes bra! Vill gärna prova sova på den nån natt längre fram i sommar på Ränkesnipan. Nån som vill vara me?

Ulriks kamin

Vänstersprickan Järnberget

Igår kväll var det fint. Årjäng är väl iofs nästan alltid fint. Vänstersprickan var tokfin, tog tag i mina lednerver och smög mig försiktigt uppåt uppåt. Nöjd med att jag tog mig upp. Satte mig dock ner två gånger för att pusta ut, skaka ur, lugna ner huvudet. Så då har jag alltså enligt klättringens lagar inte klarat den..?

Martin imponerade med en onsight på Martin N´s och Marcus W´s nybultade 7-ish, muchos fin led!

Vänstersprickan

Nationaldagsfirande brudar på Ringkallen

Då var det dags för den fjärde träffen för tjejnätverket GirlsGetHigher, denna gång vid det vackra berget Ringkallen vid Höga Kusten.

Det var med lite fjärilar i magen jag satte mig och hunden i bilen och började köra norrut, ingen hade bekräftat att de skulle dit.. men tur hade jag, för när jag till slut kom fram var en go tjej från Östersund på plats och ivrig att få klättra. Senare på kvällen dök även fyra Uppsala-brudar upp med glatt humör. Mer folk dök upp på lördan, dock inte till tjejträffen, utan helt på egen hand. :) Så det var riktigt livat både på berget och i campet.

Berget bjöd på grymt fina sprickor till en gudomlig utsikt. Regnet missade oss helt.

Absolut häftigast var Ulriks Kamin, som jag otroligt nog ledde upp onsight! Efter det kändes ingenting omöjligt längre, jag flöt uppför en 6+ på topprep och ledde flera fina leder i femma-registret med ett leende på läpparna. Kamperade ihop med Helena från Östersund hela helgen, kändes som att vi aldrig gjort annat än att klättra ihop trots att vi aldrig träffats förr, härligt!

Klart värt att köra så långt för en klätterhelg!

Nästa tjejträff blir i Årjäng, tema kamraträddning, 26-28 Juni. Be there!

Här kommer några bilder, fler kommer senare.

Jag på Tonus 6+, svårt att se hur brant det är.. Himlarns fin led iallafall! Tänk om man klara o leda den om nåt år eller två..

Nationaldagsfirande !

Waow idag satte jag mitt tio år gamla projekt i Byn , 39 handflytt 40 fotflytt, 15 topprepsförsök och på tredje led-försöket satt äntligen Debaeredret .
Otroligt pumpig led med delikata små tricks för händer och fötter gör att jag sätter den magiska graden på denna led , sen får vi se vad andra tycker. Men för mig var det en rolig resa , först upptäcka den och sedan helt glömma bort den i tio år och nu komma tillbaka och finally klippa ankaret . Den är en resa på ett för många så skrämmande stenhav , och att till slut känna vem som stod vid rodret var för mig som en uppenbarlese, som att allt är över, som att nu kan jag äta chips och dricka öl resten av sommaren, som att greppen vart större och större, som att jesus delade på vattnet .

/ en nöjd martin

Ps/ ska försöka åka ut någon dag här och plåta lite ! / ds

Koppom, en värmlandsskatt?

Spenderade mina första sprattlande år några kilometer utanför samhället Koppom. En pittoresk småskalig bruksort för en drömmare. En tragisk håla i förfall för en realist. Någon har beskrivit dalen som går genom samhället som värmlands största dike. Det säger väl det mesta.
Har jag något att hämta här förutom förlorade barndomsminnen?
Svar: JAJAMEN.

I lördags åkte jag hem till mina föräldrar som bor mellan Koppom och Årjäng. Mitt mission? Kicka igång motorcykeln och möta upp Henric vid Koppomsklippan för rekognisering och förhoppningsvis en klättersession.

Vi möttes upp vid nedre Koppom och jag måste erkänna att klippan överraskade mig.
Här finns potential till mycket roligt. De 15-tal leder som gamla medlemmar ur Jösse Klättersällskap satte upp på 90-talet skulle lätt kunna utökas med 2-3 ggr så många leder på helt ok klippsektioner.
Jag ska inspektera stället ytterligare vid tillfälle, men det jag såg... såg lovande ut.
Det fränaste kanske är de överhäng och tak som dyker upp lite här och var. Vid första anblick såg en del faktiskt ut att ha grepp i sig. Detta blir i så fall det brantaste... och hårdaste i nejden.

Nog för att Jösse Klättersällskap genomgick en smärre kris i början på 2000-talet, men att det här stället legat i dvala i 10-15 år är faktiskt märkligt. Har/hade vi verkligen så lite medlemmar att den höga, bultade, soliga, exponerade och fina klättringen inte alls lockat?

Nu är stället lätt mossigt och skulle behöva en rejäl översyn. Kanske tillsammans med etablerandet av fler leder som lockar ut den nya generationen?

Jag har vispat ihop ett utkast på sverigeföraren med lite mer beskrivningar än tidigare. De som har mer information får gärna komplettera.

Vi klättrade endast en led, då värmen nästan dödade oss. Ingen vet grader, namn osv, men mixad var den och höll kanske 5+/6-. Vi begav oss istället till Åmotfors och Åmotfors Sulvik Youth Climbing Camp som Martin och Moa anordnat för våra yngre (och äldre) förmågor. Jag travade direkt bort till MMM-blocket som ni säkert kommer ihåg från inlägg, inlägg, inlägg och inlägg

Borstade upp en kort historia till vänster på blocket som kanske blir "moe, left" 6a-6b
? Moe, left så den inte sabbar det framputsade problemet till höger om detta som kanske kan bli Moe, right? Det är i alla fall en sittstart (kläm ner röven mellan blocken) med match på den låga sluttande hyllan. Det luriga kruxet är att uppfylla kraven med start på låga hyllan, sittstart och lyckas lätta från marken.

Inget superstick direkt, men lyckades ändå sätta Moa (som tydligen korrigerats till 7a+) på första. Revansch från förra gången då hon käkade upp min hud och spottade av mig gång på gång. Det kanske roligaste boulderproblem jag någonsin gjort. Tyvärr inte på video den här gången.
20 cm till vänster börjar Maj 7b som jag också provhängde på. Vilket fränt startmove. ladda ap-indexet, kila fast högerfoten och häng helt i den medan du sträcker dig mot kanten. Måste komma på hur jag ska stoppa pendeln som uppstår när man lossar på fot-kilen. Gör jag inte det kommer Maj lyckas med att skicka mig över kanten till stenröset. Kändes inte omöjlig, så kanske nästa gång.


det utstickande partiet på bilden till höger börjar på ungefär 20 meters höjd. Är större i verkligheten än det ser ut på bilden.


Henric pekar på en bultrad


omöjligt se bultraderna på bilderna. Titta när ni är på plats istället. brant till höger.


boulder eller start på överhängande leder?


märk väl hur liten Henric är till vänster och att inte hela klippans höjd är med.
till höger ses några sport och mixturer. Den vi klättrade var den längst till vänster. bult i början, sedan, fina välsäkrade sprickor.

me löööv

me löööv my camera.. den är grymt bra på att ta suddiga mörka bilder. ;-) Kanske kanske man ändå kan få känslan av det flow jag kände på Karls Led i Öjerud. Nu är den fin och borstad, go go go! Även Karl-Martins led grad 6 strax intill höll hög kvalitet. Kul!

Idag är dagen då det plötsligt var kycklingar istället för ägg i hönshuset. Livets Magi.

På fredag är det dags för tjejklätterträff vid Ringkallen, Höga Kusten. Yr.no har svårt att bestämma sig. Regn eller sol?

Yiiiiiihaaaaa !

Nu duggar blogginläggen tätt , men jag blev så glad idag när jag äntligen klarade ett av de projekt jag har jobbat längst på i sulvik . Huden var sedan länge bortskavd och bara att ta i greppen gjorde ont . Första försöket var jag så nära , fingertopparna nuddade precis juggen innan jag flög neråt. Andra försöket gick helt åt h-vete. Sen skulle jag bara göra ett sista fjant-försök , fick precis på tummen på den ack så viktiga tumknoppen och började den ansträngande resningen mot juggen ...
fick den inte men lyckades preeeccciiisss hänga kvar på kristallerna under ! Upp och skakade i den lilla kil-j-vln för att sedan i ett enda segerrus dansa upp för 7-sva-areten.
Det är så mycket england över den här leden och jag är så glad !

/Martin

Ja just det ...
Den heter : Löftet !