like a brand new friend I´ll forever know

yoyoyoyyoyoyoyoyoyoyo

Have no fear
For when I'm alone
I'll be better off than I was before

I've got this light
I'll be around to grow
Who I was before
I cannot recall

Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground
Ah...

I'll take this soul that's inside me now
Like a brand new friend
I'll forever know

I've got this light
And the will to show
I will always be better than before

Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground
//Eddie Vedder


Idag var jag så sjukt trött efter jobbet så jag åkte hem och sov. Nu är jag vaken igen, och sommarnatten är vacker. Synd att jag ska upp och jobba imorn, annars kunde jag varit vaken till morgonen. Jag äter gamla skumtomtar och undrar hur mycket konserveringsmedel dom innehåller eftersom dom fortfarande är goda. Undrar även om man kan äta sig mätt på skumtomtar. Dom borde ju fylla upp magsäcken ganska bra? Det är en nästan orange fullmåne ute, och jag har lagat min kanot med plastic padding. Livet är bra.

Men det här är ju en klätterblogg.
Igår var vi i Årjäng, och i förrgår i Koppom.

Koppom; Smulig brant imponerande hög klippa. Definitivt värt flera återbesök! Join me!

Årjäng; är ju alltid Årjäng. Klippa med själ som speglar sig i sjön och återger ett vackert sommarkvällsljus. Jag följde först på en taket-variant. Konstaterade under tiden att fy faan vad svettig klippan var, och jag ska absolut inte leda denna idag. Sen kom jag upp - och ändrade mig.
Rackade på lite grejjor. Kände mej trygg, något har hänt i mitt psyke som gör att jag slappnar av mer, njuter mer. Halvvägs upp spanade jag ner på Anette som satt och säkrade. Funderade på hur mycket slack hon hade ute. Hur långt skulle man falla? Ska jag hojta till henne att jag testar? Efter en sekunds betänketid bestämmer jag att nej, det blir ju inte på riktigt om hon vet om att jag faller, då kommer hon ju automatiskt ta hem mer rep. Så jag bara släppte, lite som att hoppa från ett hopptorn ner i vattnet. Fast jag fångades förstås upp i luften av en förvånad Anette som undrade hur jag kunde falla när jag stod så stabilt på ett så enkelt parti av leden.. Adrenalinet pumpade, jag ville falla igen! Men nej, nu var det ju klättra jag skulle göra. Leden kändes plötsligt oerhört lätt, inga bekymmer att hitta placeringar till säkringar, jag smög smidigt upp till toppen och byggde stand i kvällssolen. Martin kröp hjältemodigt ut i sjön med kameran för att fånga mig på bild. Det är jag som är den klippfärgade cameleonten mitt i bilden.

Sex timmars jobbande kvar nu, sen semester två veckor. Så otroligt gudomligt underbart. Ge mig 15 grader, sol och vind. Lofoten, Bohuslän, here I come!!