Övre Koppom

Inspirerade av Sörens värmlandsinventering gav sig Moa och Linnea ut på uppdrag: Vart tog övre koppomsberget vägen?

Efter en del bilvimsande och mossklättring hittade vi berget ovanifrån. Det bjöd på en solig harmonisk kväll med nytursanda. Även om det klättrats på berget tidigare var det svårt att se, mossan har täckt över mycket. Fin klippkvalité, 20-40m högt, brant på sina håll, spricklinjer och väggar, ja lite av varje finns för den som är nyfiken. Leden vi klättrade startade med en härlig blöt kamin som övergick i handsprickor, offwidths, goa juggar, stora block och små lister i en fin dans. Lätt välsäkrad klättring, någon (jag?) borde borsta av den och göra lite reklam på sverigeföraren ifall nån tok har vägarna förbi Koppom..
Den stora frågan är ju: Är det någon vits? Jösse Härad har torka på klättrare just nu, tveksamt att någon endaste skulle våga sig ut till Koppomklippan närmsta åren. Tyvärr.

Men.. sen är det ju den där fina 6+-sprickan också som jag vill göra.. och vilka fina aid-leder! och.. ja, kanske jag lite egoistiskt borstar upp delar av berget bara för mitt eget höga nöjes skull. Bara för att få hänga på en vacker plats i livet på sena sommarkvällar, bara för att ge hundpromenaderna lite mera stuns och innehåll. Bara för att.. för att jag älskar klättring. (och ja, jag älskar även lav i håret lav i halsen lav i ögonen som blir till svarta skratt-tår-streck över kinderna.)




Lite sudd, men det ni ser är alltså jag i den fina kaminen.

Mitt i bild Linnea på väg ner. Kaminen och sprickan uppåt skymtas bakom björkenlöven.
Fin vägg!

Här går turer och projekt, välkommen och lek! Med lite uppfinningsrikedom och mod kan man nog säkra överhänget naturligt.

Gucci vaktar packningen som vanligt.

Linnea skriver in GPS-koordinaterna så nästa gång tar promenaden till klippan en kvart istället för en timme.