Jag lyckades hamna vid ågelsjön i söndags. Ett tillfälle att få träffa min gamle vapendragare Ume-anders dök upp och ett sådant tillfälle missar man inte . Vi klättrade , njöt och tittade på cafe-climbs årliga morgonrock-träff ! Gamla bekanta ansikten syntes och känslan av nostalgi drog igenom luften . Klättermässigt en lugn dag, dock kul att jag fick göra årets andra led med det geniala namnet crack , nästa på tur, som jag vet, ligger i tunaberg , finns det fler ?
Rent tekniskt behöver man väl aldrig någonsin göra någonting men varför inte .
Är hjärnans volym lika med hur smart man är.
Canyon = Kan John .
maskinerna
kommer
nu
end.
5 kommentarer:
I Kiruna på Luossavaara finns det en led som heter Zia Ul Crack och är av graden 6.
Sedan finns det väl någon led på Häggsta med det namnet också, men det kanske var den första du gjorde?
Boulders vill jag också minnas att jag har klättrat ngt med namnet crack i, men de kanske inte räknas i sammanhanget.
Hepp hepp hepp
lednamnet måste bara bestå av ordet crack , annars har man nog att göra, tror jag !
Den första jag gjorde var en liten led på den lilla klippan deje i värmland.
Men längtar något fruktansvärt efter crack i tunaberg ....
hade/ m
Crack...ja det förklarar ju en del av innehållet i den här bloggen...jag längtar efter crack i tunaberg, jo man tackar. Tack.
Jag sa ju att det var ett genialt lednamn ....
Man får verkligen läsa mellan raderna för att fatta vad du EGENTLIGEN menar,
Skicka en kommentar