Snipp Snapp Snut

ey eY EY YO!!!!

Lägger ner bloggandet här nu. Ni som vill fortsätta hålla ett öga på mig kan spana på www.expeditionlycka.blogspot.com där det kan hända att jag skriver en rad eller två ibland.

Jag känner inget behov av att skriva av mig längre, mina klätterhelger är lika underbara, men jag finner ingen ro att stanna upp och dokumentera det jag gör. Låter istället livet flyta på, och njuter av min rikedom. Skattkistan rymmer både klätterutrustning, turskidåkningsutrustning inkl draghund, keramikateljé, torpställe med egen trädgård och en underbar familj. På önskelistan just nu står en ny cykel inför sommarens / höstens cykeläventyr. Jag och Ellen siktar nu längre söderut, kanske 200 mil utspritt på sex veckor genom Österrike, Slovakien, Rumänien och Bulgarien.. Längtar efter svarta havet, men längtar allra mest efter långa monotona uppförsbackar i hettan med navid modiri i öronen och utan några mål i sikte.

Jag älskar livet, vi ses därute! Mot nya äventyr!
Kärlek och värme ///Moa

Martas första tälttur (Byamossarna)

Julaftonsfirande med familjen

Fint sommarminne med min bror Piraten och mina älsklingar Ellen & Vilda

Glad Marta på skidtur i solen

Invigning av nya husbilen med Vilda

Glöm inte Jösse julboulder

En kort notis till intresserade och ointresserade.

På lördag den 17e december klockan 14.00 går Jösse Klättersällskaps årliga tillställning "Jösse Julboulder" av stapeln. Det vore som fint om så många som möjligt ville komma, dricka lite glögg, käka en pepparkaka eller två och klämma på några problem. Hoppas vi ses där. Besök www.josseklatter.se för kontaktuppgifter eller hur man hittar dit.

Tävlingsledningen har också meddelat att "sittstarterna har samma namn som ståstarterna". Vad nu det ska betyda, men det får nog sin förklaring på plats. Väl mött.

En dum artikel

De hade andra bilder att välja bland, men Expressen gillar tydligen idiotiska ansiktsuttryck. Från söndagsbilagan på fars dag.

A piece of Värmland in Font

Jag och Alex Ranström åkte till Fontainebleau i början av oktober. Där filmade vi en del av äventyret. Det här är resultatet.

Jag har inte lyckats lägga ut den här på Vimeo eller Youtube. Efter en del besvär verkar Facebook ta emot den. Glöm inte att slå på HD om du tar dig tiden (15 min) att titta. Det blir allt för dålig kvalité annars.

red.anm: Verkar inte som att man kan slå på HD-kvalitet när man kör inbäddat. Prova därför följande LÄNK för en betydligt trevligare upplevelse.

SEMESTER!!!

http://www.yr.no/sted/Spania/Valencia/Montserrat/langtidsvarsel.html

ser ut som att sommaren ändå inte är slut än :)

17 oktober drar jag, Jennifer och Helena ner till mitt drömlandskap Montserrat (ett oerhört kärt återseende) numera flyger ryanair till barcelona från karlstad :)

min klättermotivation har legat nere länge, känner mig trött av alldeles för mycket jobbande. sitter tex ikväll på hotell nere i borås och längtar efter helg.. och då inte en helg fylld av klättring utan en helg hemma med sovmornar, frukost i sängen, dra ner för fönstret och se på film, grotta ner mig i en bok och på sin höjd baka en kladdkaka.. men jag tänker som så att det är ju ingen vits att tvinga ut sig, bättre då att följa livets vågor uppåt och neråt och se vart man hamnar. livet innehåller så mycket som är fint.

För kännedom

regn -> depression -> reslust -> bokning

Fontan bokat 9-17 oktober. Ses vi där?

back from the dead

En blogg är en blogg är en blogg.. men inte om ingen skriver!

Jag och Joanna hade en hel del beslutsångest under torsdagen och fredagen. Yr.no lovade mycket regn, och lite sol, och sen lite mer sol, och sen regn igen.. vart skulle vi åka?
Några timmar före avfärd enades vi om att det faktiskt inte var såå stora regnmoln över bohuslän. och man kan ju alltid aida om det regnar..

..och regna gjorde de. och aidade gjorde vi. :) Jag kände lite på mig att jag skulle gilla Ulorna, det var som att klättra ner i paradiset, lodräta klippväggar och hav. Regnet bildade vattenfall utför klipporna, och jag var så lycklig att jag hoppade jämfota. Så här kommer lite bilder:

på söndagen lyckades vi faktiskt få lite sol mellan regnskurarna, vi hängde vidare i stegarna, denna dag på Björkberget som var en trevlig ny bekantskap.

men men söndag kväll nu igen. dags att packa till nästa helg!

Extreme geocaching

att komma hem

Efter fyra veckor på cykelsadeln är det en stor omställning att komma hem och börja jobba igen. Trött och rastlös försöker jag minnas hur jag levde mitt liv före sommaren. Man kunde ju tro att sängen är efterlängtad, men nej, jag längtar tillbaka till tältet, ligga tätt mot Ellen och höra myggorna dunsa i tältduken. Loka nergosad längst ner i sovsäcken. Vakna på morgonen, i lugn och ro dricka morgonkaffe, koka gröt, spana på kartan vart vi vill cykla den här dagen, långsamt vakna och packa ihop sig, sätta sig på sadeln och rulla iväg, stanna och ta en lunchöl, ett bad i en flod, njuta av vinden och friheten, trampa framåt mil efter mil.. jag saknar det!

Hemma är allt sig likt. Trädgården är vild och otämjd, på jobbet är det lugnt, de flesta har semester. Jag funderar på det där intresset jag hade förr, vad hette det nu igen, jo Klättring.. kanske man skulle prova det igen nån dag, kanske man skulle känna sig mer hemma då, känna ett större värde i hemma-livet.

En liten förändring har ändå skett sen i våras. Röda blixten har fått åka till bilhimlen, och gröna Disa har flyttat in. (Hon är en Citroen Berlingo på 14 vårar) Den stora nackdelen är att jag inte kan leka racerbil längre. Den stora fördelen är att jag snart inte längre behöver mitt hus. :)

En ny bästis

En stooor säng behövs..

Det går vilt till i växthuset

De ovälkomna gästerna fick gå hem

Det där livet igen.

Jo jag undrar ibland vad jag håller på med.
Sitter på ett hotellrum i Israel efter en heldag med öl och god mat, hav, sand mellan tårna, mera öl, sightseeing, och ja, jag är "på jobbet".
Bläddrar i nya Climb med coolaste Hilde på framsidan och ett reportage från drömmarnas Bohuslän.
Njuter av min löneförhöjning och undrar samtidigt hur fan jag ska lyckas ta ut mer semester i höst.
Våren har gått i cykler. Jobb, jobb, jobb. Sen kommer helgen. Då ger jag mig fan på att jag ska leda trad grad 6, kastar mig upp någonstans, onsight eller gamla projekt eller vart som helst. Antingen kommer jag tre steg och firar av igen. Eller så smyger jag uppåt livrädd, hänger i säkringarna, går ner och hämtar upp fler säkringar, bökar och blir arg på mig själv.. och klättrar efter det en helt underbar led i femmaregistret som känns sådär precis lagomt svår och njuter som faan. Jag förstår ju precis vad som krävs. Man kan inte bli bättre när man klättrar varannan helg. Jag vill klättra mer. Men vart är den tiden? och vart är den energin?
När jag bläddrar vidare i Climb så suckar jag över mig själv. PÅ MÅNDAG DRAR VI, jag och Ellen ska ut på äventyr i öst fyra veckor. På nåt sätt måste jag få ner klätterskorna i cykelväskorna, annars dör jag.

NAtti natti.