Lagom svårt

Morgontur runt sjön hemma, vansinnigt vackert.

Satte sprickan i Gylterud på topprep tre gånger i sträck idag, så nästa gång är det dags! Sjukt fin led btw, tekniskt klurig och mentalt lärrig precis sådär som jag älskar. Nu luktar fingrarna lav som di ska, och hängmattan är upphängd hemma i skogsbrynet. Läser "Climbing Anchors" av John Long och fachineras över hur man kan skriva så mycket om så lite. Påsken har gått i trädgårdens tecken, några modiga tomater och gurkor har fått flytta in i sprillans nya växthuset och landen är färdiggrävda. Extra trevligt är det att försäkringsbolaget fixade björken över vedboden, nu ligger den uppsågad i söta små kubbar och boden har nya väggar och nytt tak. Redo för nästa arbetsvecka, med veckoslut på climb in i götlaborg, gött dä! (spagaten, nu djävlar!)

Flickan, hunden och korpen

Familjeterapi, Sulvik

Kvällsljus i Årjäng

Veden blev less på att jag ignorerade den, och hittade hem till vedboden helt på egen hand.

Lite uppdateringar, mest för mig själv. :)

Efter återbud om bakfylla och tidsbrist åkte jag själv till Sulvik igår med vovven.
Cloggade i linne och njöt av värmen.
Det var läänge sen jag cloggade, jag hade svårt att lita på systemet, drog upp jumarn och satte mig efter varje move för att känna mig trygg. Körde ett backup-rep med dubbelt halvslag i karbin, det var smidigt att ha två rep när jag bytte mellan grigri och jumar. Skulle dock hellre ha en trango cinch och slippa vassa taggar mot mitt kära rep. Önskelistan växer..
Hängde på leden Familjeterapi, nästan torrt och superfint. Korpen flög runt och skrålade ( hoppas få se deras ungar senare i vår) och Loka lekte i träsket nedanför klippan. Fin dag!

Lite klättring i Årjäng hanns med tidigare i veckan, ledde trad och kände mig lycklig och livrädd.

Lynnie Diamond är fortfarande dyblöt, kände lite på movsen, hade svårast för starten vilket ju är positivt, pillade loss en liten diamantsten som satt löst och fick ett något bättre fotsteg i det känsliga högre upp. Slutet är enkelt. It´s all in your head..
I huvudet samsas den stora frågan Varför? med olika riskscenarion. Jag blir nog aldrig någon tuff high ball-tjej. Kan dock inte släppa leden, den har bitit sig fast i bakhuvudet flera år och känns som en viktig milstolpe i min utveckling som klättrare. Får passa på när vi har finbesök med många crashpads så jag iallafall slipper oroa mig för att hamna på stenblockskanten och bryta fötterna. (För den som undrar så går de första 5 meterna inte att säkra på leden)

Gick instruktörskurs (inomhus) i lördags, kändes riktigt bra. Fick flera bra metodik-tips och bra genomgångar av ansvarsfrågor, försäkringar osv. Nu gäller bara att träna vidare så jag klarar examinationen i höst.

Ikväll har jag hand om barn och ungdomsgrupperna, tänkte att de ska få klättra ute för första gången. Jag var och kikade på falleberget på lunchen, ganska blött, men ändå någorlunda OK. Får se om de blir avskräckta eller klätterbitna på riktigt. Synd att vi har så få lätta barnleder runt Arvika.

Solsken i fjällen

YEAH!!!

Årets sylträff med Girls Get Higher bjöd på 5 dagar solsken!

Fina Annika lånade ut sin hund Simba som drog runt mig över de snötäckta vidderna. Som ett surrealistiskt månlandskap, vi kämpade oss fram i vinden för att sen flyga nerför backarna. Jag, Simba och Kristina skidade till Gåsenstugan, och sen tillbaka på sydsidan dagen därpå. Ren njutning för kropp och själ. Fjällvind i lungorna som ger energi, solsken som ger lycka, snö som ger en känsla av oövervinnerlighet och drömmar.

På lördagen var jag med på workshops i stegjärn och isyx-teknik och grunderna i glaciärvandring. Anna Malou gjorde sitt bästa för att lära oss en tredagarskurs på några timmar, och lyckades med att inspirera till nya drömmar om toppturer i Norge och alperna. Tack Malou för en superbra dag!

Jag tror alla 30 brudarna åkte hem med nya fräknar och ett solskensleende på läpparna. Nu närmar sig våren med stormsteg, på onsdag blir årets första press på Lynnie Diamond :))

Fan vad livet är gött!

Vårkänslor

Det liksom pirrar i hela kroppen, när man vaknar på morgonen av att solen lyser in genom fönstret.
Idag hade jag min utomhuspremiär för i år. Startade med samma led som jag avslutade med i fjol, Vägga i Årjäng. Mest för att det var den som först kom fram i solskenet.
Visst, jag var rädd. Livrädd, men ändå med en liten distans till det, som att jag kunde klappa den rädda Moa på huvudet och säga Såja, det finns ju ingenting att vara rädd för, klättra nu bara lilla vän. Upp kom jag, och sen satt det där, det där leendet som var helt hopplöst att sudda bort. Det där leendet som bekräftar för mig att klättring gör mig lycklig. Att våren faktiskt är här, även om vinden blåser kallt över årjängssjön och fingrar och tår känns som isbitar.
Nästa vecka bär det av till sylarna för skidåkning och vinterklättring, men sen, när jag kommer hem igen, då Moder Jord vill jag ha Klippklättring för hela slanten, ingen mer snö, bara sol, sol och torr klippa.
Det kändes fint att börja där jag slutade i höstas. I år ska jag bli så djävla grymt bra på att klättra, och jag ska klättra så sjukt mycket! och bara tanken på att snart, snart kommer Lynnie Diamond att torka, gör att leendet bryter ut igen, ett vanvettsleende av Lycka, av Längtan, av Liv.

Räddning och träning

Kamraträddningsträff i Tanto, Stockholm med Girls Get Higher, tränar hissar. Satan vad tungt! Med en 5:1 hiss med Petzl mini traxion lyckades jag till sist få upp min vid det laget halvt ihjälfrusna kompis. Frågan är nu om man ska införskaffa en traxion och släpa med den på selen alla långturer.. Eller om man ska räkna med att vid en riktig nödsituation så blir man sjukt mycket starkare. Det här känns oavsett som något jag borde träna mer på. Hoppas på ett träningspass på söndag på Ställverket.

Min packning för Stockholmsresan.. vadå? Brukar inte alla ha med liggunderlag, thermos, täckbyxor och pannlampa när de ska till storstan?

Kikade på K2, gillar skarpt strukturväggen! Funderar över hur grym man skulle bli om man hade tillgång till en sån här hall hela vintern.. En eloge till ledbyggarna, både jag och David kom efter varje ny led ner med ett leende på läpparna och ett - Ja, den var också fin! Nästan nästan som att klättra ute, med fin friktion i layback. Tack David för sällskapet, och tack Anna och David för den supergoda middagen efteråt!

Loka hälsade också på en kompis, Jacko. Vårsolen lyste och ingav hopp om framtiden.

Val av liv

Det svåraste i livet tycker jag är att välja vilket liv man vill leva. I helgen var jag med Sara upp till Orsa för att hjälpa till med deras draghundar. En dag vid Grönklitt med turistkörning, och en dag då jag och Sara själva tog med ett spann på tur runt sjön. En så otroligt fin dag, trots kylan.

Ibland längtar jag norrut. Tänker mig en liten gård utanför Östersund. Ett eget spann med hundar, fjällen inpå husknuten och en lugn atmosfär.

Ibland längtar jag söderut. Längre klättersäsong, kanske en B&B på Sardinien.

Återkommer alltid till att jag vill ha allt. Jag klarar inte att välja. Därför vill jag bo kvar i Arvika. Okej avstånd till Göteborg & Bohuslän, Nissedal, Jotunheimen, Jämtlandsfjällen och familjen utanför Uppsala. Långt från allt, men inte omöjligt långt.

Jag önskar att min tid räckte till att satsa helhjärtat på allt. Jag önskar att jag någon gång fick bli nöjd över vad jag gjort. Men då måste jag välja bort något annat, och det vill jag inte. Kanske borde jag istället sikta på acceptans. Att acceptera mitt spretiga jag. Sikta på att träna hunden, klättra i bergen, dra igång keramikateljé, hålla kurser, bygga växthus, odla tomater, jobba som servicetekniker, åka skidor, sova ute, köra hundspann, äta pannkakor med mina kära, filosofera över en kanna te, förlora mig själv i en bra bok, vandra i skogen, hugga ved, elda, skotta snö, köpa en till hund, cykla långt, resa, klättra ännu mera och aldrig glömma att berätta för mina nära att jag tycker om dom så himla mycket, precis som dom är. Och sen acceptera att jag inte kommer hinna allt, eller ens hälften.

Ge honom ett par år så...

Observera den optimalt utspridda sloper-högern
Han kör öppen crimp med vänster hand. För det är ju i den man vill vara stark.
Heelhooken läggs naturligt i nackhöjd(!) och tungan är med och styr.
Förstå vad mycket han kommer krossa i fontan när vi åker ner. wohoo

Liv och död

den döde.

de levande.

en egen kyrkogård

saknad.

R.I.P Festis M8

Åkte till Finnskogen1 då ryktet sa att där fanns bra förhållande och långväga resenärer. Dumt nog dribblade jag bort de långväga resenärerna med felaktig vägbeskrivning. sorry.

De bra förhållandena stämde bara delvis. Förra värmeböljan hade tagit hårt på isen som istället för utmärkta förhållande endast visade upp bra sådana.
Markus hade siktet inställt på en snabb repetition av Martin Juranders nya Festis M8. Besviket fick vi inse att den viktiga istappen och avslutande isgardin var nästan helt borta. Vi toppade lite på den, men det kändes långt borta.

Markus

Observera den tunna start-istappen på Festis

Fick nyligen ett tips av Stefan
Det gällde de häftiga greppen från www.iceholdz.com. De fungerar som någon form av geléfyllda grepp som man kan svinga yxorna i. Hur coolt som helst. Jag måste fråga om inte Karlstad Klätterklubb eller Jösse Klättersällskap kan köpa in dessa.

Greppen återkommer till viss del i följande halvpsykadeliska youtube-klipp.

This is the year

2011 vill jag:
1. Bli certifierad klippklätterinstruktör och börja hålla helgkurser.
2. Cykla i 6 veckor, förhoppningsvis i Ryssland.
3. Klättra! Siktar på långhelg Mongejura, en vecka på Sardinien och mycket bohusklättring. Nyturer i Gylterud och mycket aid när vårsolen börjar lysa.
4. Köra hundspann en vecka.
5. Njuta av vinterfjällen.
6. Installera en vedkamin i keramikateljén.
7. Få in 3 st drejskivor till i ateljén och börja hålla keramik-kurser.
8. Ta det lugnt tillsammans med mina underbara familjer och vänner.

Hoppas på att 2011 innehåller dubbelt så många dagar som 2010.

Fått gjort under 2010:
1. Satsat på mental träning inom klättringen.
2. Hittat tillbaka till mig själv och mina allra finaste vänner.
3. Fått iordning min alldeles egna stuga.
4. Klättrat i Lofoten.
5. Vandrat i Jotunheimen.
6. Klättrat min första 6b+ på Sardinien
7. Funderat mycket över liv och död när flera närstående varit sjuka och / eller dött.
Djävla skitår. Drar ett stort svart streck över det.