I lägereldarnas och sagornas land.

Om du fick välja mellan att aldrig mer sova i en säng, eller aldrig mer sova ute vid en eld, vad skulle du välja då?

Tränar på cruxet på min kära Pepsi, 6b+, Filosofi-väggen i Isili.

Yes! Vi är i paradiset!

-Du borde prova något lite svårare, ta den här, det står ju Moa över hela leden!

Jag tittar skeptiskt upp på den överhängande väggen. Njaa..

Senare på kvällen hänger jag ändå där, -Ta! Hur faan ska jag göra här? Finns ju inga bra grepp!

Under natten försöker jag övertyga mig själv. Det går. Klart det går! Martin berättar att förstabestigningen gjordes av en pepsi-burk. Hopp, hopp!

-Jag tänkte sätta den på första, säger jag morgonen därpå, och försöker få mig själv att tro på det jag säger. Jag pratar tyst med mina muskler. Ingen kallpump, förklarar jag för dom. Bara köra, fokus, koncentrera dig nu, samla dig, som en häst inför ett hinder, samla ihop alla tankar, alla känslor, färga dom i kalksten, som morgonsolen, känn din styrka, den finns ju där! Ett andetag. Jag sluter ögonen. En tanke på övre cruxet som aldrig satt igår kväll. Häng åt vänster, förklarar jag för mig själv. Upp med fötterna, balansera, våga, satsa! En clementin som smakar sol. Händerna badar i kritpåsen. Det är nära nu. Åttan är perfekt. Slingorna hänger redan på plats, hänger ut i luften, viskar åt mig, kom nu, kom!

Jag smyger uppåt, famlar, vart ska jag, hur gjorde jag, hur gör man? Plötsligt är jag förbi cruxet, siktar på juggen, klipper slingan, puh! andas, försöker skaka ur pumpen, ska det gå? Vidare uppåt, kämpar, nära nu, klipper ankaret, WOHOOO!!!

Så svårt att förklara, jag springer upp över kanten, skrattar åt dalen, åt mitt himmelrike, åt min enfaldiga kamp att alltid bli bättre än jag var igår.

Sardinien i mitt hjärta, jag vill aldrig åka någon annanstans. Det vilda, det otämjda, det fria.