den vertikala dansen

Snipp Snapp Snut

2012-02-03T12:06:00.004+01:00

ey eY EY YO!!!!

Lägger ner bloggandet här nu. Ni som vill fortsätta hålla ett öga på mig kan spana på www.expeditionlycka.blogspot.com där det kan hända att jag skriver en rad eller två ibland.

Jag känner inget behov av att skriva av mig längre, mina klätterhelger är lika underbara, men jag finner ingen ro att stanna upp och dokumentera det jag gör. Låter istället livet flyta på, och njuter av min rikedom. Skattkistan rymmer både klätterutrustning, turskidåkningsutrustning inkl draghund, keramikateljé, torpställe med egen trädgård och en underbar familj. På önskelistan just nu står en ny cykel inför sommarens / höstens cykeläventyr. Jag och Ellen siktar nu längre söderut, kanske 200 mil utspritt på sex veckor genom Österrike, Slovakien, Rumänien och Bulgarien.. Längtar efter svarta havet, men längtar allra mest efter långa monotona uppförsbackar i hettan med navid modiri i öronen och utan några mål i sikte.

Jag älskar livet, vi ses därute! Mot nya äventyr!
Kärlek och värme ///Moa

Martas första tälttur (Byamossarna)

Julaftonsfirande med familjen

Fint sommarminne med min bror Piraten och mina älsklingar Ellen & Vilda

Glad Marta på skidtur i solen

Invigning av nya husbilen med Vilda

Glöm inte Jösse julboulder

2011-12-15T21:36:00.006+01:00

En kort notis till intresserade och ointresserade.

På lördag den 17e december klockan 14.00 går Jösse Klättersällskaps årliga tillställning "Jösse Julboulder" av stapeln. Det vore som fint om så många som möjligt ville komma, dricka lite glögg, käka en pepparkaka eller två och klämma på några problem. Hoppas vi ses där. Besök www.josseklatter.se för kontaktuppgifter eller hur man hittar dit.

Tävlingsledningen har också meddelat att "sittstarterna har samma namn som ståstarterna". Vad nu det ska betyda, men det får nog sin förklaring på plats. Väl mött.

En dum artikel

2011-11-17T20:53:00.003+01:00

De hade andra bilder att välja bland, men Expressen gillar tydligen idiotiska ansiktsuttryck. Från söndagsbilagan på fars dag.

A piece of Värmland in Font

2011-11-07T12:54:00.005+01:00

Jag och Alex Ranström åkte till Fontainebleau i början av oktober. Där filmade vi en del av äventyret. Det här är resultatet.

Jag har inte lyckats lägga ut den här på Vimeo eller Youtube. Efter en del besvär verkar Facebook ta emot den. Glöm inte att slå på HD om du tar dig tiden (15 min) att titta. Det blir allt för dålig kvalité annars.

red.anm: Verkar inte som att man kan slå på HD-kvalitet när man kör inbäddat. Prova därför följande LÄNK för en betydligt trevligare upplevelse.

SEMESTER!!!

2011-10-06T19:26:00.004+02:00

http://www.yr.no/sted/Spania/Valencia/Montserrat/langtidsvarsel.html

ser ut som att sommaren ändå inte är slut än :)

17 oktober drar jag, Jennifer och Helena ner till mitt drömlandskap Montserrat (ett oerhört kärt återseende) numera flyger ryanair till barcelona från karlstad :)

min klättermotivation har legat nere länge, känner mig trött av alldeles för mycket jobbande. sitter tex ikväll på hotell nere i borås och längtar efter helg.. och då inte en helg fylld av klättring utan en helg hemma med sovmornar, frukost i sängen, dra ner för fönstret och se på film, grotta ner mig i en bok och på sin höjd baka en kladdkaka.. men jag tänker som så att det är ju ingen vits att tvinga ut sig, bättre då att följa livets vågor uppåt och neråt och se vart man hamnar. livet innehåller så mycket som är fint.

För kännedom

2011-09-18T21:26:00.002+02:00

regn -> depression -> reslust -> bokning

Fontan bokat 9-17 oktober. Ses vi där?

back from the dead

2011-08-28T19:17:00.005+02:00

En blogg är en blogg är en blogg.. men inte om ingen skriver!

Jag och Joanna hade en hel del beslutsångest under torsdagen och fredagen. Yr.no lovade mycket regn, och lite sol, och sen lite mer sol, och sen regn igen.. vart skulle vi åka?
Några timmar före avfärd enades vi om att det faktiskt inte var såå stora regnmoln över bohuslän. och man kan ju alltid aida om det regnar..

..och regna gjorde de. och aidade gjorde vi. :) Jag kände lite på mig att jag skulle gilla Ulorna, det var som att klättra ner i paradiset, lodräta klippväggar och hav. Regnet bildade vattenfall utför klipporna, och jag var så lycklig att jag hoppade jämfota. Så här kommer lite bilder:

på söndagen lyckades vi faktiskt få lite sol mellan regnskurarna, vi hängde vidare i stegarna, denna dag på Björkberget som var en trevlig ny bekantskap.

men men söndag kväll nu igen. dags att packa till nästa helg!

Extreme geocaching

2011-08-08T10:29:00.003+02:00

att komma hem

2011-08-04T19:32:00.004+02:00

Efter fyra veckor på cykelsadeln är det en stor omställning att komma hem och börja jobba igen. Trött och rastlös försöker jag minnas hur jag levde mitt liv före sommaren. Man kunde ju tro att sängen är efterlängtad, men nej, jag längtar tillbaka till tältet, ligga tätt mot Ellen och höra myggorna dunsa i tältduken. Loka nergosad längst ner i sovsäcken. Vakna på morgonen, i lugn och ro dricka morgonkaffe, koka gröt, spana på kartan vart vi vill cykla den här dagen, långsamt vakna och packa ihop sig, sätta sig på sadeln och rulla iväg, stanna och ta en lunchöl, ett bad i en flod, njuta av vinden och friheten, trampa framåt mil efter mil.. jag saknar det!

Hemma är allt sig likt. Trädgården är vild och otämjd, på jobbet är det lugnt, de flesta har semester. Jag funderar på det där intresset jag hade förr, vad hette det nu igen, jo Klättring.. kanske man skulle prova det igen nån dag, kanske man skulle känna sig mer hemma då, känna ett större värde i hemma-livet.

En liten förändring har ändå skett sen i våras. Röda blixten har fått åka till bilhimlen, och gröna Disa har flyttat in. (Hon är en Citroen Berlingo på 14 vårar) Den stora nackdelen är att jag inte kan leka racerbil längre. Den stora fördelen är att jag snart inte längre behöver mitt hus. :)

En ny bästis

En stooor säng behövs..

Det går vilt till i växthuset

De ovälkomna gästerna fick gå hem

Det där livet igen.

2011-06-28T23:08:00.002+02:00

Jo jag undrar ibland vad jag håller på med.
Sitter på ett hotellrum i Israel efter en heldag med öl och god mat, hav, sand mellan tårna, mera öl, sightseeing, och ja, jag är "på jobbet".
Bläddrar i nya Climb med coolaste Hilde på framsidan och ett reportage från drömmarnas Bohuslän.
Njuter av min löneförhöjning och undrar samtidigt hur fan jag ska lyckas ta ut mer semester i höst.
Våren har gått i cykler. Jobb, jobb, jobb. Sen kommer helgen. Då ger jag mig fan på att jag ska leda trad grad 6, kastar mig upp någonstans, onsight eller gamla projekt eller vart som helst. Antingen kommer jag tre steg och firar av igen. Eller så smyger jag uppåt livrädd, hänger i säkringarna, går ner och hämtar upp fler säkringar, bökar och blir arg på mig själv.. och klättrar efter det en helt underbar led i femmaregistret som känns sådär precis lagomt svår och njuter som faan. Jag förstår ju precis vad som krävs. Man kan inte bli bättre när man klättrar varannan helg. Jag vill klättra mer. Men vart är den tiden? och vart är den energin?
När jag bläddrar vidare i Climb så suckar jag över mig själv. PÅ MÅNDAG DRAR VI, jag och Ellen ska ut på äventyr i öst fyra veckor. På nåt sätt måste jag få ner klätterskorna i cykelväskorna, annars dör jag.

NAtti natti.

RCT trainingcamp video

2011-06-13T11:30:00.000+02:00

RCT anordnade träningsläger. Delar av climbingpics-redaktionen var på plats liksom jag själv. Guiden Martin J gjorde ingen besviken genom att visa oss utmärkta problem och beta genom att repetera precis allt. Antingen har han tjuvtränat eller så är han i finfin form. Platserna för dagens träningsläger blev natursköna Gylterud följt av jätteblocket i Mörtnäs.

Vid förra besöket i Gylterud hände detta...

Den här gången gick det bättre. Se video nedan för blandad problemkompott.

Nervös

2011-06-09T14:42:00.004+02:00

Sitter och funderar lite på den där Nervös-känslan.

Jag börjar oftast bli nervös redan när jag bestämt mig, kanske kvällen innan när jag vet att ett ledpress väntar. Svårt att sova, gnisslar tänder. Vaknar och får inte i mig någon frukost. Mår illa. Skitnödig. Ont i magen. Försöker komma på ursäkter. Dålig dag. Fel väder. Fel säkringar.

Varför backar jag inte då? Varför är jag så trotsigt på, varför ger jag mig inte och åker och badar och bara har det bra istället? Eller bara klättrar fina leder på topprep?

Jo, för att jag vet att den där leden, den kommer ligga kvar där i bakhuvudet ända tills jag satt den. Den kommer aldrig ge sig, den kommer hånflina åt mig och åt mina ambitioner resten av mitt liv, den kommer fegförklara mig, peka finger åt mig och aldrig lämna mig ifred.

Så det är bättre att ta ett djupt andetag, och gå upp.

Sen kommer ju den där känslan på toppen, på stand, med utsikten, i solen, men känslan av odödlighet, känslan att ingenting är omöjligt, känslan att mitt liv är så sjukt djävla underbart, att Klättring är det absolut bästa som finns.

Den känslan går inte av för hackor, och är värd all nervositet i hela världen.

Kruxet är ju att även när jag gett mig av uppåt, så kommer mer ofta än sällan det lilla ordet -Ta! och så måste allt göras om igen från början en annan dag när jag känner mig stark..

Hånflinandes på rad i bakhuvudet just nu:
-Bergkirstis Polska, Svaneberget
-Jamspricka nr 2, Skälefjäll
-Sprickleden, Gylterud
-Laybacken, Årjäng

Akta er bara, jag kommer och tar er så snart det slutar spöregna!

Nils-Magne, hard as a rock

2011-06-09T00:08:00.006+02:00

Förra året var jag på jakt efter sten runt Skutberget och Bomstad strax utanför Karlstad. Detta resulterade i fyndet av nejdens brantaste tak. I år startade projekteringen.
Taket är inklämt mellan två andra klippformationer som inbjuder till eliminationer. Det häftigaste vore om man kunde arbeta sig ut genom hela taket utan dessa, men det blir riktigt hårt. Utan någon inovativ beta gissar jag på 8-registret. Mest för att det är så jäkla långt mellan de små skitgreppen/krimparna och man inte har några bra avlastningsmöjligheter med hälkrokar e.dyl.

Jag har gjort ståstarten från slutet på taket som blev "Mantla den här Johan Lovén, 6b"
Jag gjorde också en rolig variant på sittstarten inne i grottan där man använder vänsterväggen. Karlstads (Värmlands?) första problem där lösningen ligger i ett klockrent knälås? Problemet heter "Nils-Magne, hard as a rock". Svårt med grader, men kanske 7a?

En dag i Dye

2011-06-08T23:47:00.002+02:00

Ser fram emot nästa session på Storebror, 7a+/7b. Ett fint problem, vars krux man tror sig passera tidigt, men så är det några djävulska slopers i slutet.

I övrigt blandad kompott för att ha något att länka till från föraren.

Klubbresa till Bohuslän

2011-06-06T18:09:00.004+02:00

Jag tyckte det var en fin idé med en klubbresa till Bohuslän, men vet faktiskt inte vart alla Jösserävar tagit vägen. Inte var de i Bohus iallafall. Tråkigt om klubben är i utdöende tycker jag. Men kanske att den återuppstår i höst, när inomhussäsongen börjar igen. Suck.

På parkeringen till Klättertorpet stod det iallafall 38 bilar på fredagskvällen. Fullt ös, och lika fullt var det tydligen vid klubbstugan. Måste varit nån slags rekord?

Jag åkte ner med en lång ticklist, men fick åka hem med en längre. Jamspricka nr 2 i Skälefjäll är fan inte att leka med! Känner besattheten komma krypande, känner hur det maler i bakhuvudet, hur jag resonerar med mig själv angående kompdagar, solskensdagar, semesterdagar och vad som är viktigt i livet. Är det inte självklart att klättringen är viktigast? Jag vet inte, men jag vet att det är klättringen som håller samman livet, som håller kursen, håller farten, håller ihop hjärtat med själen.

Ikväll kommer jag minnas smaken av havsvatten i Govik. Hettan från klippväggarna i Välseröd. Överflödet av leenden, ostar, oliver, vin, mat, mera mat och öl på kvällen vid torpet med alla underbara människor jag lärt känna senaste åren. Känslan av att toppa ur Järnkaminen, drypandes av svett, men med triumf i blicken. Onsight! Jag kan klättra trad onsight! och det är LYCKA! även om jag vill bli bättre NU och klättra hårdare, och smidigare, och modigare, och.. måste jag verkligen gå till jobbet imorn? ja jag kommer minnas räk och fetaost-pajen på Röe Gård, kommer minnas när snöleoparderna kastade sig över köttbenen på Nordens Ark, kommer minnas hur jag står halvvägs upp på Bergkirstis Polska och bävar för jag har för lite säkringar och de jag har är fel storlek och leden är så fin att man bara vill klättra och klättra och klättra för evigt..

men nu är jag hemma, och det åskar och blåser ute, och vallmon har slagit ut.

Sjöquist tak

2011-06-03T01:18:00.004+02:00

Hur var det nu man gjorde sådana här blogginlägg?
Vi firar första inlägget på lääänge med en videosnutt på senaste tillskottet vid Färjestad boulders.

Välkommen hem David Sjöquist, här får du ett tak signerat Martin "Juret" Jurander.

Vad vill jag egentligen?

2011-05-30T13:14:00.005+02:00

Jag funderar på vad jag ska göra med barngrupperna i höst.

Under ett års tid har de nu klättrat varje måndag. Varannan måndag har jag varit där, busat, skojat, bråkat, peppat, hojtat, skuttat och klättrat på väggarna. Varannan måndag har Daniel haft hand om dem, men nu har han flyttat hem till Stockholm och jag står här själv med alla ungar.

Några av dem fastnade redan första dagen. -Jag ÄLSKAR klättring! deklarerar de, med de där lysande ögonen som jag så intensivt kan identifiera mig med.

Jag klarar inte att säga Nej, det blir ingen klättring i höst, ni får spela fotboll eller nåt istället.
Jag klarar inte att vara med varje måndag, min tid och ork räcker inte till.

Finns det verkligen INGEN där ute som vill leka med dem varannan måndag?
Eller någon annan dag?

Igår var vi på klätterutflykt till Stange (New Font). Jag, 7 ungar, och en drös med föräldrar. Vi klättrade, fikade och pratade klätterteknik med Amadeus på djurparken. Jag var redigt nervös innan, med många tankar i huvudet om skallskador, stämningar och andra dumheter, men det gick över förväntan. Några skrapsår, några tårar, men desto mer skratt och nöjda förstående föräldrar som peppade ungarna upp på blocken högt över sina huvuden. Som Patricia uttryckte sig på vägen hem:
-Vilken bra utflykt Moa, när ska vi åka dit nästa gång?

Själv fick jag klättrat en fin offwidthspricka med inte mycket mer. Annat blir det till helgen, har storslagna planer och längtar till mitt Bohuslän. (och alla andras Bohuslän också förstås)

Lite bilder från gårdagen:

Rutchkanestenen var populär. Undrar vad föräldrarna tycker om byxorna sen ;-)

Fikastenarna också.

Amadeus funderar över livets gåta.

Tänk om man kunde ha en alldeles egen lama.. och en påfågel.. och några getter.. och höns förstås.. och kanske några ankor och duvor.. och och och

Havet.

2011-05-15T21:27:00.005+02:00

Det är något med havet. Något som gör att man känner frid, bara sittandes ensam på en klippa blickandes ut mot horisonten. På kullen kan man dessutom klättra och vandra i vackra bokskogar. I helgen hade vi GGHs fjärde mentala klätterträff. Orkar inte skriva så mycket mer om det, mer än att det var sjukt fint på kullen. Längtar redan tillbaka. (Det tar mindre än 6 timmar att köra ner, nån som vill hänga med?)

Marie leker på Kullamannens Dörr

Klippan och havet..

Loka var också med förstås.

Aidträning på Yosemite, Kullamannens Dörr. Tokfint!

Utanför Kvibille hittade vi en fin klippa också, hade ingen förare med så jag började leda upp en av de självklara fina linjerna men.. kruxet i toppen var 6+.. fick fira av och köra topprep. Hittade leden på sverigeföraren sen. Rekommenderas!

Eggiweggs

En lycklig fullrackad Sofia som nyss testat på tradklättring

Också hann jag med ett besök i Mölle hos Ellens pappa (och Vildas farfar) Här spanas det på segelbåtar från balkongen :)

Tjoflöjt!

Sikta högre

2011-05-09T09:26:00.005+02:00

Årjängs Climb In bjöd på samma fina väder som i Utby.
Jag gav mig på Laybacken, en vacker 20 meter lång grad6-spricka med laybackmoves och små crimpar och steg på nästan vertikalt sva. Det svåraste är pumpen. Vaderna, armarna, fötterna, fingrarna. Efter en omgång på topprep rackade jag på, kände att psyket var med mig och att jag var stark som faan. Starten gick fint, jag smög runt sprickan och fick in hyfsade säkringar. På mittenpartiet började vaderna protestera, jag sköt i blindo in friends i sprickan som nu låg långt till vänster så jag inte såg in, konstaterade att de var kassa när jag gick vidare, och funderade över om det här verkligen var så snällt mot mina vänner nere på backen. Jag menar, att de skulle få forsla in min sargade kropp i ambulansen.. jaja, det var ju nära till vägen iallafall, de skulle inte behöva bära mig så långt. Jag tycker såhär i efterhand att det är lite underligt att jag i de tankarna inte var rädd för smärtan eller döden eller något annat relevant, utan bara kände mig oansvarig som gick på när jag visste att jag var sjukt slut i musklerna och riskerade markfall. Fingrarna ville nu inte längre hålla i greppen. mera krita, håll i nu! Viljestyrka Moa! Du FÅR INTE falla. Jag ställde in överlevnads-mode i hjärnan, försökte förgäves få in en bra säkring, gav upp, gick vidare uppåt till ännu sämre grepp, höll andan, balanserade, försökte ignorera pumpen, försökte beordra kroppen att den fixar det här, att den bara var inbillnings-trött, inbillnings-slut, att det inte fanns några val mer än att fortsätta uppåt. Efter ytterligare någon meter fick jag iallafall in en röd camalot som satt sådär skiiiitbra så man bara vet ända in i ryggmärgen att faran är över. Jag körde vidare uppåt, men tror att jag slappnade av lite för mycket, för plötsligt hängde jag i repet några meter ner. Ett rent fall, totalt oförberedd, och SÅ lycklig över att jag hade fått in den röda camaloten innan.
Jaja, jag firade ner till backen, satte mig ner, funderade över om jag skulle kunna stå upp eller hålla i några fler grepp idag efter den pärsen, glad över att jag vågade gå upp, frustrerad över att jag var så nära toppen och nu skulle behöva göra om alltihop..

Dagen efter ledde jag med topprep som backup, och satte den hela vägen upp utan fall eller häng. Psyket var dock inte med mig, så med några dåliga ursäkter sköt jag fram nästa skarpa försök. Men jag vet att jag kan, jag vet att det går, det är bara att GÖRA. Just Do It. Hur svårt kan det va?

Idag är det måndag, trött som ett as. Elinor kom på besök kl 23 igår kväll, blev inte mycket sovet. Kroppen är stel och mör, jag känner hur musklerna har högljudda diskussioner innanför skinnet, och hoppas de beslutar sig för att bli uthålligare, starkare, mer explosiva och kraftiga, allt på samma gång.

Nästa helg blir det mental klätterträff med GGH på Kullen, tyvärr verkar det bli regnigt, men det ska ändå bli kul att träffa modiga och fega brudar, dricka öl och grilla korv, fallträna på slippriga hällar och gå paraplypromenader vid havet och drömma om kommande projekt.

Säsongen är igång på riktigt, och djävlar i min själ vad jag är lycklig för det! LIVET!

Sol = Lycka

2011-05-01T21:06:00.002+02:00

Jao,
Hemma igen från Climb In i Göteborg. Började klättra lördag lunch, lite smått illamående med prestationsångest, ringrostig och rädd. Efter några repor kändes det klart bättre och idag ledde jag äntligen Spagaten, utan några större bekymmer. Dags att ställa högre krav, så lätt ska det inte gå! (Försökte leda den för 2 år sen, men lyckades då inte lyfta från backen med alla säkringar jag släpade med mig) ;-) braaaaa dag!

I bilen på väg hem kändes livet sådär underbart härligt lyckligt som det bara gör efter en hel helg med klättring i fint väder med goa vänner. Sådär så man sjunger för sig själv och trampar på gasen och skrattar och höjer volymen på stereon och äger hela världen.
Nu längtar jag till Byn och Kraft, men jag får snällt foga mig till samhället och åka ut på mera resejobb i veckan. Hoppas på att få tillfälle att ta ut alla dessa komp-timmar innan november..

Nästa helg är det Climb In i Årjäng, KOM KOM KOM ALLA KLÄTTRARE!!! Som vanligt tältar och festar vi på badplatsen intill klippan. Varmt välkomna!

Lagom svårt

2011-04-25T20:08:00.004+02:00

Morgontur runt sjön hemma, vansinnigt vackert.

Satte sprickan i Gylterud på topprep tre gånger i sträck idag, så nästa gång är det dags! Sjukt fin led btw, tekniskt klurig och mentalt lärrig precis sådär som jag älskar. Nu luktar fingrarna lav som di ska, och hängmattan är upphängd hemma i skogsbrynet. Läser "Climbing Anchors" av John Long och fachineras över hur man kan skriva så mycket om så lite. Påsken har gått i trädgårdens tecken, några modiga tomater och gurkor har fått flytta in i sprillans nya växthuset och landen är färdiggrävda. Extra trevligt är det att försäkringsbolaget fixade björken över vedboden, nu ligger den uppsågad i söta små kubbar och boden har nya väggar och nytt tak. Redo för nästa arbetsvecka, med veckoslut på climb in i götlaborg, gött dä! (spagaten, nu djävlar!)

Flickan, hunden och korpen

2011-04-11T09:49:00.003+02:00

Familjeterapi, Sulvik

Kvällsljus i Årjäng

Veden blev less på att jag ignorerade den, och hittade hem till vedboden helt på egen hand.

Lite uppdateringar, mest för mig själv. :)

Efter återbud om bakfylla och tidsbrist åkte jag själv till Sulvik igår med vovven.
Cloggade i linne och njöt av värmen.
Det var läänge sen jag cloggade, jag hade svårt att lita på systemet, drog upp jumarn och satte mig efter varje move för att känna mig trygg. Körde ett backup-rep med dubbelt halvslag i karbin, det var smidigt att ha två rep när jag bytte mellan grigri och jumar. Skulle dock hellre ha en trango cinch och slippa vassa taggar mot mitt kära rep. Önskelistan växer..
Hängde på leden Familjeterapi, nästan torrt och superfint. Korpen flög runt och skrålade ( hoppas få se deras ungar senare i vår) och Loka lekte i träsket nedanför klippan. Fin dag!

Lite klättring i Årjäng hanns med tidigare i veckan, ledde trad och kände mig lycklig och livrädd.

Lynnie Diamond är fortfarande dyblöt, kände lite på movsen, hade svårast för starten vilket ju är positivt, pillade loss en liten diamantsten som satt löst och fick ett något bättre fotsteg i det känsliga högre upp. Slutet är enkelt. It´s all in your head..
I huvudet samsas den stora frågan Varför? med olika riskscenarion. Jag blir nog aldrig någon tuff high ball-tjej. Kan dock inte släppa leden, den har bitit sig fast i bakhuvudet flera år och känns som en viktig milstolpe i min utveckling som klättrare. Får passa på när vi har finbesök med många crashpads så jag iallafall slipper oroa mig för att hamna på stenblockskanten och bryta fötterna. (För den som undrar så går de första 5 meterna inte att säkra på leden)

Gick instruktörskurs (inomhus) i lördags, kändes riktigt bra. Fick flera bra metodik-tips och bra genomgångar av ansvarsfrågor, försäkringar osv. Nu gäller bara att träna vidare så jag klarar examinationen i höst.

Ikväll har jag hand om barn och ungdomsgrupperna, tänkte att de ska få klättra ute för första gången. Jag var och kikade på falleberget på lunchen, ganska blött, men ändå någorlunda OK. Får se om de blir avskräckta eller klätterbitna på riktigt. Synd att vi har så få lätta barnleder runt Arvika.

Solsken i fjällen

2011-04-04T14:54:00.002+02:00

YEAH!!!

Årets sylträff med Girls Get Higher bjöd på 5 dagar solsken!

Fina Annika lånade ut sin hund Simba som drog runt mig över de snötäckta vidderna. Som ett surrealistiskt månlandskap, vi kämpade oss fram i vinden för att sen flyga nerför backarna. Jag, Simba och Kristina skidade till Gåsenstugan, och sen tillbaka på sydsidan dagen därpå. Ren njutning för kropp och själ. Fjällvind i lungorna som ger energi, solsken som ger lycka, snö som ger en känsla av oövervinnerlighet och drömmar.

På lördagen var jag med på workshops i stegjärn och isyx-teknik och grunderna i glaciärvandring. Anna Malou gjorde sitt bästa för att lära oss en tredagarskurs på några timmar, och lyckades med att inspirera till nya drömmar om toppturer i Norge och alperna. Tack Malou för en superbra dag!

Jag tror alla 30 brudarna åkte hem med nya fräknar och ett solskensleende på läpparna. Nu närmar sig våren med stormsteg, på onsdag blir årets första press på Lynnie Diamond :))

Fan vad livet är gött!

Vårkänslor

2011-03-26T21:16:00.002+01:00

Det liksom pirrar i hela kroppen, när man vaknar på morgonen av att solen lyser in genom fönstret.
Idag hade jag min utomhuspremiär för i år. Startade med samma led som jag avslutade med i fjol, Vägga i Årjäng. Mest för att det var den som först kom fram i solskenet.
Visst, jag var rädd. Livrädd, men ändå med en liten distans till det, som att jag kunde klappa den rädda Moa på huvudet och säga Såja, det finns ju ingenting att vara rädd för, klättra nu bara lilla vän. Upp kom jag, och sen satt det där, det där leendet som var helt hopplöst att sudda bort. Det där leendet som bekräftar för mig att klättring gör mig lycklig. Att våren faktiskt är här, även om vinden blåser kallt över årjängssjön och fingrar och tår känns som isbitar.
Nästa vecka bär det av till sylarna för skidåkning och vinterklättring, men sen, när jag kommer hem igen, då Moder Jord vill jag ha Klippklättring för hela slanten, ingen mer snö, bara sol, sol och torr klippa.
Det kändes fint att börja där jag slutade i höstas. I år ska jag bli så djävla grymt bra på att klättra, och jag ska klättra så sjukt mycket! och bara tanken på att snart, snart kommer Lynnie Diamond att torka, gör att leendet bryter ut igen, ett vanvettsleende av Lycka, av Längtan, av Liv.

Räddning och träning

2011-03-08T08:02:00.004+01:00

Kamraträddningsträff i Tanto, Stockholm med Girls Get Higher, tränar hissar. Satan vad tungt! Med en 5:1 hiss med Petzl mini traxion lyckades jag till sist få upp min vid det laget halvt ihjälfrusna kompis. Frågan är nu om man ska införskaffa en traxion och släpa med den på selen alla långturer.. Eller om man ska räkna med att vid en riktig nödsituation så blir man sjukt mycket starkare. Det här känns oavsett som något jag borde träna mer på. Hoppas på ett träningspass på söndag på Ställverket.

Min packning för Stockholmsresan.. vadå? Brukar inte alla ha med liggunderlag, thermos, täckbyxor och pannlampa när de ska till storstan?

Kikade på K2, gillar skarpt strukturväggen! Funderar över hur grym man skulle bli om man hade tillgång till en sån här hall hela vintern.. En eloge till ledbyggarna, både jag och David kom efter varje ny led ner med ett leende på läpparna och ett - Ja, den var också fin! Nästan nästan som att klättra ute, med fin friktion i layback. Tack David för sällskapet, och tack Anna och David för den supergoda middagen efteråt!

Loka hälsade också på en kompis, Jacko. Vårsolen lyste och ingav hopp om framtiden.

Val av liv

2011-02-14T10:36:00.003+01:00

Det svåraste i livet tycker jag är att välja vilket liv man vill leva. I helgen var jag med Sara upp till Orsa för att hjälpa till med deras draghundar. En dag vid Grönklitt med turistkörning, och en dag då jag och Sara själva tog med ett spann på tur runt sjön. En så otroligt fin dag, trots kylan.

Ibland längtar jag norrut. Tänker mig en liten gård utanför Östersund. Ett eget spann med hundar, fjällen inpå husknuten och en lugn atmosfär.

Ibland längtar jag söderut. Längre klättersäsong, kanske en B&B på Sardinien.

Återkommer alltid till att jag vill ha allt. Jag klarar inte att välja. Därför vill jag bo kvar i Arvika. Okej avstånd till Göteborg & Bohuslän, Nissedal, Jotunheimen, Jämtlandsfjällen och familjen utanför Uppsala. Långt från allt, men inte omöjligt långt.

Jag önskar att min tid räckte till att satsa helhjärtat på allt. Jag önskar att jag någon gång fick bli nöjd över vad jag gjort. Men då måste jag välja bort något annat, och det vill jag inte. Kanske borde jag istället sikta på acceptans. Att acceptera mitt spretiga jag. Sikta på att träna hunden, klättra i bergen, dra igång keramikateljé, hålla kurser, bygga växthus, odla tomater, jobba som servicetekniker, åka skidor, sova ute, köra hundspann, äta pannkakor med mina kära, filosofera över en kanna te, förlora mig själv i en bra bok, vandra i skogen, hugga ved, elda, skotta snö, köpa en till hund, cykla långt, resa, klättra ännu mera och aldrig glömma att berätta för mina nära att jag tycker om dom så himla mycket, precis som dom är. Och sen acceptera att jag inte kommer hinna allt, eller ens hälften.

Ge honom ett par år så...

2011-02-10T08:14:00.002+01:00

Observera den optimalt utspridda sloper-högern
Han kör öppen crimp med vänster hand. För det är ju i den man vill vara stark.
Heelhooken läggs naturligt i nackhöjd(!) och tungan är med och styr.
Förstå vad mycket han kommer krossa i fontan när vi åker ner. wohoo

Liv och död

2011-01-30T19:12:00.002+01:00

den döde.

de levande.

en egen kyrkogård

saknad.

R.I.P Festis M8

2011-01-27T17:20:00.002+01:00

Åkte till Finnskogen1 då ryktet sa att där fanns bra förhållande och långväga resenärer. Dumt nog dribblade jag bort de långväga resenärerna med felaktig vägbeskrivning. sorry.

De bra förhållandena stämde bara delvis. Förra värmeböljan hade tagit hårt på isen som istället för utmärkta förhållande endast visade upp bra sådana.
Markus hade siktet inställt på en snabb repetition av Martin Juranders nya Festis M8. Besviket fick vi inse att den viktiga istappen och avslutande isgardin var nästan helt borta. Vi toppade lite på den, men det kändes långt borta.

Markus

Observera den tunna start-istappen på Festis

Fick nyligen ett tips av Stefan
Det gällde de häftiga greppen från www.iceholdz.com. De fungerar som någon form av geléfyllda grepp som man kan svinga yxorna i. Hur coolt som helst. Jag måste fråga om inte Karlstad Klätterklubb eller Jösse Klättersällskap kan köpa in dessa.

Greppen återkommer till viss del i följande halvpsykadeliska youtube-klipp.

This is the year

2011-01-05T10:06:00.004+01:00

2011 vill jag:
1. Bli certifierad klippklätterinstruktör och börja hålla helgkurser.
2. Cykla i 6 veckor, förhoppningsvis i Ryssland.
3. Klättra! Siktar på långhelg Mongejura, en vecka på Sardinien och mycket bohusklättring. Nyturer i Gylterud och mycket aid när vårsolen börjar lysa.
4. Köra hundspann en vecka.
5. Njuta av vinterfjällen.
6. Installera en vedkamin i keramikateljén.
7. Få in 3 st drejskivor till i ateljén och börja hålla keramik-kurser.
8. Ta det lugnt tillsammans med mina underbara familjer och vänner.

Hoppas på att 2011 innehåller dubbelt så många dagar som 2010.

Fått gjort under 2010:
1. Satsat på mental träning inom klättringen.
2. Hittat tillbaka till mig själv och mina allra finaste vänner.
3. Fått iordning min alldeles egna stuga.
4. Klättrat i Lofoten.
5. Vandrat i Jotunheimen.
6. Klättrat min första 6b+ på Sardinien
7. Funderat mycket över liv och död när flera närstående varit sjuka och / eller dött.
Djävla skitår. Drar ett stort svart streck över det.

Israpport #3 Värmland

2010-12-22T16:45:00.000+01:00

Var ute vid isen i Östanås för en dryg vecka sedan.
Betyget blir "klent, men till viss del klätterbart". Tappen (8-10m?) där jag själv är i bild är tillräckligt stabil för stegjärn och yxor och tjock nog för skruvar. Resten av fältet består mest av "korvig" is och tunna tappar. Se bilder. Vet inte hur mycket mer det kommer bygga heller. Det var tämligen fruset när jag var där. Hojta till om du åker dit, så åker jag med. Har jag tur har jag fått mina nya skor då.
Hittade även några nya boulderproblem som jag ska ge mig på till våren.

Herman fyllde ett år förra veckan. Han fick lite klättergrepp i födelsedagspresent. Han älskar sin lilla vägg och måste dit varje gång vi är i rummet. Detta bådar gott :)

Som avslutning måste jag påminna alla intresserade om att Jösse Klättersällskap återigen kommer genomföra Jösse Julboulder. Annandagen klockan 15 är det som du ska befinna dig i Ställverket, Arvika, Värmland. Glögg, pepparkakor och en uppsättning boulderproblem finnes.

Till er alla...
God Jul och Gott Nytt År

Expedition Lycka

2010-12-22T14:45:00.003+01:00

Jag tänker för mycket.
Jag presterar för lite.
Det är dags att ändra på det.
Om 95 % av alla tankar vi har är samma tankar som vi tänkte igår, borde vi då inte istället lägga vår energi på att förverkliga de 5 % tankar som är nya?

Expedition Lycka
Expedition Lycka
Expedition Lycka

Israpport #2 Värmland

2010-11-29T10:20:00.005+01:00

Var ute med Stefan och provhögg lite igår. Isen vid Kil var målet.
De långa skruvarna gick i berget, men det fanns en hel del is att ta av. Märkligt att det ser så bra ut redan i November. Rapport från Östanås kanske kommer längre fram.

oj

2010-11-04T15:10:00.002+01:00

http://www.flickr.com/photos/kapturer/3936857757/sizes/l/in/photostream/

Var det nån som sökte vägg att träna pump / uthållighet?

I lägereldarnas och sagornas land.

2010-10-30T22:38:00.003+02:00

Om du fick välja mellan att aldrig mer sova i en säng, eller aldrig mer sova ute vid en eld, vad skulle du välja då?

Tränar på cruxet på min kära Pepsi, 6b+, Filosofi-väggen i Isili.

Yes! Vi är i paradiset!

-Du borde prova något lite svårare, ta den här, det står ju Moa över hela leden!

Jag tittar skeptiskt upp på den överhängande väggen. Njaa..

Senare på kvällen hänger jag ändå där, -Ta! Hur faan ska jag göra här? Finns ju inga bra grepp!

Under natten försöker jag övertyga mig själv. Det går. Klart det går! Martin berättar att förstabestigningen gjordes av en pepsi-burk. Hopp, hopp!

-Jag tänkte sätta den på första, säger jag morgonen därpå, och försöker få mig själv att tro på det jag säger. Jag pratar tyst med mina muskler. Ingen kallpump, förklarar jag för dom. Bara köra, fokus, koncentrera dig nu, samla dig, som en häst inför ett hinder, samla ihop alla tankar, alla känslor, färga dom i kalksten, som morgonsolen, känn din styrka, den finns ju där! Ett andetag. Jag sluter ögonen. En tanke på övre cruxet som aldrig satt igår kväll. Häng åt vänster, förklarar jag för mig själv. Upp med fötterna, balansera, våga, satsa! En clementin som smakar sol. Händerna badar i kritpåsen. Det är nära nu. Åttan är perfekt. Slingorna hänger redan på plats, hänger ut i luften, viskar åt mig, kom nu, kom!

Jag smyger uppåt, famlar, vart ska jag, hur gjorde jag, hur gör man? Plötsligt är jag förbi cruxet, siktar på juggen, klipper slingan, puh! andas, försöker skaka ur pumpen, ska det gå? Vidare uppåt, kämpar, nära nu, klipper ankaret, WOHOOO!!!

Så svårt att förklara, jag springer upp över kanten, skrattar åt dalen, åt mitt himmelrike, åt min enfaldiga kamp att alltid bli bättre än jag var igår.

Sardinien i mitt hjärta, jag vill aldrig åka någon annanstans. Det vilda, det otämjda, det fria.

Climb-out 2

2010-10-18T16:12:00.000+02:00

En behövligt värmande sol

värmländskt aidrack, klyvyxa, skiftnyckel, borrbult och en ny batteri-dewalt

Kompletterar Vägga, 6a med ytterligare en bult till allmänhetens jubel.

Vägga, 6a, med den nya bulten

Jonne

Loka & co

Moa testar popoppitopp, 8

Lotta

Viggo

Martin på Popoppitopp, 8. Skickade på andra dagen. En fail kanske kommer på video. Missade även Johns lyckade bestigning dag 1. Stabila de där två.

Obligatoriska korvgrillarbrasan

Pär och Elias

Karlstad Klätterklubb var också närvarande. I form av Johan.

Climb Out Årjäng

2010-10-18T09:51:00.006+02:00

Superfly bet ifrån. Supersvår superlinje.

John på finaste Sensor.

Det blir inte bättre än såhär.

Sol. Kyla. Eld. Måne.

En lätt liten sak var fortfarande lika svår, men jag är glad ändå.

Tack till världen för helger som denna!

Vad blir det??

2010-10-12T17:24:00.008+02:00

För 8 dagar sen tog jag bort gipset. Jag trodde att jag skulle vara på banan efter några dagar på balansbräda.
Men... Det var ingen som sa till mig att man inte kommer kunna stå på eländet och därtill vara stel som en stock. Jag hoppar därför fortfarande runt som en stelbensopererad mormor, förföljd av bitterhet och mina hatobjekt krycka 1 och 2.

Jag hade hoppats få en del klättrat i oktober, men det ser inte speciellt ljust ut.
Jösse Klättersällskap anordnar Climb-out vid Årjängsberget till helgen (16-17/10). Hoppas att sjukgymnasten utför något magiskt imorgon, så jag kan åka dit och få något presterat. Annars känns det som att jag får hoppas på vintersäsongen. Tur att det finns inspiration för sådant på tuben. Ueli är en frän jävel.

ooooh, en sak till. Jag har ett par paddor från Alpkit. Jag köpte dessa då de var löjligt billiga och någon i fontan pratade gott om dem. Jag tycker de är toppen och just nu reas de ut med rejäl rabatt. Mina kom på posten inom en vecka och frakten var någon enstaka hundralapp. Besök http://www.alpkit.com/bouldering/offer_a/ för att förgylla boulderhösten.

Uppvärmning inför Sardinernas land

2010-10-11T08:09:00.005+02:00

På stand i solskenet.

Crack 7+. En så klockren linje, ett så omöjligt crux.

Finaste höstdagen på simonsberget.

Min egen oas i värmlandsskogen.

Höstljus på min stuga.

Jag är lite trött på att berätta. Trött på mig själv, på mina försök att hävda mig. Kanske mest för att det gör att jag sätter lite extra press på mig själv att prestera. Men är det inte därför jag skriver? Hmm. Kanske allt bara är som det ska.

Hösten är här på riktigt. Sticket är otroligt. Färgerna gör mig berusad. Syret i luften får mig att må så himla bra.

Helgen bjöd på mental träning vid simonsberget och bistaberget. Klättringen flöt, kändes naturlig. Fallträning, ledträning, prat om mål och visualisering har stärkt mig. Det känns som en nystart. Ledde en 6a+ på bistaberget utan häng med kalkstensliknande klippkvalité och tänkte att såhär, precis såhär ska jag klättra på Sardinien. Nya mål är satta, gamla är utvärderade. Men bäst var att träffa "gänget". Det finns ingenting som är så inspirerande som att kämpa, var och en för sig, åt samma håll, med samma engagemang.

Nedräkning till Sardinien: 12 dagar kvar.

Höstljus

2010-09-28T07:43:00.004+02:00

Nytt projekt för hösten. En lätt liten sak.

Börjar bli dags att fara hemåt över skogen.

Höstljus i Årjäng

Vakthunden

Fin kväll igår vid Årjängsberget.
I morse skrapade jag rutorna för första gången i år.

Moa

2010-09-24T15:20:00.004+02:00

Senaste dagarna har jag skrivit lappar. Jag försöker formulera för mig själv vad som är viktigt. Sen försöker jag bestämma vad som är mest viktigt. Sen försöker jag få ihop verkligheten till något greppbart, och misslyckas gång på gång.

Högt upp på listan hamnar alltid samma saker.
-Loka. Ett litet liv vars lycka och olycka ligger helt i mina händer.
-Klättring. Men varför är jag så trött i kroppen, och varför spöregnar det nu när det äntligen är fredag?
-Jobbet. Kanske inte viktigt för mänsklighetens framtid, men viktigt för att få in pengar på kontot.
-Torpet. Jag vill få allt iordning, men inser att varje projekt bara är början på ett nytt.
-Människor. Ni som står mig nära, ni står högt upp på min lista. Jag vill träffas, umgås, hjälpa till i knepigheter, diskutera livet och döden, leka och kramas.
-Moder Jord. Eller hur man nu ska uttrycka sig. En känsla av nuet, det kan vara en fullmåne, en skalbagge, en älgkalv, en vattendroppe från ett granbarr, dimma över dammen i Åmot, något som får mig att stanna till en sekund.
-Äventyr. Jag vill vara ute på hal is, jag vill att det ska vara lite svårt, jag vill att utgången ska vara lite osäker.
-Kreativt skapande. Keramik, textilt hantverk, teckna, måla och skriva. En punkt som alltid puttas ner av de övriga på listan, men ändå ligger med i bakhuvudet.

De här punkterna gör mig till Moa. Allt annat kan egentligen bara skalas av.

Så vem är du? Är du vad du gör, eller är du vad du vill göra?

Lite som att komma hem

2010-09-21T11:07:00.007+02:00

När jag svänger in vid konsum i Brodalen förundras jag över hur hemma det känns. Det har blivit några bohus-turer i år, och en känsla av mixat lugn och pirr sveper över mig när jag spanar över fälten mot Häller i kvällssolen. På klättertorpet är det tomt. Jag inkvarterar mig i ladan och sjunker ner i soffan med boken "Climbing for instructors".

Den här gången ska jag nämligen inte klättra, utan försöka lära ut hur man lägger säkringar och bygger standplats utan att ramla ner och dö.

Kort sagt så gick kursen över förväntan. Ingen ramlade ner och dog. Alla verkade glada och nöjda, inklusive mig själv. Lite träningsvärk lyckades jag t.om. få efter allt repklättrande upp och ner för att titta, rycka, peka och visa hur man kan göra.

Min förkylning verkar inte ha för avsikt att gå över och att-göra-listan bara växer. Time-out?

Slut på ursäkter

2010-09-17T10:39:00.001+02:00

Livet handlar om 10% tillfällen och 90% hur du reagerar på dessa tillfällen. Denna inspirationskälla vet vad han pratar om.

*hoppar bort till greppbrädan och initierar ett träningsprogram*

37 meters dyno

2010-09-15T23:06:00.003+02:00

Det är tråååååkigt att vara handikappad. Hälften kvar av gipsfängelset och permission först i början av oktober. Sen rehab på det. suck...

Brohopp är dock lite roligt, så det åkte jag och några till iväg på nyligen. Alex imponerade genom att dra en 37 meters dyno. haha, se video.

Regn Mot Sola, Sola Via Lara

2010-09-06T09:56:00.005+02:00

---

Idag är det måndag igen. Det känns lite overkligt. Jag är inte säker på att jag vill gå tillbaka till det livet jag levde. Jag är inte säker på att jag vill gå till jobbet. Jag skulle kanske hellre sälja huset, köpa en minibuss och åka tillbaka till helgens destination, Nissedal.

---

Anna kom på torsdagskvällen från Stockholm och vi satte kurs mot Nissedal i mörkret.

---

Fredag.

---

Vi vaknar taggade som faan med utsikt över Haegefjell. Det var dags för Mot Sola.

Vi traverserar ut över svat och startar på tredje repan. Lite blött, inte så farligt. Fjärde repan (fast våran andra) bjuder på fin klättring runt flak som inte riktigt känns pålitliga. Nästa repa är gudomlig. Spricka över till spricka upp i kamin upp på ett vackert sva översållat med smala spricklinjer som över går i en grov offwidth där det största problemet är att inte fastna med fötterna. Njutning. Anna går på upp på nästa repa med bra fart.

---

Ibland blir det dock inte riktigt som man tänkt sig. På stand känner jag stänken mot ansiktet. Vad nu? Det ska vara fint väder idag, det har vi ju läst på nätet? Stänken blir fler. Jag spanar ut över himlen. Mörka moln så långt man ser. Jag försöker avlasta knäna, sen fötterna, sen knäna. Jag lyckas böka fram min jacka ur ryggsäcken. Tre ryck i repet betyder säkring klar. Jag klättrar varsamt uppåt i regnet med säkringsjackan på mig. Uppe på nästa stand har vi öråd. Hur vill vi göra? Jag fryser fortfarande Känner mig trött. Längtar efter min sovsäck nere i tältet. Ovanför rinner det vatten över kruxrepan. Ovanför den ryktas om en taskigt säkrad lite känslig travers. Jag vill upp. Nej jag vill ner. Nej jag vill upp. Vi beslutar oss för att fira av. Snart vräker regnet ner, och det känns på något vis bra, att vi tog rätt beslut. Och ja, sovsäcken var precis så skön som jag trodde när vi kom ner till tältet igen några timmar senare.

---

Lördag.

---

Stor gul sol. Klarblå himmel.

---

Vissa berg känns det som att Gud gjorde specifikt till klättrarna. Hon skulpterade varsamt fram en något slopad jugge, mätte upp det perfekta avståndet, rev upp en spricka som precis rymmer fingerspetsarna, tryckte till en liten list i knähöjd och log lite hemlighetsfullt.

---

När man klättrar Via Lara är det lätt att känna sig lite smått religiös. Vi valde att klättra den löpande, något nytt för oss båda. Hur långt rep ska vi ha? Kanske såhär? Trial and error. Ganska snart flyter det dock på. Jag går på över svat och ser när jag spanar neråt att Anna följer efter. "Håll dig på replängds avstånd" tänker jag och ler åt minnet av min barndomsidol Ronja.

---

Klättringen är lätt, det flyter på, in med en bombersäkring ibland, men mest bara klättring. Så ser vi österrikarna, de springer uppför väggen under oss, jag skärper blicken, inget rep? Snart är de ikapp och förbi, med maniska leenden från öra till öra. Jag ryser lite och har svårt att bestämma mig. Är de oansvariga helt från vettet? Eller är jag bara lite avundsjuk och skulle egentligen vilja göra samma sak?

---

Alldeles för tidigt är vi uppe på toppen. Två timmar och tre standplatser, varav sista stand var nästan uppe. Jag önskar att berget varit 1000 meter högre. Efter den långa promenaden ner sätter vi oss vid bilen och äter. Då kommer österrikarna igen, springer förbi oss med klätterskorna hängandes på ryggsäcken. Mot berget. De skrattar högt åt sig själva, och verkar sikta på ett nytt hastighetsrekord i kvällssolen.

---

Livet kan vara så bra ibland. Så ofantligt bra, så man vill bara att det ska fortsätta så i all evighet. Men nu är det dags att åka till jobbet. Dags att drömma om nästa resa, nästa led, nästa projekt.

---

Ett till bittert inlägg

2010-08-23T22:41:00.002+02:00

Ja du Daniel ska vi starta en klubb? Här kommer några namnförslag:
Losers lounge, Höststickets förlorade bröder, fotfolket... som dog ut, rehab kebab eller vad sägs om to boulder or not NOT NOT NOOOOOT to boulder.

Du hade i alla fall äran/turen att decimeras i jakten på en fin send. Jag försökte uppfylla profetiska citat som "kul på hjul" och "skoj på hoj". Misslyckades fatalt och domen blev 6 veckor i vitt fot-fängelse. Någon som vill köpa en billig Suzuki RM 250?

Jag har två greppbrädor i hallen. Om ingen bitter icke-klättrar-klubb så kanske gemensamma distans-styrkepass? Under vilostunderna kan vi dansa enbenta regndanser. INGEN ska få ha roligt i september.

det är missarna man minns

2010-08-23T21:04:00.003+02:00

jag knackade in birdbeaken hela vägen in.
klippte i en stege.
bounce bounce. den håller Moa. bounce bounce.
klippte i den andra stegen, svängde ut från det lilla överhänget. höll andan. jag hängde i luften i litelite metall.
nej Moa, sluta nu, gå ner nu.
ge dig inte! du fixar det här!
hjärtat bultar, jag drar loss lite lav och mossa runt den tunna sömmen. nästa placering?
nej Moa gå ner nu!
jag lyssnar plötsligt på den negativa rösten i mitt huvud, kliver försiktigt neråt i stegarna, flyttar över till den lilla frienden, kliver neråt, neråt, snart står jag nere på hyllan igen och känner mig fånig. skakar på huvudet.
samlar ihop repet. dum du e Moa.
går runt klippan och fäster repet ovanför. fegis.
firar ner över kanten. tönt.
spanar efter placeringar. ser ju bra ut, jag är snabbt nere vid birdbeaken. firar helt ner och gör mig redo att aida upp igen, denna gången med topprep.
det känns tryggt, roligt, lätt att bara kliva uppåt, säkringarna sitter kvar sen sist.
bomber hinner jag tänka. de är bomber. lätt. jag svingar ut i birdbeaken igen med nytt självförtroende. rycker lite i den. den rör sig inte. bounce bounce. den rör sig inte. pustar ut. kliver uppåt i stegarna, funderar på nästa placering. knepigt. kliver upp lite till.
Swooosh!
Jag sitter hängandes i repet och undrar vad som hände. Eller, egentligen vet jag ju vad som hände. Den rippade. det händer alla. placeringar rippar ibland, inget konstigt. spec för mig som är nybörjare och bara testar mig fram. jag hänger precis över hyllan och funderar på hur ont det hade gjort om jag hade haft kvar ledrepet istället för topprepet. 3-4 meters fall ner i en hylla utan förvarning. frienden var ju ikopplad, men ganska långt ner. ajaj tänker jag och tackar den skrämda rösten i mitt huvud. det är okej att misslyckas. så länge som man försöker igen. nästa vecka, då går det bättre.

Semester

2010-08-22T14:32:00.005+02:00

Att ha semester är att skippa precis alla måsten, både de roliga och de tråkiga. Bästa sättet är att fjällvandra. En kombination av att fysiskt trötta ut kroppen samtidigt som du matar den med syre, vacker vild natur, mycket fika och mycket sömn. Jotunheimen i mitt hjärta, jag kommer snart tillbaka!

Meditativ fors

Frukostutsikt

Kvällssol

Storen

Glaciärgrotta

Fin liten boulder

Hermans boulderturné

2010-08-13T13:37:00.003+02:00

Jag är föräldraledig fram till mitten av november med nu 8 månader gamla Herman. Känns rätt ok även om det är en stor omställning. Helt plötsligt måste man sätta någon annan i främsta rummet. Har vi båda behov, så går hans före. Han har inga sociala regler som håller tillbaka. Han skriker tills han får det han vill ha. Så kan inte jag som vuxen göra... eller?

Föräldraskap vs klättring då? Jo, det går även om det blir lite besvärligare. Man får planera mer. I mitt fall pricka in tider mellan mat och sovpass osv. Sedan blir det inga stora och långa utflykter. Jag får hela tiden hålla mig i närheten när skogen och leksakerna blir tråkiga. Därför är sport, trad och is besvärligt. Boulder däremot är enkelt och "snabbt". Förra veckan gjorde jag och junior en liten boulderturné under 2 dagar. Första stopp Avelsbolsstenen, andra stopp Östanås.

Steg två är att lära honom sova i tält. Då jäklar...

Efterlysning: Barnvänliga boulderområden i Sverige och Norge. Ös på bara.

Fuck you Gylterud

2010-08-11T23:55:00.001+02:00

Ett förbannat skitställe är vad det är. "Naturskön klippa... bla bla bla säger föraren". Det borde stå. Det finna lite medioker trad här men i övrigt, SPRING. Ett gigantiskt block placerat i en flod. Vad är det för jävla påhitt? Vem kom på snilleblixten att börja putsa upp problem på eländet. Jo den där Jurander så klart. Må lössen från tusen kameler hemsöka edert könsorgan.

Lockelser som Greetings from Arvika, 7b "Arvikas finaste problem, bla bla bla" har förgiftat mitt sinne. Fint väder hela dagen. Tung högerfot hela vägen till Gylterud. Allt för att få nypa lite i regnluckan. Det är överhängande, men ändå blött(!). Grrr. torka, krita, nypa, torka, krita, nypa. torka, torka, torka. Det går inte. Förbannad.

Mötterudshumor, 7b+. Att vara på läppen 50 ggr och inte göra skiten gör mig så sur att jag har lust att chippa skiten... med pannan.

Supertaket, 7a. herr Jurander, kanske ska den upp ett snäpp? Förstår inte hur ett så bra högerhandsgrepp kan vara så dåligt. Jag är alltså feg, svag OCH dum. Efter att ha landat på uppstickande stenar bredvid paddorna 2 gånger svor jag att aldrig försöka igen utan ett paddhav och en skolklass av spotters. Eller bättre, ett paddhav AV en skolklass. Som stagedive... fast på 10-åringar.

Projekt. Putsade upp areten till vänster om supertaket. Behöver gissningsvis några veckor??? för att torka upp. Sätt dig i eldstaden och jobba rakt upp.

Stigmata, soft 7a. Måste få något i påsen tänkte jag. Öm hud, trötta armar och djungelfuktighet skulle inte få ändra på det. Det sämsta stället Gylterud ville annorlunda. Jag haltade till bilen blöt och allmänt mör. I vattenbruset tycktes Gylterud säga muhahahaha. Jag svor att inte besöka stället på... flera dagar.

Veckans fail bifogas.

Ekvationen frihet.

2010-08-09T21:36:00.003+02:00

Många timmar har jag lagt ner på ekvationen frihet: Äventyr tar tid och kostar pengar. Om jag jobbar får jag pengar men ingen tid. Om jag säger upp mig får jag tid men inga pengar.

Jag tror att lösningen på ekvationen är att aldrig fastna i ekorrhjulet från första början. Jag läser Steph Davis bok och känner hur hela mitt jag slits isär av längtan till bergen. När Loka gnäller på mig att det är dags för kvällspromenad så lägger jag ner boken och ser mig omkring. Vad håller jag på med? Mitt hem ser ut som en soptipp, all min energi går åt till att drömma, klättra, jobba, cykla, plocka blåbär, leka och busa. Jag inser tyst för mig själv att jag aldrig blev vuxen, att jag lyckades skaffa mig ett fast jobb och ett eget hus men tog en genväg där jag nonchalant svepte förbi ansvar, förpliktelser, måsten, borden och bara sa; Jag vill ha ett hus. Ge mig! Jag vill ha ett jobb. Ge mig! Jag följer Loka till dörren där hon tar höga skutt av lycka. Så frågar jag henne, skogspromenad eller cykla till sjön? Sjön, sjön, sjön! hör jag i mitt inre. Loka travar glatt bredvid cykeln i sommarkvällen. Ute på udden släpper jag henne lös. Hon studsar runt i blåbärsriset, det är helt vindstilla. Jag sätter mig ute på en sten och betraktar sländorna som gör ringar på det mörka vattnet. Molnen speglar sig i svart, grått och orange. Är detta frihet? tänker jag för mig själv. Är den i så fall lika mycket värd som friheten på resande fot, som spontanitet, som en förnimmelse av att ha all tid i världen? Frihet en timme en måndagskväll. Loka åker i cykelkorgen hem, vi cyklar nerför backen snabbare än någonsin förr. Jag tänker på Gucci, som så ofta. Jag tänker på när vi åkte skidor nerför backen i vintras och Gucci drog iväg efter grannhundarna. Full fart hade vi i lössnön nere i diket, med skräckblandad förtjusning fick jag stopp på honom precis innan vi var ikapp grannen. Jag tänker att nu är det du och jag Loka, och vi måste fixa det här. Fartvinden ger mig tårar i ögonen. När jag kommer hem så ser hemmet fortfarande ut som en soptipp. Jag ignorerar det, steker ett ägg och sätter mig vid internet. Ekvationen frihet. Jag tänker, att jag nog behöver köpa en sån därn solcellspryl som man kan ladda batterier med inför cyklingen genom ryssland. Jag tänker, att ett par cykelhandskar och ett par cykelskor vore ju fint att ha också. Jag drömmer mig tillbaka till helgen i Stange, till sten, sol och hallon bland sotiga förvridna döda tallar. Martin kämpandes mot gravitation och friktion. Jag kämpandes mot mina inre demoner. Men mest glädje, över dansen, leken, spelet på naturens spelplan. Jag borde aldrig ha åkt hem, bara stannat där i friheten.

Jag kastar ner det tomma kakpaketet till Loka som glatt tuggar sönder det i små små bitar som sprider ut sig över golvet.

En stor sten

2010-08-01T00:48:00.004+02:00

2 mil utanför Arvika mot Grums (Mellan Värmskog och Klässbol). Där ligger den, Avelbolsstenen.
Ensam, stor och präktig.

Är den värd resan dit då?
Både ja och nej.
Det finns faktiskt något för alla här. Kraftigt överhäng för de starka, crimpläskiga highballs för de orädda, enklare svaproblem för nybörjare osv.
Idag har stenen 5(?) problem, men potential finns till 2-3 ggr så mycket.
Bristen på övrig sten drar ner betyget något. Den här jättebumlingen kanske bara är något man besöker om man har vägarna förbi?

För inte så länge sedan besökte David Sjöquist stället i jakt på allehanda sten. Jag misstänker att det är han som putsat upp det som i videon beskrivs som projekt. Högre upp försvann kritmärkena, så frågan är om han/de tog sig upp. Fint problem är det hur som helst.
Till höger på överhängssidan var det likadant. Kritat nedtill men inte upp över kanten. Ogjort?

Jag fyller i dem som nyturer så får de som vet bättre ändra i föraren.

Intervju - Amadeus G. Stange

2010-07-27T15:23:00.002+02:00

Jag hade äran att få träffa Amadeus , en glad liten apa , härom dagen, eftersom vi delar intresset för klättring så tänkte jag att det kunde vara kul med en intervju :

M- Hej Amadeus, kul att du ville ställa upp på en intervju , första frågan lyder:
Vad äter du för att hålla matchvikten och för att kunna prestera bra ?

A- Hej själv , jo jag försöker att äta mycket frukt och grönsaker, men det
slinker ner en del andra godbitar också.

M- Vad är det viktigaste att tänka på för att bli en bra klättrare?

A- Det beror ju på vad du menar med en bra klättrare , men ett första tips jag vill
dela med mig av är att använda fötterna. Ni människoklättrare verkar låsa er i
invanda rörelsemönster, försök att frigöra er, använd fantasin och mycket mer
fötter.

M- Något annat tips?

A- Tja , den här adrenalinjunkietrenden verkar lite negativ tycker jag, försök
att leka mer och rädsla skapar spänningar så försök att slappna av och ha skoj !

M- Tusen tack

A- Tack själv vitnos.

Grad-ironi

2010-07-26T15:18:00.000+02:00

Gradering av leden:

För den som är längre än 185 cm 6a
För den som är kortare än 160 cm 6a+
Om man nyligen har haft eftermiddagsmål 6b
För den som är tyngre än 90 kg 6c
Om man inte känner till typen av klippan 6b+
Om man är van vid klipptypen 5c+
Från fjärran på besök 6b/c
Locals 5a
Om man klättrar för första gången 8a
För posers 4c
För den som tycker om enkla tick 6c+
Om det är varmt 6b
Om det är kallt 6b+
Hög luftfuktighet 7a
Om ditt horiskop är dåligt 6c/7a
Om det finns människor runtomkring som tittar på dig Skall ännu friklättras....

///Snott från en forumtråd på utsidan

Försök 2, Dreamescape

2010-07-24T19:38:00.004+02:00

I lördags tog jag mitt första fall, rejält utpumpad på utsteget till Dreamescape, 6- vid Sveafallen. Jag beordrade mina händer att hålla fast, att ta i, att vi skulle uppåt, men såg samtidigt hur fingrarnas grepp långsamt släppte. En gul camalot under mina fötter tog fallet utan problem. Marksäkringen höll kvar Jennifer någorlunda nere på backen. Jag flög och gungade mjukt ner på flaket fem meter längre ner utan en skråma.

Nästa gång, jag lovar, nästa gång sitter den! (jag vet att jag sa så sist också men alltså, jag menar, nästa gång, då djävlar!)

Onsightade en fin 5+ med lika desperat utsteg, hängde och panikade i överarmsfriktion på kanten medan fötterna förgäves försökte få fäste i den minimala fingerlaybacksprickan innan jag sälade upp över kanten. Adrenalin!

Lördagskvällen avslutades med röj och dans till Hoffmaestro & Chraa på bryggan med efterfest hos Madde på nytomta med eld, kladdkaka och blåbärspaj. Världens bästa Ellen kom upp från Götet, så nu är jag glad fast det regnar ute. Den här veckan ska det fällas träd till tipi, målas i kök och plockas tusentals blåbär.

Grytfestival 2010 da movie

2010-07-24T09:11:00.003+02:00

Martin bjöd in till festival. Uppslutningen var över förväntan.

Jag fick till ett par nyturer i form av "Paparazzigrodmannen", soft 6c? och "tripp, trapp, trull och jätten dumdum", 6b?. Martin etablerade också "Sörens magiska vänster" 7b-7c?
Än en gång blev jag förnedrad av "Greetings from Arvika, 7b" och "Mötterudshumor, 7b+". Kanske nästa gång, men det trodde jag förra gången också. grrr...

Blocket vid Gylterudgrottan har alltså i dagsläget 6 problem. De flesta håller hög till mycket hög klass. Det där med att blocket ligger i en forsande bäck och misslyckade bestigningar kan generera blöta fötter osv ger extra krydda. I området finns mycket mer att etablera. Skynda fynda närboende och långresenärer.

Här kommer filmen.

John vs Jakobsens arete 1-0

2010-07-23T16:08:00.003+02:00

John P gjorde idag vad jag antar är första repetionen av Jakobsens arete 8- i sulvik ,
mycket elegant klättrat ! Who's the man ! Venga !

Grytfestival 2010

2010-07-22T09:28:00.002+02:00

En supergrytfestival, många besökare , stökigt och lite gruffigt ! Tre nya problem gjorda, två vattenfall och bra friktion , a bloody perfect festival.
Men hallå , vi glömde ju att klättra grytproblemen !
/m

Mental klätterträff

2010-07-20T20:25:00.003+02:00

Fallträning på bilden. Jag lovar, det har aldrig varit så många tjejer där samtidigt någonsin förr!

Hur dum får man vara egentligen, lägga en klätterträff i Arvika samtidigt som Arvikafestivalen?
Det förstår väl vem som helst att det kommer regna då!

Jag kunde inte riktigt smälta det när 15 klätterbrudar från hela Sverige plötsligt trängdes i mitt lilla kök för att fixa käk. Facebook har sina ljusa stunder, som när de uppfann rubrikerna "grupp" och "evenemang". Jag kände hur leendet smög sig mot öronen och jag kunde inte släppa tanken -Ni kan få bo här allihopa så kan vi bara klättra och klättra jämt!

Denna gången handlade det om det mentala. Irrationella rädslor och hur vi hanterar dem. Risker och hur vi undviker dem. Visioner och hur vi når dem med välformulerade mål och uppföljning. Intresset var stort och diskussionerna många.

Vi började dagen med ett besök i Byn. Blött. Blött. Blött. Istället åkte vi till Falleberget. Ja just det ja, det var ju festival. Vi körde visslandes förbi bilförbuds-skylten, förbi alla husvagnar och dräggigt folk som satt på asfalten och ölade, och in till lilla berget. Där möttes vi av bajs och toapapper. Ja just det ja, vår klippa agerar ju toalett såhär års. Jaja, tre leder var någorlunda torra och någorlunda långt bort från bajset. En tidningsreporter från VF var med, vad han skrev kan ni läsa här: http://www.vf.se/nyheter/arvika/tjejer-nar-hogre-i-natverk

Sen åkte vi till Gylterud för mera klättring och grottkrypning. Ni som inte varit inne i grottan, ta med pannlampan nästa gång! 50m kan man åla/krypa rakt in under berget, en mental upplevelse som heter duga!

Lördagen bjöd på regn, vi körde järnet inne på Ställis med fallträning, teknikträning och diskussioner om rädslor, visioner och meningen med livet / klättringen.

Söndagen for vi ut till Sveafallen i solskenet där vi började beta av våra 3-månades-mål. Fin klippa!

Och ja, kort sagt, en toppenhelg! Trots kasst väder var det idel glada miner, bad, grillning, peppning och jag tror alla åkte hem taggade för stordåd.

Min vision:
Klättra storväggar fritt, tex Grönland och Patagonien.

2års-mål:
Mot Sola / Haegar, Nissedal (ta mig upp)
Presten, Lofoten (ta mig upp)
Kraft, Byn (redpoint)
Hassan chop, Skälefjäll (redpoint)
Trygg på att leda 5+ onsight
Auktoriserad klätterinstruktör med allt vad det innebär

3månaders-mål:
Leda 3 st 6or fritt (redpoint, trad)
Leda 3 st leder med enbart kilar
Träna kamraträddning en helg

Nästa mentala klätterträff blir i Oktober, troligtvis vid Tunaberg / Bistaberget. Kom dit du också! (även killar välkomna)

tre fra stange

2010-07-17T21:51:00.002+02:00

Mitten av juli , värmen skapar nya problem, grepp som på vintern är juggar blir nu hånleenden i ens face ! Man får använda sin allra bästa uppfinningsförmåga för att ta sig upp på vissa problem , eller göra som i regnväder och göra problem med så få grepp som möjligt. Lyckades i alla fall smita iväg några timmar till grannlandet.
Bigwallträning!

weekly problemo

2010-07-15T08:16:00.000+02:00

För sverige i tiden .
( fan vad mycket sten det finns )

Jag har tråkigt.

2010-07-13T19:34:00.004+02:00

Och jag inser samtidigt hur sjukt sällan jag har tråkigt. Inte många timmar om året. Så jag borde egentligen bara njuta av tråkigheten och ladda upp batterierna inför kalashelgen. Istället slösurfar jag runt på bloggar och facebook utan att finna något av intresse.

Om man ger sig upp groundup trad på tillräckligt många välsäkrade sexor, så borde väl 5+ ganska snart börja kännas enkelt? Klättergradering är så otroligt vidrigt överskattat, och samtidigt är jag så fast i träsket. Just det där med att kunna mäta sin prestation, den där känslan av att idag, idag var jag bättre än jag någonsin varit tidigare.

I helgen tickades Blåbärssnårigt på Skälefjäll av, något av det finaste jag klättrat. Ihållande klättring helt översållad med perfekta fingerjams, som just när pumpen börjar bita övergår i en fin layback.

Så när jag sitter på mitt hotellrum och väntar på att det ska bli sovdags, så kan jag leva mig tillbaka till känslan efter laybacken, när jag står på den lilla lilla hyllan och skakar ur pumpen. Glädjeruset som fyller kroppen till bredden, ingenting annat finns i hela världen, bara jag, berget och segern. Det finns inga förlorare, bara vinnare.

Till helgen är alla klätterbrudar välkomna hem till mig i Värmland. En klätterträff med fokus på mental klättring. Grottkrypning. Fallträning. Rädslor ska övervinnas, grader och säkringar ska försvinna vid våra fötter. Välkomna!

Nu ska jag ta en kvällspromenad i Drammen och sen är det förhoppningsvis sovdags.

Lite av varje

2010-07-13T16:01:00.005+02:00

Tiden rusar.

Föräldraupptagen med lille Herman och träning/klättring har trappats ned. Har varit ute bland olika närliggande klippor dock + att helgen spenderades i bohuslän vilket var riktigt roligt.
Var till myggdrabbade Deje häromdagen. Var löjligt nära att flasha Cleopatra 7b, men föll på sista movet, som för mig är kruxmovet. Så här säger föraren om leden... "Väggklättring på extremt tunna lister och med långa sträckningar. Skulptera fingrarna med en pennvässare så kanske de passar". Kul med roliga ledbeskrivningar tycker jag. Det borde utlysas tävlingar i mest kreativa ledbeskrivningar. Finns ingen hemsida för sådant? För mig är sådana faktiskt inspirerande och får mig att vilja klättra dem än mer.

Johans rekommenderade anti-mygg arsenal, lämplig för Deje

Var vid Falleberget för någon vecka sedan. Lyckades klämma in en nytur bland allt det etablerade. Nu är det snart färdigutvecklat. Apindex 2000 heter den och graden är satt till 7-. Otroligt svårgraderad, då den är så längdberoende. Risk för luftfärder pga endast säkringpunkt på mitten. Dock är denna riktigt bra och med lite paddor och spotter så är det lugnt. se video.

2/3 av DVD drog till Bohuslän i helgen. Klubbresa med Jösse Klättersällskap. Vi bodde på www.klattertorpet.se. Hanna och Petter har verkligen fått till det. Keep it up!
Besökte Galgeberget, Häller och Skälefjäll innan regnet tvingade oss hem i förtid på söndagen.
Jag kommer tillbaka. Kärleken växer. Finaste vid varje ställe var Bagatell, 6/6+ på Galgeberget, Chapman, 6 på Häller och Blåbärssnårigt, 6 på Skälefjäll.

Stephan på Mallorol 6-, Häller

Moa på Chapman, 6 Häller

Stephan säkrar på Mallorol.

Daniel följer på Mallorol

I badpausen passade Henrik på att lära undertecknad hur man fångar krabba.

Stephan drar upp sin ATC :) på Hot n Tots, 6-/6, Skälefjäll

veckans problem

2010-07-09T14:18:00.002+02:00

Vem vet , kanske mitt sista problem ?

Livet.

2010-07-05T19:22:00.007+02:00

Hemma igen efter en turbulent vecka. Den började med ett underbart midsommarfirande i bohus där jag siktade högt och kämpade hårt. Inga poäng i påsen men ändå ett stort steg framåt mentalt.
Här hänger jag mig upp på en finfin led på skälefjäll, tror den hette blåbärsriset eller nåt sånt.

Sista kortet på familjens hjärta, Gucci. Livet är hårt, jag försöker tänka på att han var lycklig. Han valde mig och jag valde honom, sen tyckte vi båda att den andres idéer ofta var helt åt skogen, men vi hängde ändå ihop. Tills döden skiljde oss åt.

Veckan fortsatte -äntligen semester! Här packas det för fullt till Lofoten. Mitt kök. Ditt tält. Mina friends. Nej mina friends!

Flygplansutsikt, snart framme!

Home sweet home, camp Gandalf.

Först ger vi oss på Gandalf & Gollum, toppleder! En sån lycka!

Soligt på stand. Tro´t eller ej men det regnade veckan innan, vi hade sol ändå tills vi rev tältet.

Helen njuter på toppen.

På vår vilodag passade vi på att traska upp 500 höjdmeter och se på utsikten. Även bad i fjällsjö och öl ingick förstås. Konstigt nog hade vi bara ännu mera träningsvärk efter vilodagen.

I campet bodde även en tjuvaktig tam räv med förkärlek till salami.

Helen jammar smidigt upp på Bare Blåbär.

Inga alpinstarter krävs när det är ljust dygnet runt, de här två tokarna glömde äta lunch och vips så var klockan midnatt.

Många bilder och ingen ork till underfundiga texter. Blandat sorg och klätterlycka, tack Helen för en underbar vecka. We´ll be back.

problemlösning

2010-07-05T08:01:00.002+02:00

Ibland kan det svåraste momentet vara att ta sig till berget .

Grader av glädje

2010-07-01T23:14:00.003+02:00

Jag har börjat jobba på ett nytt projekt , inte så mycket framgång än , två moves kvar (nära nära !) och sedan börjar arbetet med att länka ihop .
Idag var en seg dag med halvt ryggskott och lite lätt förkylning men det kändes ändå viktigt att försöka, värmde upp med några fina problem innan och sedan var det bara att frusta skrika bända vrida och försöka använda hjärnan bäst det gick i värmen.

Har ni tänkt på hur svårt det var att cykla första gången ?
Har ni tänkt på hur krångligt det första sexet var ?
Har ni tänkt på hur ni fippla med kopplingen första turerna med morsans merca ?

Tro ! Hopp ! och kärlek ifrån ett ultravarmt arvika .

Midsommar + dagens !

2010-06-29T20:23:00.002+02:00

Vi på Dvd tar aldrig semester , vi finns här för dig 24 7 365 .

Moa på Granitbiten , fin fin klättring !

Jag klättrar den snygga Hassan Chop .

Dagens problem fick p g a värmen bli inomhus , men för den intresserade kan jag avslöja att det jobbas på en sittstart , som förhoppningsvis snart sitter !

">

hotland 2010

2010-06-27T20:08:00.002+02:00

lite film bara...

Glad midsommar alla underbara fina människor !

/m

like a brand new friend I´ll forever know

2010-06-23T22:52:00.008+02:00

yoyoyoyyoyoyoyoyoyoyo

Have no fear
For when I'm alone
I'll be better off than I was before

I've got this light
I'll be around to grow
Who I was before
I cannot recall

Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground
Ah...

I'll take this soul that's inside me now
Like a brand new friend
I'll forever know

I've got this light
And the will to show
I will always be better than before

Long nights allow me to feel...
I'm falling...I am falling
The lights go out
Let me feel
I'm falling
I am falling safely to the ground
//Eddie Vedder

Idag var jag så sjukt trött efter jobbet så jag åkte hem och sov. Nu är jag vaken igen, och sommarnatten är vacker. Synd att jag ska upp och jobba imorn, annars kunde jag varit vaken till morgonen. Jag äter gamla skumtomtar och undrar hur mycket konserveringsmedel dom innehåller eftersom dom fortfarande är goda. Undrar även om man kan äta sig mätt på skumtomtar. Dom borde ju fylla upp magsäcken ganska bra? Det är en nästan orange fullmåne ute, och jag har lagat min kanot med plastic padding. Livet är bra.

Men det här är ju en klätterblogg.
Igår var vi i Årjäng, och i förrgår i Koppom.

Koppom; Smulig brant imponerande hög klippa. Definitivt värt flera återbesök! Join me!

Årjäng; är ju alltid Årjäng. Klippa med själ som speglar sig i sjön och återger ett vackert sommarkvällsljus. Jag följde först på en taket-variant. Konstaterade under tiden att fy faan vad svettig klippan var, och jag ska absolut inte leda denna idag. Sen kom jag upp - och ändrade mig.
Rackade på lite grejjor. Kände mej trygg, något har hänt i mitt psyke som gör att jag slappnar av mer, njuter mer. Halvvägs upp spanade jag ner på Anette som satt och säkrade. Funderade på hur mycket slack hon hade ute. Hur långt skulle man falla? Ska jag hojta till henne att jag testar? Efter en sekunds betänketid bestämmer jag att nej, det blir ju inte på riktigt om hon vet om att jag faller, då kommer hon ju automatiskt ta hem mer rep. Så jag bara släppte, lite som att hoppa från ett hopptorn ner i vattnet. Fast jag fångades förstås upp i luften av en förvånad Anette som undrade hur jag kunde falla när jag stod så stabilt på ett så enkelt parti av leden.. Adrenalinet pumpade, jag ville falla igen! Men nej, nu var det ju klättra jag skulle göra. Leden kändes plötsligt oerhört lätt, inga bekymmer att hitta placeringar till säkringar, jag smög smidigt upp till toppen och byggde stand i kvällssolen. Martin kröp hjältemodigt ut i sjön med kameran för att fånga mig på bild. Det är jag som är den klippfärgade cameleonten mitt i bilden.

Sex timmars jobbande kvar nu, sen semester två veckor. Så otroligt gudomligt underbart. Ge mig 15 grader, sol och vind. Lofoten, Bohuslän, here I come!!

Silence ***

2010-06-21T21:49:00.003+02:00

Idag var vi uppe i Nedre Koppom , jag klättrade Silence, det är en sådan där tur man ska ha gjort innan man dör , känns det som , vet inte varför , men det är något speciellt med denna led. Rekomenderas varmt !

Det här verkar också vara en sådan där led man ska ha gjort innan man dör :

Obsession

2010-06-15T14:26:00.007+02:00

Obsession = besatthet, hemsökelse, tvångsföreställning, fix idé, fixering.
R U obsessed?

Jag åkte ner till bohus med två måsten;
Bagatell på Galgeberget & Vilskudd på Välseröd.
Jag åkte hem med ytterligare två;
Priesmaster på Hallinden & Chapman på Häller.

Årets GirlsGetHigher-träff i bohus bjöd liksom i fjol på en hel del regn, trots detta tror jag att jag räknade till 12 klätterbrudar + några grabbar.

Sjukt glad på stand i hällregnet efter att ha kämpat mig uppför kaminen i Häller.

Anna & Marre fick energi över för andra lekar

och mysigare kvällshäng än ladan vid klättertorpet är nog svårt att finna.

Här börjar regnet försiktigt strila.. Jag på väg upp till kaminen, Katrin snart uppe på kruxet på Mallorol och en okänd engelsman njuter av Chapman.

Mallorol blev min första trad 6-, otroligt fin!

Hanna visade bildspel och lite film från storväggsklättringen på Grönland, en inspirerande historia om kamratskap, kämparglöd och lyx/slit-semester i ofantligt vackra miljöer. Tänk tänk om man en dag blir så grym att man kan åka dit..

Nu börjar laddningen på allvar inför lofoten, två veckor kvar!!! Sprillans nya dubbelrep från Tyskland ska hämtas ut på posten ikväll, ka-ching!

och Tack Marre för klockrena bilderna :)

Sören Danielsson what a guy !

2010-06-15T13:39:00.006+02:00

Åkte till Östanås idag och klättrade sörens fina Mama Hanna .
Och som han tidigare har skrivit är det helt klart ett av värmlands finaste
problem , 3 stjärnor för klättringen , dock bör man lägga till en annan sak ...
Nu är ju inte jag så tuff o så men nog har jag sett en hel del problem och det här är utan tvekan den sämsta landning jag har skådat, - 2 stjärnor , så
Slutresultat: 1 stjärna ! , och min största beundran till Sören för att ha svingat loss där , helt dödsföraktande, respekt ! Heja ! ( och om man drar med en massa mondos och spottare är det ju inga problem!)

Markus på Mama Hanna 7a+

Hillbilly-camp 2010

2010-06-12T22:06:00.008+02:00

För att våga röra sig säkert i Hillbilly-land måste man känna sitt vapen.

Dr Jansson fick äntligen känna på hemliga sprickan !

Ett av försöken ...

Primitiv Marstrand

Efter alla år , efter allt snack och efter alla hemliga träningstimmar i hemliga crackmachines så stod vi då där framför "hemliga" sprickan . Alla inmutningar hade löpt ut! och vi var taggade ... men icke. Inget sänd, fick bort det värsta blöta och lyckades till viss del ignorera alla miljoner knott men icke. En lustig detalj är att sprickan hade krympt från 12m offhands till 5m tight finger ! Taksekvensen är löst så kanske kanske återvänder vi för att sluföra det vi påbörjat, men långt där ute i den tätaste dimman väntar hillbillysarna och efter att ha sett en live vet jag inte om vi vågar återvända, kanske om jag får ta med mig stubbnosen.

Ett stycke svensk klätterhistoria skrevs också (enligt mig i alla fall) i och med Janssons bestigning av Pieta, grymt kul och stort grattis !

Själv gjorde jag inte så mycket , låg mest i en soffa och tittade på regnet.
Men fick i alla fall gjort Primitiv 7c på Marstrand , ett väldigt fint problem och när jag stod på toppen började regnet igen , maybe my lucky day !

Glocken och jag är som ett gift par nu , vi vet var vi har varandra. Anders visade var skåpet skulle stå med hjälp av ett hagelgevär ! Han och hans kompetenta shooting-family kommer överleva i ett hårt Hillbilly-land !

Hillbilly-camp blev en succe !

Revansch på ett av värmlands finaste problem

2010-06-09T07:45:00.005+02:00

Kärlek vid första ögonkastet + Vacker linje + På gränsen av min förmåga + Besvärlig att besegra => namnvalet blev nästan självklart och ska uttalas med amerikansk texasbrytning... "Mama Hanna" 7a/7a+

Lite historik finns i följande klipp från förra veckans värmebölja

Värmlands finaste problem?

2010-06-07T20:02:00.000+02:00

Östanås ligger inte långt ifrån Selma Lagerlöfs Mårbacka naturskönt strax utanför Sunne mitt i Värmland. I klätterkretsar känt för lite isklättring och får sporadiskt besök av Karlstadklättrare på vinterhalvåret. Jag var där i vintras och spanade in isen. Imponerade inte så mycket. Desto fränare verkade den trad, sport och boulder stället har potential till.
Sportlederna skulle i så fall bjuda på 10-18(?) meter höga leder, ofta överhängande och aviga grepp som sluttar åt olika håll. Ganska intressant och rolig klättring tror jag. Stephan kanske lyckas övertala Karlstad klätterklubb att åka dit med bult och batteri-pickadollen. Återkommer om det.

Det jag varit där för vid några tillfällen är bouldering.
Problem som "Joker", "Lilla Joker" och "Ta i och gå förbi" är skapade av mig och Jonas. Faktiskt ganska fina uppvärmningsproblem.
Mitt huvuduppdrag är ändå den linje jag fann i vintras.

En 45grader överhängande spetsig arete sticker ut som en knivspets ut över kalhygget. Så estetisk, så på min gräns, såna fina rörelser. Det är inte ofta man hittar sådana oklättrade pärlor.
Uppskattar graden till nånstans kring 7a-7b. Speciellt efter att jag råkade bryta bort en bit på kruxgreppet till det sämre.
Har gjort alla sekvenser, men inte länkat eländet. Klarar kruxet en gång på 15, så känns surt när jag för första gången gör kruxet och därefter halkar av slutsteget. Skyller på varm klippa och lovar att återkomma.

Helgens noteringar.

2010-06-06T20:31:00.002+02:00

--motordrivna gräsklippare kan skänka mer lycka och tid än man anar.

--grader betyder egentligen ingenting.

--tre glassar på två dagar och önskan om fler = sommar.

--besatthet av vackra branta linjer är bra för själen.

--både jag, loka och gucci har simmat i sjön = sommar.

--jag vill klättra i byn imorn igen. men det ska jag inte.

--grillspett och kall öl på kärleksfest är svårslaget.

--imorn ska jag faan sätta oskars led en gång för alla.

--om man tvättar håret i sjön så behöver man inte elda i pannan.

--utsteget på flygande holländaren är inte att leka med. speciellt inte täckt av jord. högtryckstvätt?

--nu har ringblommor, rödbetor, lök och morötter kikat fram i mitt grönsaksland.

--snart kommer ett dubbelrep med posten från tyskland. det betyder att vi närmar oss lofoten med stormsteg. semester!!!

--jag behöver mera saft. kaka vore också gott. allt jag hittar är salta chili cheese rolls. tur att jag inte är vuxen än.

--nästa helg bär det av till bohuslän. WOHOO!!!

Hetta !

2010-06-03T21:41:00.004+02:00

Filip är irriterande nära på gravitationsdans. Snart sitter catchen ! (Nu är dessutom racet igång vem blir först att göra Gravitationsdans statiskt ??)

Jennifer sender "wanted" 6b i åmotfors .

Supertisdag !

2010-06-01T13:52:00.003+02:00

Ok , mycket nu men så är det, ni behöver ju inte va inne och läsa min jävla dagbok.
Men hursom idag åkte vi iväg tidigt till årjäng för att slippa solen och hade en underbar supertisdagsförmiddag.
Jennifer ledde "vägga" och "hörnet" och jag ledde "superfly", en tur som man som liten kid stod och dreglade under och nu äntligen fick leda upp, superled ! !
Supertisdag !

Inför festivalen

2010-05-31T16:28:00.004+02:00

Planering är A o O inför en stor festival , jag har börjat reka lite. Börjat kolla vilka problem sommarens stora festival kan ställas inför.

Snart är det daxs för .

RCT's Grytfestival 2010

/ festivaldirektören

Blablabla blev några fina bilder iallafall.

2010-05-29T19:15:00.003+02:00

Yr.no lovade sol hela dagen men vädergudarna levererade regn, hagel, åska och blixtar. Trots det hade vi en finfin dag i Årjäng, med rekordmycket folk från både Göteborg, Arvika & Karlstad. Min ticklist (Klättra allt upp till grad 5+ i Värmland) betas av sakta men säkert. Igår smög jag mig uppför arkeologen i Gylterud och idag försökte jag mig på Bautasprickan i Årjäng. Den bet dock ifrån, så jag lyckades inte undvika ett häng på kruxet. Får bli ett nytt försök nästa gång. Funderar lite över graderingen där, den står som 4+ men känns betydligt hårdare.. Måste öva upp min kamin/offwidth-teknik.

Min nya klätterkompis Jennifer var med och ledde världsvant upp sin andra trad-tur, Trocadero. Även Martin var med och gjorde ett försök på Superfly med dåliga förutsättningar. (Hur var det nu, blött, kallt, ouppvärmd, ingen hud på fingrarna, regn, kallt..) Nästa gång sätter han den!

Jag gjorde ett provfall idag, det kändes bra. Mer fallträning åt folket!

Jennifer på Trocadero

Jag på toppen av bautasprickan

Jag precis under kruxet på Bautasprickan.

Superfredag

2010-05-28T23:23:00.002+02:00

Jag slutar aldrig förundras över hur underbart livet är !

D.A.L.O.F.

2010-05-27T22:40:00.006+02:00

Martin njuter av nya fina projektet. Tunt, brant och vackert.

Moa njuter av steg 1 i träningsprogrammet Dax Att Leda Och Falla. Topprepsträning och feghäng förbjudet.

Äntligen klättring!
M&M hann med nyturerna D.A.L.O.F. och Den Branta Offwidthsprickan i finnskogen, lite smygande på nya highballen bredvid Älskar Älskar inte, och en kvällspromenad på höjden i Åmot där vi kikade på framtidens projekt superägget. En avslutning med både pannkakor, plättar, sylt & grädde gjorde detta till en riktig höjdarkväll.

Nilsbys första

2010-05-26T20:00:00.002+02:00

3 saker stod på dagordningen.

1. inventera ett område i Färjestad som enligt en orienterarkollega kanske hyser något att lura sig uppför. Jag hittade några saker, men generellt håller det inte klass. Bättre då att bege sig till närliggande Färjestad, Anneberg, Hästspåret eller Djupdalen.
Området ifråga för er som undrar är mellan Färjestad och Anneberg. Längs fallängsvägen som löper längs skogen.

2. Se om jag kan få till Färjestads testpiece (Nudisten 7b+) uppsatt av David Sjöquist för många år sedan. Jag hittade dit till slut. Gjorde en långemansvariant som sänkte graden massivt. Numera är föraren över stället kraftigt förbättrad.

3. Göra andra problemet på några boulders inte långt från hemmet. Sittstart på oförskämt stor hylla. Ut till fina grepp, sen några crimpar. upp med hälen och gå ut via fingerjams i spricka. Trodde den skulle bli finare än den blev. "Hem till Nilsby, 6-isch"

Mötterudshumor !

2010-05-24T21:34:00.000+02:00

Glädje ! Fuckin´ Glädje !

Greetings from Arvika 7b Vidäoh

2010-05-22T14:51:00.001+02:00

Greetings from Arvika 7b

2010-05-19T18:01:00.004+02:00

Utan tvekan det finaste problemet i Arvika , tre stjärnor !
Värt 25 mil enkel resa ( 40 om man bor på fel sida av svea)
Jag är glad !

/m

att falla på en kil

2010-05-16T17:46:00.003+02:00

Hur svårt ska det va? Att klättra, lägga säkring, falla. Det är ju det dom är till för, alla dessa dyra leksaker som vi med andan i halsen kilar fast i sprickorna. Ändå har jag fortfarande aldrig fallit i någon. Ta hem, Ta hem, jag måste sätta mig ner! Det är slut med det nu. Från och med nu ska jag falla i dom. Klättra. Falla. Aldrig mera sitta, aldrig mera planerat vila. Bara klättra tills jag faller.

Finnskogen 3 är klippan som gäller i sommar om man är en tuff jösseklättrare. Borstade där fram en nästan sjukligt fin spricka igår. Hoppas på sendar-fest till veckan.

H.O.P.Ä.E.K

2010-05-16T10:58:00.002+02:00

I min inventering av alla aretes i värmland sprang jag på den här godbiten !

En gullig liten boulder som visar att det inte behöver vara svårt för att vara fint !

Climb-in Utby

2010-05-14T23:20:00.002+02:00

Climb-in i tradvänliga Utby och ändå blev det mest bouldrat.
White Russian och Pisque var fina. Dock blöt topp på den senare, så jag tordes inte gå ut. Voodoo förstod jag mig aldrig på och resten var typ okänt.

Det var lite blåsigt på klippväggen och att då tjonga in fingrarna i ännu kallare sprickor, ja det sitter långt inne hos mig som har norra Europas sämsta blodcirkulation. Därför tunt på rep-fronten denna resa.
Fick dock gjort något i snöre. Mirceas led hette en kort läckerbit, Snett åt vänster hette en annan fin och Nosferatu hade fina flytt. Sedan några till som jag glömt namnen på. Hann inte med Tuborg eller Hollywood som jag ville få gjorda, men det får bli nästa gång. Inser oavsett att man borde åka till Göteborg oftare. Det är fint där.

På vägen ner. Bästa bilden på länge. Jag blev stolt ända in i själen.

På vad jag trodde var Skotofobi, 7a, men det var nog Pisque, 6c. Hur som helst ett fint problem som förtjänar återbesök

"Mirceas led", 6?

Henric på "Snett åt vänster", 6

Henric inger respekt i hooden genom att vifta med kniven och hota att cutta allt och alla.

Jonas har fastnat.

Springtime!

Springtime 2

baksidan av voodooblocket. dåliga skor

Söndag bjöd på kalasväder.

I have finally seen heaven

2010-05-12T18:36:00.004+02:00

.... och det är en vacker plats vill jag lova.
Efter tre dagars hårt arbete (i år) satte jag äntligen Show me heaven idag ,
styv 8a+ , om du frågar mig . Vid andra kruxet trodde jag det var kört men lyckades bumpa vidare handen 5mm och precis göra det befriande fotflyttet. Sedan föll jag nästan av av ren glädje men lyckades sansa mig och gå till topps!!!! .

Allt startade efter lördagens lilla besök på Årjängsclimb-in där jag lyckades flasha the way of mr grace 7c, då kände jag att det nog var dags att ta itu med smh igen. Så efter att ha laddat med kakor glass och godis hela söndagen började jag redpointarbetet på måndag .
Mån: Först en timme i årjäng sedan byn på kvällen
Tis: Först en timme i årjäng sedan falleberget på kvällen för att säkra stjärnskottet Emma och sätta "christians led" , ( otroligt fin btw)
Ons : Känner mig sliten , men det är ändå viktigt att åka ner till årjäng , Filip är snäll och säkrar , och för att värma upp misslyckas jag några gånger, men sedan smäller det !

Sedan iväg till åmotfors för att Filipboy skulle sätta förstarep. på gravitationsdans men men nära (som fan) skjuter ingen hare .

Jeg er stolt som en tupp. Tack Peter för en fin tur . och tusen tack Filip för allt säkrande ! Nå ska jeg bli feit og spise egg , di glir rett ned .
Låt det regna ! Låt det regna I don't care !!!

Stjärnskott

2010-05-12T10:21:00.004+02:00

Vad är ett blogginlägg utan bilder? Var är min kamera?

Kanske är ingen intresserad av att veta att jag klättrat en bultad 6a.
För vad är egentligen intressant med det?

Ändå vill jag förmedla den där känslan, försöker gång på gång att formulera min relation till klättringen, sätta ord på adrenalinet som rusar genom kroppen, fokuset på de små små formationerna på klippan som för en stund är hela min värld.

Igår hade jag sällskap till Byn av Jennifer, en av jösses nya stjärnor.
Klättringen får ytterligare en ny dimension när man klättrar ungefär lika bra. Jag fuskar kanske lite med mina extra 15 cm, men Jen väger upp det med bättre teknik och balans.

Sonett ger dig ett fint litet crux per bult, försiktigt balansigt vägande på små kristaller och lister med hyllor att vila på imellan.

Första presset kom jag fel på rampen strax innan toppen och fick erkänna mig besegrad.

Inför andra presset stog jag och andades. Inknuten. Krita på fingrarna. perfekt friktion. Nya fina skor. Jag hade absolut ingenting att skylla på. Jen hade precis satt den på sitt andra försök.

Tänk att hat och kärlek alltid ligger varandra så nära, sa jag till Jen, och vi skrattade båda. Sen smög jag mig uppåt, satte varje tå exakt på rätt ställe, vägde över exakt rätt i balans, dansade upp med ett litet glädjetjut på sluthyllan och kände att nu var vi i samma värld, jag och Jen, i samma rusiga lycka med samma spaghettiben.

Idyll!!!

Och ändå bara en bultad 6a.

Sen ett besök på falleberget där klubbens nya stjärnskott Emma 13 år rev av Läraren på TR. Coolt!

Till helgen utlovas regn i hela Sverige, men Finland ska tydligen få 25 grader och solsken. Nån som vill med på färjan?

Jag ser dubbelt

2010-05-10T15:30:00.000+02:00

Förra veckan fick jag besök av Filip. Han ville utforska boulderscenen i Karlstad.
Jag tog med honom först till Hästspåret och sedan Dye.
Vi klättrade Grytkryp och Depeche Mode på Arvikafestivalen och gjorde några press på Parasiten men ingen lyckades repetera. Vi valde att spara styrkan för nästa crag istället och åkte ut till Dye för att möta upp Johan Nordling.
Väl där klättrades "Va faen är detta", "novismantlingen" och några okända varianter.
Jag har lovat mig själv att hänga på "Blixt Gordon" vid varje Dye-besök. Denna gång hotades jag med stryk om sändartåget uteblev samtidigt som jag hittade en ny fotlösning. Med detta i ryggen så skickade jag den. Johan anammade samma beta och skickade också i samma... graciösa stil. Personbästa för oss båda :)

Hermans första Climb-in

2010-05-09T22:40:00.000+02:00

Det var ju sånt där Climb-in nu igen. Här kommer ett axplock bilder.

solnedgång på barnvagnspromenaden

Jösse Klättersällskaps prisbord :) Jag blev framröstad för årets hustomte och årets prestation. Det första för nya värmeanläggningen i ställverket, det andra för Herman(!)

1 av 2 lånväga gäster

Nöjd Markus Wennerstrand

Herman försöker flörta omkull Alice. Ingen omedelbar framgång.

Klippan i kvällssol. Observera de sista tappra bestigarna vid utsteget.

3 x Petter-rumpbilder på klassiska Laybacken 6-/6

Stephan Szöllös

Jonne Lövkvist

Markus Wennerstrand på sin nygamla kreation T-röd, 7

Elias eller Ellias? Hur som helst bestraffades han med napp efter att ha käkat upp halva mammas pekfinger.

Henric Frisk följer på Sensor, 7

Pi Kuan

2010-05-03T20:28:00.004+02:00

Yo MTV Rap,
Climb In i Utby var några grader kallare i år.

Det intressanta var egentligen inte klippan den här gången, utan hur mycket som kan hända under ett år. Klättermässigt står jag kvar ungefär på samma ställe. Min ångest inför att leda på trad har gradvis gått över i en stark kärlek, fortfarande med hjärtat i halsgropen men med ett större fokus, större flow, en slags vakenhet som jag inte finner någon annanstans.

Men det var egentligen inte det jag ville skriva. Det som var skillnaden mot i fjol var att jag kände att jag tagit ett steg in i en gemenskap. Jag kom dit och kände igen många ansikten, vissa vagt och andra med stark kärlek. Det händer något speciellt i en relation mellan två klättrare. Helt vansinnigt egentligen hur man kan lägga sitt liv i en okänd människas händer. Hur man kan öppna sig så, visa sina rädslor, sina begränsningar, sitt ego. Jag kan känna så starka band till andra jag klättrat med, utan att egentligen känna personen bakom klättraren. Aldrig sett hur personen bor, hur personen agerar i sin vardag. Personligen kan jag känna att när jag klättrar är jag verkligen mig själv, där finns inte utrymme för att spela teater. Resten av mitt liv kan jag gå runt och låtsas, försöka vara Bra, försöka vara den samhället vill att jag ska vara, försöka passa in i mallarna. Men inte inom klättringen, klättringen är min egen högst personliga sfär dit jag kan fly från allt. Samtidigt är det svårt att smälta in i sociala sammanhang när man dels inte orkar syssla med smink och mode, tycker att TV är tråkigt, inte hänger med nå värst i samhällsdebatter och vantrivs på krogen. Folk som råkar fråga vad jag jobbar med eller vad jag ska göra i helgen höjer på ögonbrynen och följdfrågorna är sällsynta. Ändå fungerar det, ändå lever jag mitt egenvalda svensson-liv mitt bland alla andras. Försöker skratta samtidigt som di andra, försöker säga något intressant någon gång ibland. Fast så kanske det är för alla. Jag vill ändå slå ett slag för Anna Helena Maria Kathinka och alla ni andra där ute, gemensamma drömmar, gemensamma tankar om hur en perfekt dag kan se ut. Fett värt. Ni äger världen i mina ögon.

Den perfekta dagen i lördags i Utby bjöd bland annat på kärlek i form av ett led-försök på Pi Kuan, en grymt fin 5+ i Gärdsås. Maria, vi får planera in ett återbesök snarast!

Höjdpunkten i fredags var nog det plaskblöta utsteget på La Triviata (hette den så?) där mitt psyke fick kämpa järnet.

Just nu sitter jag på ett hotellrum i Åre och utanför singlar snöflingorna ner. Igår bilade jag upp hit från Göteborg och fy faan vad långt det var. Tackar bilguden att min lilla Colt klarade utmaningen och ber en stilla bön om att hemresan ska gå lika fint. Idag har vi varit runt och dokumenterat badvattenreningar på Åre kommuns bad. Imorn blir det samma sak i Gäddede och Strömsund. Snart dags nu för hundarnas kvällspromenad med utsikt över fjällmassiven.

Till helgen blir det Climb In i Årjäng, alla är välkomna från när och fjärran.

Rosendal ***

2010-05-02T18:47:00.005+02:00

Ok jag är glad , gjort många fina problem bla a three nil och Maestro stå men här ligger jag och det enda jag kan tänka på är ... sittstarten ... next time maybe ?

Olov ( vår eminente guide) på Stairway to heaven the new variation ! Fint !!

Jag toppar ur Bloody weekend , ännu ett coolt problem på blocket !

blött är skönt

2010-04-29T15:42:00.005+02:00

Mina fingrar är helt trashade just nu , vet inte riktigt vad jag skall göra.

Kolla vilken förödelse det blev i år när vinterns is rasade ner, galet.

Var uppe för att kolla på några projekt i finnskogen, inget direkt att hurra för . Gjorde detta blöta lilla tak . Och prövade på en arete men den var vass.

Livet är härligt !

Total förökning

2010-04-27T23:42:00.004+02:00

Det var länge sen jag gjorde något inlägg. Inte så värst mycket har hänt sedan sist.

Mellan varven med lille Herman försöker jag ta mig ut till klippor. Oftast i närheten av hemmet där det funnits några mediokra problem. Det intressanta är att det verkar finnas en hel del ogjort i min landsände, men det är inte bristen på sten som är problemet utan tiden att besöka det som finns. Åkte till Deje tidigare i veckan. Så bra kvalitet, oftast så välsäkrat, men så är klippan alldeles för kort. Då det ligger max 1,5 mil från hemmet, kommer det förmodligen bli hemmacraget där jag kommer spendera lite tid.
Jag fick gjort Nain Orawan 6c och Go go gadget arm 7a sist jag var där. Inga klassiker direkt, men tar dem nästa gång.

Johan försöker dra förbi cruxet på världens hårdaste 6b (Polaroid Mongolid)

Inspirerad av Martins bestigning av Blixt Gordon 7b i Dye, Karlstad, så letade jag mig dit under veckan. Dit letade sig också Stephan och Johan. Vi pressade en del på Blixt Gordon, men ingen fick till det. Jäkligt fint problem som jag ska prova varje gång jag är där. Fick i alla fall till en lösning på Sälen 7a som spottat av mig några gånger förut. Stephan fick det på film, så det kanske kommer rörliga bilder längre fram.

Johan jobbar på Sälen 7a

Angående titeln på inlägget. Nästan alla jag känner håller på att yngla av sig. Många barnvagnar vid klipporna i framtiden. Satan vad roligt!

Det verkar som att den större delen av de aktiva klättrarna (typ 6 pers) i Jösse klättersällskap drar ner till Utby till helgen. Hoppas vädrets makter står på vår sida. Jag är nämligen en av de 6. Vi ses på ängen.

Ny mark beträdd

2010-04-27T22:14:00.003+02:00

Idag satte jag årets första projekt i sulvik, det är den mentalt mest tunga led jag har gjort . När du har kommit ungefär halvvägs i kruxet finns det inte längre något som stoppar dig om du faller . Detta i kombination med otroligt teknisk klättring som kändes svår även på topprep . Märklig känsla , fick absolut inget flow på denna led bara skak och var verkligen tvungen att bita ihop för att komma upp till nästa säkring . Men återigen så tycker jag det är så intressant hur huvudet fungerar, man har gjort de på topprep så man VET att det går men att få hjärnan att TRO det är en helt annan femma. Jag kommer att "forska" vidare i det här. Ursäkta den kassa filmen (mest bara dokumentation) Tack Moa för att du var beredd att "springa" !

nej jag vill inte

2010-04-26T20:26:00.002+02:00

Vill inte Vill inte VILL INTE vara sjuk! Varför just nu? Varför inte för tre veckor sen? och jag hör själv att jag låter som en barnunge som fått julklapparna stulna.

Medans jag väntar på att febervågorna ska lugna sig och musklerna sluta värka så passar jag på att göra allt jag borde gjort. Planterar om växter. Tvättar kläder. Sorterar papper och deklarerar. Sover en hel del. Hela tiden muttrandes till min kropp att det är dags att skärpa till sig. Dags att bygga muskler, inte förtvina. Dags att bli pigg och modig och det är nu eller aldrig. Men kroppen svarar med att låta smärtan sprida sig genom ryggen upp i nacken. Vad fan är det som händer?

Som tur är finns nästa generation redo att ta över. Tog med 6-åriga Oline till Gylterud för invigning i uteklättringens underbara värld. Vi hann med både klättring, fika, äventyrsvandring och mera fika och hon var inte ens trött när vi kom hem.

Till helgen har jag bestämt mig för att vara frisk igen (Har inte tid med några tre veckors virus) så då blir det roadtrip ner till Utby tillsammans med Maria från Falun och några jösseklättrare. I mitt huvud leder jag lätt upp Spagaten som uppvärmning för att sen satsa på Bananblocket. Vi får väl se vad verkligheten har att bjuda på.

Oline laddar med saft.

Jag tycker om skog.